Så här såg det ut i Enhörna - stället vi flyttade ifrån 2003. Först fanns inget staket, men så en sommar byggde vi det. Rött med vita spetsar, bara skruvat och med en konstruktion i sektioner. Överliggare i våg. Den vita grinden hade Carl med från Gotland. Det märkliga var känslan när det var klart - en stor stor tillfredsställelse. Inte för att det var klart, utan för att "reviret" var säkrat. Det var en mycket märklig känsla, som jag inte kan förklara. Något genetiskt? 

Staket är alltså viktigt för att på nåt sätt markera "mitt område". Titta på bilderna nedan: även i de fattiga delarna av Södertälje la man ner möda på att skapa vackra staket. Klicka på bilderna för att se dom större.

Eller här, i de lite finare kvarteren.

Men staket har inte alltid stängslat in - ibland har dom stängslat ut. Förr på landet stängslades de marker där djuren inte fick gå.

Vilka sträckor - vilket jobb att hålla dom intakta!

Nu är det eltråd som gäller. Varje vår är det nåt som ska stängslas - en syssla jag älskar. Helst vill jag vara ensam om det - en stilla vårkväll med fågelsång, skruvdragaren, vitt elband - det är härligt! 

Knasig? Kanske...