En av vårens härligaste budbärare tycker jag är sångsvanen. Förutom att det är en vacker fågel i sin rent vita dräkt tycker jag mycket om ljudet. Den trumpetar vårens ankomst!

Sångsvanen häckade förr i hela landet, men trängdes tillbaka. När jag började skåda fågel var den en ren Norrlands-art – kunde bara ses på sträck i Mellansverige. Det håller på att ändras. Långsamt återtar den sina forna häckmarker.

Vi brukar ha några sångsvanar på flytt i vår dal och kunna avnjuta trumpetandet på morgnarna. Härligt! Inte i år dock – den sena våren gör att dom har för bråttom norröver. Vi har sett – och hört – några stora plogar som dragit förbi, men inte mer.

Förra året var det annorlunda. Längst inne i dalen bildades en våtmark runt ån, en perfekt rastlokal för sångsvan. Vi hade som mest drygt 60 stycken varav tre mindre. Vilka härliga konserter!

En dag tog vi oss tid att gå den lilla biten och titta närmare. Kan se på hemsidans veckonoteringar att det var den 21 mars. Vi stod uppe i sluttningen och njöt av synen och ljuden. På andra sidan om ån gick en stor flock sädgäss och betade. Så plötsligt lättade hela gåsaflocken och flög åt oss till. Vi stod ju en bit upp i slänten och kom därför att hamna på samma höjd som flocken – minst 200 var dom! Jättehäftigt – som på TV, sa Carl.  Hela rymden tycktes full av sädgäss, som steg och ville väg – mot norr!!

Vi hade sångsvanetrumpetandet ytterligare några dagar. Det blev tyst när dom sträckte vidare. Några par får gärna häcka här.

Men i år var våren så sen att de inte gav sig tid att stanna. Vi får hoppas på bättre tur nästa år.