Ovanstående vykort är från första halvan av 1900-tal och visade Södertälje, som staden sett ut länge. Som andra mindre städer fanns där ett gytter av gamla trähus, men också en del stenhus. Staden såg ut ungefär som Nyköping gör idag. Rätt charmig och lite intim på nåt sätt. Man kände historiens vingslag.

Men så ser inte Södertälje ut länge.

Jag växte upp i Södertälje - var 4 år när familjen flyttade dit från Stockholm. Staden var expansiv. Här fanns Astra i norr och Scania Vabis i söder. Staden växte så småningom så det knakade - inte stadskärnan dock, den ligger än idag inklämd mellan sagda industrier, men förorterna växte. Bårsta, Grusåsen med flera och så småningom Hovsjö, Ronna och Geneta. Skatteintäckterna var goda, stan köpte mark och så gav man sig på centum....

Under 60-talet fanns ingenting som på bilden ligger till höger om Storgatan - bara en gigantisk grop. Allt revs!! Den socialdemokratiska regimen rev bort utedassen och lössen, som man sa. Många av oss gamla Södertäljebor tyckte - och tycker än idag - att man även rev historien och själen. 

Idag finns inget av den gamla kvartersindelningen kvar. Allt ersattes med två gigantiska köplador med höga kontors- och bostadskomplett på taket. Vackert? Jag tycker inte det. Även på högra sidan revs det. Staden går inte att känna igen längre - inget ser ut som före rivningen. Nu börjar ju vi som såg rivningseländet bli till åren, men nog tycker jag att en stad som Nyköping, som var fattigare då rivningshysterin gick genom landet, är trevligare. 

Men Södertälje hade varit en verklig idyll under badortstiden - innan nya kanalen grävdes. Mer om det i morgon.