En av mina älsklingsfåglar är ladusvalan - så vacker och med ett sånt hemtrevligt läte. Den hör liksom till på en gård, men eftersom vårt ställe bara varit sommarställe och dessutom utan djur mycket länge innan vi tog över, så fanns här inga. Men förra året kom första paret, som också lyckade få ut ungar. Inför detta år var vi lite undrande - ladusvalorna lär ha haft svårt på vårens flyttning med snabba väderomslag i Afrika. Flytten går ju också över Sahara - en verklig utmaning, som inte alla svalor klarar.

Förra årets par kom inte tillbaka, men ett annat svirrade runt hela försommaren och vi började misströsta. Men så bestämde dom sig och byggde sitt bo vid en krok, som säkert satts upp just för detta syfte i ena stallet. Boet pryddes med långa tagel - så fint! Tre ungar blev det. Försök har visat att ladusvalans ungar inte behöver träna flygförmågan - när nervsystemet är klart flyger dom bara. Ungar som fötts upp i rör flyger samtidigt som sina "ofängslade" syskon. Fascinerande. Våra ungar bara försvann - precis som det ska vara - och så småningom kom dom tillbaka för att kolla födelseplatsen. Nu hoppas vi att dom hittar tillbaka nästa år. 

Välkomna åter, fina ladusvalor. Ni hör verkligen sommaren till.