Klotet tycks krympa. För dagens ungdom är resor och studier på andra sidan detsamma inte alls otänkbart. Det verkar snarare så att ALLA ska till Långtbortiland ett tag. Nu är det äldsta systerdottern som ska iväg.

I min generation flyttade man till Uppsala eller Lund när man skulle plugga. Det kändes rätt så långt hemifrån det med - jag växte upp i Södertälje. Det fanns ju inga mobiltelefoner, datorer med Skype och annat som gjorde det lätt för föräldrar att hålla koll om dom ville. Det gick att slita av navelsträngen med det avståndet. Minns att jag inte hörde av mig på flera månader och naturligtvis orsakade det oro i föräldrahemmet, men för mig kanske det var nödvändigt just då. Och som bekant så tiger hälsan still. Hade det hänt nåt farligt eller obehagligt, så hade dom nog fått veta det, päronen. 

Systerdottern ska plugga i - PERTH. Längre hemifrån kan man bara inte komma!

Hon far på måndag för att - om det blir som planerat - vara borta i TRE ÅR! Hon har i och för sig hunnit plugga 3 terminer i Stockholm först, så några år utanför föräldrahemmet har hon hunnit med. Klarat sig själv som det heter. 

När man börjar kolla runt så verkar det vara så här man ska göra om man är ung idag - ut och pröva vingarna. Vi har en bekant vars dotter ska till Perth i höst och Carls barnbarn bodde något år i Shanghai. Vi har två bekantas döttrar som jobbat på andra sidan klotet, en i Nya Zeeland och en i Australien. Med flera - antingen pluggar dom, arbetar eller bara reser - långt!!

Systerdottern valde mellan Los Angeles och Perth och även om Perth ligger längre bort känns det lugnare på nåt sätt. I och för sig är Australien en helt vansinnig kontinent med antingen fruktansvärd torka och bränder, oerhörda översvämningar eller orkaner - det är så mycket av det som är på nåt sätt. Vi har en vän i Canberra vars hus brann ner för några år sedan och allt brann upp - hela hans akademiska livsverk bara försvann.

Men Perth verkar vara lugna hörnet. Kan man ju hoppas nu när stumpan ska dit.....