En av de första katterna vi hämtade hit till gården var Tussan. Hon var en ljuvlig kattunge – kritvit med ett blått och ett grönt öga. Född år 2003 i Ludgo, Södermanland.

Tussan skulle vara min katt, men hon valde Carl.

Vita Tussan älskade svarta Sotis, som egentligen var hennes kusin. Om dom hade samma pappa vet man inte..

Tussan var expert på huggorm. Det fanns gott om sådana när vi flyttade hit. Vi såg Tussan hantera en ilsken huggorm – hon var suverän! Det slutade med ett perfekt bett bakom huvudet och en död orm.

Tussan fick sin första kull i mars då hon bara var 9 månader – en tonårsmamma. Hon spann ut ungarna och var en perfekt mor från första stund! 3 vita och 3 grårandiga fick hon. En av de vita hade – precis som sin mor – ett blått och ett grönt öga. Sotis var en bra och ansvarsfull pappa, som gillade de små och faktiskt tog viss del i vården – se bilderna. En god förebild.

När ungarna blev större var Tussan mycket noga med att lära dom jaga – hon bar in små ödlor och möss åt dom att öva på. Det var noga med att den som fått bytet skulle ha det själv. Antalet ödlor på tomten minskade snabbt. Dom åts inte upp, utan vi hittade mer eller mindre mumifierade ödlor på de mest oväntade ställen. 

En morgon fann vi en esping på köksgolvet, lite skadad men vid god vigör. En rätt udda maträtt för kattungar och inte kul för en ormrädd matte att hitta på köksgolvet så där på morgonkvisten. Ungarna skulle tydligen lära sig Tussans specialitet, tyckte hon. Men där gick gränsen! Inga huggormar till ungarna i köket!

Tussan var borta på somrarna, men kom alltid hem inför vintern. Hon höll till en liten bit bort i ett skogsparti. En gång fann jag henne med en nydödad jättehuggorm! Helt obegripligt att hon klarade dom!

Hon kom hem och fick en kull till. Den här gången blev det 5 vita och 2 grårandiga. Sedan steriliserades hon. Vi ville inte riskera att hon fick ungar någonstans ute i skogen.

En vinter kom hon inte hem. Vintern var mild och vi visste var hon fanns – bar hem henne några gånger, men hon ville vara ute. Stack direkt. Hennes vita päls var jättetät och inte frös hon inte!

Så fick vi veta att hon synts allt längre bort. Vi vet inte vad som hänt henne. Vi har kvar en vit dotter – lilla My – efter henne. Hon går helst inte in hon heller – bor i stallet och får mat där. Hon har kommit in i vinter när det varit riktigt kallt och sovit på kökssoffan. Även hon har en jättetät päls – fästingarna hittar inte in.

Det är härligt med katter, men man har dom på deras villkor. Det kan vara tufft ibland.