En del personer man finner i släktforskningen funderar man mer på än andra av olika skäl.

Föräldrarna till min mormors morfar hette Carl Fredrik Lundberg och Greta Lena Persdotter. Dom bor hela livet i Lunda socken, där Greta Lena är född och som Carl Fredrik kommer till år 1822 då de gifter sig. Han kommer från Tuna socken -  båda socknarna ligger söder om Nyköping i Sörmland.  Hon är född 1799 och han 1797. Första barnet Pehr föds år 1823 och han blir min mormors morfar. Familjen får ytterligare 8 barn varav två tvillingpar. En dotter dör endast 5 månader gammal. Carl Fredrik är smed.

Greta Lena får första barnet när hon är 23 år och sista det år då hon ska fylla 41. Det var så det såg ut och kanske inte så underligt att sex inte bara sågs som en njutning. Man blev med barn av det! Hela tiden…. Då sista tvillingparet – Clara och Gustaf - kommer finns tvååringe Fredrik och 4-åringarna Johanna och Carolina redan i huset. Sophia är 9 år och man kan förmoda att hon får passa småsyskonen. Carl Johan ska fylla 13. Pehr har lämnat hemmet. Sju ungar i stugan - snacka om liv i luckan! Förmodligen rejält knapert. Mamma Greta Lena ska alltså fylla 41 det året.   

Greta Lena dör år 1862, knappt 63 år gammal. Jag vet inte dödsorsaken.

Det märkliga är att alla ungar försvinner från hemmet så fort dom kan. Det brukar vara så att någon blir kvar för att ta hand om de åldrande föräldrarna eller att den förälder som blir kvar flyttar till ett barn. Men inte i detta fallet. Dottern Clara, som flyttat till Nyköping år 1862, återkommer år 1863 med en oäkta dotter på 3 månader, Clara Wilhelmina. Men dom flyttar igen efter vad som kallas för nådeår (står så i husförhöret).  Sonen Fredrik står som ofärdig, men flyttar ändå från torpet.

Inga barn finns kvar i föräldrahemmet efter år 1864. Ingen verkar vilja ta hand om fadern. Carl Fredrik blir ensam  och år 1872  flyttar han till fattigstugan och dör där den 9.5 1873, nästan 76 år gammal. Han är den enda i släkten jag hittar som hamnar på fattighus.

Var smeden inte en  snäll far? Stark var han säkert, smeden, med kraft i nyporna. Agade han hårt? Sånt kan man ju inte veta och det går inte heller att utläsa av husförhörslängden. Man blev ju inte åtalas för barnaga precis och ordspråket ”Den man älskar agar man” var ytterst påtagligt.  Vad en man gjorde med sin hustru och sina barn var hans ensak…

 Jag har en god vän som jobbat med äldre som sjuksköterska nästan hela livet. En gång pratade vi om att bli äldre och jag beklagade mig över vuxna barn, som inte tar sig tid att besöka sina gamla ensamma föräldrar.

- Då har dom inte varit snälla, föräldrarna, sa Brita.

- Va??

- Har föräldrarna varit snälla så tar sig barnen tid att komma.

Så kanske det är. I fallet min mormors morfars far tror jag att det var så. Smeden var nog ingen snäll far. Ungarna drog så långt bort dom kunde och gav f-n i gubben då han blev gammal. Det fick bli fattigstugan för honom.

Ett öde i släktkrönikan…