Eftersom det är häxtider kanske den här kan passa idag..

Jag var i New York år 1997. På FN hölls vad som kallades för Summit Rio+5. Det var med andra ord uppföljningsmötet av den stora miljökonferensen i Rio de Janeriro 1997.

Alla var i New York! Världens ledare avlöste varandra i talarstolen. Här talade Tony Blair, Taric Aziz och många många fler. Alla väntade på Fidel Casto, som dock aldrig dök upp. En annan som många såg fram emot att höra var Bill Clinton.

Nu var det så här att varje land hade bara ett visst antal stolar i plenisalen och eftersom vi var betydligt fler i gruppen än antal stolar fick vi turas om. Man kunde se alla talen på storbild, men det var naturligtvis något alldeles extra att sitta i plenisalen. Det visade sig att jag fått pecis den tiden då Clinton skulle tala. Kul!!

Men det tycket inte alla. Det fanns en som protesterade – Lennart Daléus. Han krävde - verkligen krävde!! -  att få byta tid med mig. Han - ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott - ansåg sig ha betydligt större rätt än jag – sketen ledamot - att närvara när de stora elefanterna dansade! Naturligtvis ville jag inte byta.

Men efter ett tag så gick jag väl motvilligt med på det i alla fall…

Varför? Jo, jag hade upptäckt, vilket tydligen inte Lennart Daléus hade, att tidpunkten för Clintons talet hade ändrats – till den tid Lennart Daléus vill byta bort! Så jag gick med på att byta, naturligtvis under stark protest….

Det gick något dygn – och så upptäckte Lennart sin fadäs. Ridå! Vad som hände? Jodå, han krävde att få byta tillbaka, men nu var jag benhård. Jag hade ju visat god vilja en gång – eller hur? – så inte kunde han begära att jag skulle byta – igen!! Någon måtta fick det väl ändå vara!

Jag var närvarande i plenisalen under Bill Clintons tal. Häftigt!