Hagens Laurella RC 684   1985-2008

Lella, som hon kallades, var en liten fin connemara, C-ponny, som fick ett sällsynt fint hästliv. Hon föddes på Hagens välkända connemarastuteri i Östergötland år 1985. Jag förmodar att hon reds in där och fick en fölunge innan hon såldes som tävlingsponny.

Allt kunde hon! Hon tävlade hoppning, dressyr och fälttävlan. Och bra gick det - mycket rosetter och utmärkelser! Distriktsmästare i terräng bla. och tävling riktigt högt upp i klasserna i dressyr.  Dessutom var hon mycket vacker - en liten rar och trevlig pärla.

Jag hittade henne på annons. Dåvarande ryttaren hade blivit för stor. Vi for ner till Varberg där hon bodde. Systerdotter Klara fick provrida och blev stormförälskad! Men jag köpte henne egentligen till avelsboxen.

Nu var det så att naturen inte riktigt ville.  Jag hade lovat Klara, att om hon inte blev dräktig skulle Klara få låna henne av mig - och så blev det. Lella blev läromästare åt Klara.

Efter några år när Klara ränt i höjden blev Lella pensionerad, men som arbetande ”mormor”. Det betydde att hon skyddade de små och fostrade de lite äldre ungstona i flocken. Hon stortrivdes med det och var som klippt och skuren för uppgiften! Hennes sista  vinter i livet - vintern 2008 - sprang hon  ifrån “sina ungar” och brallade som en unghäst.  

Under försommaren blev hon stelare och stelare och fick allt ondare i sina bakben. Det kom så plötsligt och man såg i hennes ögon att det inte var kul längre. Hon hade svårt att resa sig och komma upp. Hennes två "döttrar" fanns hela tiden i hagen och deras omsorger om henne var rörande. Med jämna mellanrum fanns de kring henne och när hon la sig låg en bredvid henne medan den andra höll vakt. Vi gav henne extra kraftfoder, men insåg naturligtvis att hennes liv gick mot sitt slut. Den 4 juni 2008 fick Lella sluta sina dagar här hemma på gården.  

Vi saknade henne mycket, men var samtidigt glada över det jättefina hästliv hon fick. Under hela livet fick hon göra det hon tyckte var roligt - anpassat till hennes förutsättningar och ålder. Just en fin tid när krafterna och lusten för ryttare tryter är inte så vanligt att en liten ponnydam får - det fick verkligen Lella. 

Ha det så skönt på de evigt gröna ängarna, Lella. Vi minns dig med stor värme.