En juvel bland fåglar är kungsfiskaren. Den är så osannolikt vacker med sin metalliska lyster. Den ser exotisk ut.

Min första kungsfiskare såg jag vid en damm i Ulltuna utanför Uppsala. Det var vinter och kallt och den övervintrade där. Jag hade varit på besök hos goda vänner och tog den vägen hem  - det ångrar jag inte!

Kungsfiskaren visade verkligen upp sig. Dammen var inte så stor. Den hade en favoritgren till vilken han återvände med fisk, slog den mot grenen, bollade lite med fisken för att få den med huvudet först innan den slöks.  Det häckar kungsfiskare i Sverige, men mycket sällsynt. Vet man om var, så berättar man inte! Kungsfiskaren får inte störas! Och den är kräsen med miljön.

Så trodde jag innan jag for på skådarresa 1997 till Lettland…

Kungsfiskare har ett mycket speciellt skarpt läte. Den första kungsfiskaren i Lettland var jättekul. Ån var precis vad man kunde vänta, otillgänglig och med rejäla strandbrinkar.

Men det kom flera…

Vi hörde kungsfiskare nästan varje dag! Och inte kunde man påstå att biotopen var så speciell heller.. Till slut såg vi en i vad som närmast kunde kallas för ett ”skitdike” på öppen jordbruksmark.

Hur kan det komma sig? Varför finns det kungsfiskare i nästan varenda vattendrag i Lettland, men nästan inga alls i Sverige? Varför?

Vacker är den! Ska jag någon gång tatuera något någonstans så får det bli en kungsfiskare. Men eftersom jag är övertygad om att ingen tatuerare skulle lyckas med uppgiften så får det nog vara…

   Foto från Wikipedia

Jag är född i lejonets tecken. Inte rödhårig, men envis och viljestark – har ofta fått höra att jag är ett typiskt lejon. Nåja, jag är inte så mycket för zodiaker och dylikt, men i alla fall…

Ni ska få höra om mitt första möte med lejon.

Jag var på studieresa till Sydafrika. Givetvis skulle vi se den biologiska mångfalden och besökte en mindre park nära Krügerparken. Det var jättelkul att se giraffer, noshörning och flodhäst. Mycket antiloper och fina fåglar fann vi. 

Så var det det där med lejon…

Vi åkte i öppna jeepar, där man satt en liten bit upp. Längst fram satt en svart kille, som spårade och som hade ett gevär, om det nu skulle bli farligt.. Man säger att det farligaste djuret är buffeln. Den bara kommer som en tanks, om det inte passar. Men vi hörde också berättelser om uppretade elefanter, som ansåg jeepen för närgången. Den svenska – kvinna! – ambassadören i Namibia hade blivit sittande i en jeep i 6 timmar en gång, då en elefant fattat humör. Alla satt nedhukade, berättade hon, och elefanten klämde, kände och ryckte i allt och alla, inklusive jeepen. Läskigt!

Vi kom mycket nära en elefanthona och hennes följe. Hon ställde sig framför bilen, slog ut med öronen och trumpetade. Som tur var valde hon att dra sig vidare med sin flock.

Och så var det det där med lejon…

Jag är biolog i botten, har alltid hållit på med djur och har ett stort naturintresse. Minns när jag satt nedhukad och fick en älgko ett par meter ifrån mig. Häftigt! Eller när jag var med ute och fångade och märkte grävling. Mer om det en annan gång. Spännande!

Men lejon…

Det låg en död giraff på ett ställe i parken och dit kördes vi. En stor hane och två honor kalasade på kadavret. Chauffören körde riktigt nära – vi stod kanske 10 meter ifrån gruppen. Vi hade instruerats att vara mycket stilla och tysta.

Så plötsligt reste sig den store hanen och gick fram emot bilen och kissade. Så fortsatte han majestätiskt utmed bilens ena sida – tätt! Och där satt jag - så nära att jag kunnat sträcka ut handen och ta på honom. När han kom precis bredvid mig stannande han, vände blicken mot mig och såg mig rakt i ögonen. Huvudet vid min höft ungefär. Så stod han så i vad som kändes som en evighet och bara tittade. Helt stilla.

Det var fasansfullt!! Jag kan nästan inte skriva om det – ryser fortfarande. Jag kände och visste att jag var helt utlämnad åt honom. I hans våld. Han hade mycket enkelt kunnat lyfte en tass och slita ner mig ur bilen - ingen hade hunnit reagera.

Så släppte han mig med blicken och vandrade vidare.

När vi skulle köra tillbaka låg han på vägen. Han flyttade sig inte! Låg bara och vispade med svansen lite irriterat. Bilen fick köra ut i terrängen för att ta sig runt. Jag hamnade närmast honom igen…

Dom andra berättade extatiskt om lejonmötet när vi kom tillbaka – inte jag. Jag frös hela kvällen. ”Men du är ju biolog?” fick jag höra. ”Rädd för ett lejon?”

Ja, kanske just därför. Jag vet att det finns mycket i ett djurs hjärna, mycket mer än vad många tror. Jag visste att det hände något i lejonets hjärna när han stod och tittade på mig. Vad tänkte han? Har ingen aning. Men styrkeförhållandena var uppenbara – det som skedde skedde på hans villkor. Här var jag inkräktare och han herre.Vad hade hänt om jag sträckt ut handen? Eller skrikit?

Dagen efter skulle vi leta fler lejon. Alla andra tyckte att det var spännande – inte jag. Vi hittade en flock och fick se en parning. Den såg också ut att ske på hanens villkor. 

Jag gillar inte lejon. Är nog inte ett, egentligen…