Vet du vad en sexman är? Nä nä, inte vad du tror…

En sexman var en betrodd man inom församlingen. Förr var prästen anställd av församlingen och här hade de 6 männen uppgifter att fylla. Sexmannainstitutionen uppkom vid medeltidens slut. Sexmännens antal var, som namnet anger, ursprungligen sex, men i vissa församlingar blev dom så småningom fler. Enligt hertig Karls instruktion 1603 skulle de närvara då tionden räknades och upptecknades. Tiondet var det församlingsborna gav kyrkan efter skörd. Det gick inte bara till prästen, utan till fattigvård och för att underhålla kyrkan. Det såldes ofta. Det var inte så att varje gård gav 10 % av det man fick, utan det var knepigt uträknat och skulle kontrolleras.

Det var församlingen, som såg till att prästen hade ett ställe att bo och bruka. Det skulle vara av en sån storlek att prästen kunde klara sig och sin familj på det – prästen var alltså även bonde. Så var det sedan 1200-talet. Det skulle vara en stor gård. Mora prästgård hade som exempel 61 byggnader på 1600-talet. Storlekar upp till 200 ha förekom. Prästen hade drängar och pigor förståss. En del präster var intresserade av jordbruket – andra inte alls. Allt med prästgården var noga reglerat - hur det skulle se ut och vad som måste finnas. Ibland var församlingen generös, men ofta fick prästen strida för att få det han skulle ha. När han tillträdde och slutade synades det. Var byggnaderna och marken välskötta var allt bra – men prästen kunde bli ersättningsskyldig om man inte skött gården. Hade han gjort förbättringar kunde han kräva ersättning för det av församlingen. Det finns en fantastisk bok om gamla prästgårdar. Den heter Svenska prästgårdar – kulturarv, trädgårdar, byggnadsvård av Martin Giertz.  Fina bilder på denna kulturskatt, som i de flesta fall har sålts av kyrkan som privatbostäder, och en mycket intressant och intresseväckande text.

Åter till sexmännen. I min släktforskning har jag hittat en sådan. De var alltså betrodda män som valdes av församlingen – hedersuppdrag kan man säga. I kyrkböckerna har dom skrivit under protokoll och räkenskaper – ofta med bomärken och ett namnförtydligande av en skrivkunnig person. Prästen var dyr och skulle kontrolleras, även om han var en ståndsperson och mycket viktig i bygden. En del pastorat var välmående, men det fanns fattiga där prästen nästan svalt. I Sörmland hette det: Halla å Vrena, di ä magra och klena. Ripsa å Lid ä int´ bättre di. Nyköping östra och Vingåker västra, di ä de bästa.

Så småningom fick sexmännens även andra åligganden och skyldigheten – de skulle  övervaka ordning och skick i församlingen. De skulle underrätta prästen om osedlighet och ogudaktighet och anmäla dom som försummade gudstjänsterna. I många fall var kyrkan den makt som dömde folk och då var det sexmännen som såg till att böter betalades. Undrar om dom var så populära alla gånger. Men under den här tiden var folk otroligt kontrollerade. Man kunde inte flytta utan prästens medgivande och inte heller flytta in i socknen utan att vara tillåten. Hor bestraffades – i vissa fall med fängelse på vatten och bröd, vilket inte alla överlevde. 

Systemet fanns kvar en bra bit in på 1800-talet. Idag har vi svårt att tänka oss någon som ska se till att tukt och goda seder råder i församlingen.