Direktlänk till inlägg 25 augusti 2010
Jag tror att man kan bli ”frälst” på flera sätt. Jag menar med det att upplevelser, som är mycket starka och som man känner kommer att påverka resten av ens liv, inte nödvändigt behöver ha med religion att göra. Jag har haft en sån upplevelse, som följt mig genom livet och som definitivt haft betydelse, både för yrkesval och för intressen.
Så här var det:
Det första ämnet jag lästa på universitetet var zoologi. Det var länge sedan – höstterminen 1967 började jag. Det var mycket arter, latinska namn och tittande i mikroskop. Så småningom hade vi kommit igenom systematiken och skulle ha kursen i de då nya ämnena etologi och ekologi. Nu blev det riktigt kul!
Under vintern hade jag fått följa med några av institutionens forskare ut i fält. Jag var rätt vältränad och hängde med bra, vågade klättra i träd och var inte rädd för att bli smutsig eller att hålla i mer eller mindre ilskna djur. Användbar med andra ord. Det var kul! En forskare, Pa Skoog, höll på med grävling, som vi fångade i fälla och märkte. Mer om det en annan dag. Det var dom här entusiastiska forskarna som hade kursen i ekologi – den första i sitt slag faktiskt. Så spännande den var!
En dag satt vi på ett berg på Tullgarn i Sörmland, jag, Pa Skoog och några till och pratade. Helt plötsligt var det som om allt föll på plats. Det kändes som om pusselbitarna bara slöt sig och bildade ett nytt yttre och inre landskap som både var helt och mycket begripligt. Jag såg naturen, det levande och dess förutsättningar på ett nytt sätt. En stor fantastisk aha-upplevelse – ett strålande ljust ögonblick jag aldrig glömmer!!
Den här upplevelsen var absolut avgörande för mitt fortsatta liv och mina olika val senare i livet. Det ledde till en vördnad för naturen och allt levande, där människan spelar en så viktig men ofta förödande roll. Upplevelsen födde ett engagemang, som fortfarande brinner i mig. Det födde en nyfikenhet på medvarelser av andra arter, en ödmjuk fascination och en stigande förundran över livet på jorden. Men också en sorg över hur vi hanterar detta under som finns här – detta så slitstarka men samtidigt så ömtåliga.
Den här upplevelsen har varit vägledande vid yrkesval – jag blev biologilärare. Den har varit avgörande för mitt politiska engagemang i den gröna rörelsen. Den går som en röd tråd genom mitt liv – eller snarare som en klangbotten – i min önskan att vara nära natur och andra arter. Fascinationen över hur olika arter klarat sin anpassning är fortfarande en stor glädjekälla och insikten att vi förstår andra varelser så lite och tillmäter dom mindre ”intelligens” än de har ökar hela tiden. Den mänskliga inbilskheten är tyvärr stor och får i många fall förödande konsekvenser. Att människan på något sätt skulle ha någon större rätt över livsutrymmena än andra arter finns fortfarande kvar – uppfattningen att vi Homo sapiens skulle ha utsetts av Gud att förvalta Hans verk är bara så absurd! När vi istället ska vara en del av det hela och nyttja det varsamt och långsiktigt.
Allt detta och mycket mer därtill lade den där stunden på berget med min mästare Pa Skoog grunden till. Det är jag honom evigt tacksam för.
Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...
Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...
Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...
Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...
Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 | 17 |
18 | 19 |
20 |
21 | 22 |
|||
23 |
24 |
25 | 26 |
27 | 28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|