Den här vintern har varit hård - kall och jobbig. För att få lite tröst och hopp har jag plockat fram Gunnar Brusewitz böcker. Man kan njuta både av bilderna och texten.  

Men ju mer jag läser, ju mer förskräckt blir jag. Skillnaderna då och nu blir så påfallande stora. Att den  biologiska mångfalden är en spillra av vad den har varit vet man ju, men att det kunnat gå så fort. Jordbrukets gifter har raderat ut "ogräsen" och därmed insekter och fågel i odlingslandskapet. Det moderna skogsbruket vill ha monokultur av gran. Utdikningar reducerar livsmiljöer för vadare. Och så vidare. Det handlar egentligen inte bara om antal arter - det handlar om antal individer. 

Brusewitz ondgör sig över förändringarna i Roslagen - boken skevs i början av 60-talet. Men han skriver: Klockan var fem på morgonen och det var stark frost. Trädlärkorna hade just anlänt och spelade intensivt  över tallbackarna, från flera håll bubblade orrspelen, bofinkarnas smattrande fanfarer hördes överallt, ringduvorna blåste och spettarna "knarrade basen" i de höga träden.

Så är det inte längre. Jag vandrade Sörmlandleden med elever i början av 80-talet och även då bubblade orrspelen i skogarna. Man vandrade mellan lövsångarreviren - överallt fanns dom. 1993 var jag i Lettland på fågelskådarresa och fick då återuppleva hur vårarna lät förr. Vilken konsert av massor av fågel! Så minns jag det - så många fåglar att det var svårt att särskilja individer.  

Förändringarna har gått så fort. Rachel Carson förutspådde i sin bok Tyst vår, att förändringarna skulle komma, men inte ens hon tror jag kunde förutse snabbheten.

Ytterligare en jämförelse: År 1887 levererade skogvaktare Lindberg följande till godset Stora Djulö utanför Katrineholm: 37 tjäder och orre, 10 morkullor, 87 knipor och änder och 16 harar. I dom skogarna finns nästan inga skogshöns kvar alls idag. Det fanns dessutom både ål och lax i vattendragen.

Jag sörjer den biologiska mångfalden och våndas över den snabba förändringen. Sörjer att antal lärkor och tofsvipor minskat så dramatiskt - minns hur det var förr. Vill inte sakna stenskvättan och järnsparven, som fanns första åren vi bodde här, vill ha dom kvar.  

Förändringen sker tyst och stegvis. Och den sker överallt. Jag vet att det går att vända trenden, men tyvärr är det så få som verkligen vill förändring. Ett annat jord- och skogsbruk måste till. Ett synsätt där andra arter har rätt att finnas till för sin egen skull och är önskvärda.

Ett samhälle där korta vinstintressen inte styr allt. 

Kan det bli verklighet?

Jo, Gunnar Brusewitz böcker kan köpas billigt på Tradera.