Södertälje ligger mellan sina stora industrier Scania och Astra – Astra i norr och Scania i söder. Stan var länge helt beroende av dessa industrier. Man kan säga att de styrde indirekt i stan, kanske Scania mest.

Astra startades 1913 av en apotekare Adolf Rising och har genom åren gjort en mängd kända läkemedel – det första var Xylokain lanserat 1948, en smärtdämpande kemikalie, som fortfarande används. Finns i EMBLA, som används på barn före sprutstick, av tandläkare och i salva för privat bruk. Fungerar utmärkt på getingstick – egen erfarenhet.

Mina föräldrar kom till Södertälje 1952 därför att Sven, min far, fått jobb på Astra. Han kom från relativt enkla förhållande – farfar var skräddare. Efter att ha stått på spikfabrik ett tag och insett att ett sånt liv ville han inte ha så började han läsa kvällskurser. Att det blev kemi var en slump – det sades ge jobb i framtiden. Skola hette Tekniska Mellanskolan.

Och han fick jobb. Han blev laboratorieassistent på Wenner-Grens center, en del av Stockholms Universitet. Det gick bra och det visade sig att Sven hade fallenhet för det där med forskning – blev medförfattare till flera artiklar. Men student var han ju inte, så när professorn stoppade vidare karriär pga detta, så sökte sig Sven till industrin. Det ansågs väl inte så ”fint” i de akademiska kretsarna, men för Sven var det bingo. Här fick han en specialtjänst och möjlighet att forska. Och betydligt bättre möjligheter – och lön – än vad universitetet kunnat erbjuda. Jag var 4 år när vi flyttade hit och jag blev Astraunge. En anställd kallades astrait och man var lojal in i märgen.

Min pappa Sven höll mest på med järnmediciner – ett hette Jektofer. I början luktade han Astra när han kom hem. Den lukten fanns ibland i hela stan, men inte numer sedan man installerat kolfilter. Många av hans tidiga arbetskamrater dog tidigt – man var väl inte så noga med kemikalieexponeringen direkt. Blev hos flera cancer. Jag tror mig minnas att pappa och hans forskningvänner testade substanser på sig själva, men det nekar han till..

Som astraunge bjöds man på julgransplundring med artister. Det säger väl hur många anställda det fanns då på 50-talet… Minns Thomas Funck, som gjorde Grodan Boll, Kalle Stropp och Plåt-Niklas. Minns ni dom?

Så småningom växte Astra rejält. Där stod alltid byggkranar och husen stod tätare och tätare. Ett av de senare är ett stort pampigt huvudkontor i gamla Mälarhamnen. Industrin har producerat en mängd doktorer och även min far hjälpte många till examen. Både Scania och Astra är stora arbetsplatser för akademiker – många bor inte i Södertälje, utan pendlar. Ungefär lika många som pendlar ut ur stan på morgnarna pendlar också in.

Numer är Astra Astrazeneca och den lokala förankringen känns väl inte lika tydlig längre. Världen förändras och några julgransplundringar för Astraungar är väl knappast aktuellt längre…