Jag har varit gift med en ryss. Det var ett skenäktenskap, även om det som man säger fullbordades. M var halvjude och ville ut från Sovjetunionen. Det stod angivet i passet att han var av judisk börd. Det här var på 80-talet och att emigrera var omöjligt. Den kommunistiska diktaturen höll fortfarande folk i ett järngrepp, även om Gorbatjov började tala glasnost och perestrojka.

M:s mamma var professor och pappan var forskare. Det var pappan som var jude. M var matematiker – en av många begåvade ryska sådana. Mamman, som jag så småningom träffade, var en rätt kall person. Att M hade blivit till förklarade hon med att det fanns både trials and errors i den metoden… M hade mest vuxit upp hos sina morföräldrar. De forskande föräldrarna hade flyttats långt bort mot Bajkalsjön då han var lite – dom var geologer – och det var inte lämpligt att ha med ett litet barn.

Hur vi kom i kontakt med varandra? Jo, min systers dåvarande kille pluggade matematik i Boston i USA och blev tillfrågad av sin ryske professor om han visste någon som kunde ”gifta ut” M. Syrran funderade, men insåg att det skulle bli omöjligt att resa och hälsa på boyfrienden i USA, om hon gjorde det, så det fick bli jag. Varför man gör en sådan sak? Jo, därför att man in i själen avskyr förtryck. Även om en sådan handling inte påverkar det stora så förändrar det i det lilla – för den person man hjälper ut.

Första gången jag for till Ryssland for jag med en charterresa som gick först till Leningrad och sedan till Moskva. Kul att se Eremitaget och sommarpalatset, men jag gjorde även egna utflykter så att guiderna skulle vara beredda inför Moskva…. Dom frågade och frågade vad jag gjorde. Men jag hade ju bara besökt Biologiska muséet och annat helt ofarligt. Nej, jag kände ingen i Leningrad…

I Moskva tog jag tunnelbanan till centrum, hittade en telefonkiosk i närheten av varuhuset GUM och ringde M. Han visste att nån skulle ringa och jag hade några fraser jag skulle säga så han visste att det var OK – men mer visste han inte. Vi träffades utanför Lenins mausoleum. Det var lite overkligt…

M frågade:

- What is supposed to happen?

- We are supposed to fall in love and get married, svarade jag.

Vi var i samma ålder, hade en likartad naturvetenskaplig utbildning och det var inte helt uteslutet att vi skulle kunna ha träffats. Vi hade ju gemensamma bekanta…. Under de följande dagarna lärde vi känna varandra, tog reda på hur vi skulle gå vidare, planerade kommande kontakter via telefon och gick och gick i Moskva och dess omgivningar. Vi kom bra överens och jag minns hur M läste Pusjkins dikter i mitt öra på tunnelbanan. Ibland kan det ryska språket vara mycket vackert.  

Jag for hem med huvudet fullt av nya intryck…

Fortsättning följer.