För någon vecka sedan gick det ut en upprop på Facebook om valpar, som behövde en amma. Det har löst sig – ingen oro.. Då kom följande underbara story på vännen Lisbeths blogg. Hoppas det är ok att jag publicerar den här, men den är så fin. Håll till godo. Har förtydligat Jeanitas ord lite för er som inte är inne i hundsnacket:

”Vill som uppfödare dela med mig av en erfarenhet
när det gäller att vara amma.

Min dalmatinertik
hade varit skendräktig i en månad: svält motion ingenting fungerade. Fick ett samtal kl 23 en natt - tre små keeshundsvalpar hade levt på vätska under huden
i tre dagar. Dom hade kolik och mjölkersättningen gick rakt igenom.
Tveksam – skulle det kunna gå? Min dalmatiner, en stor tik på 30 kg med jättespenar efter en 9-valparskull för 1 år sedan och dessa pyttevalpar.
Tikens uppfödare ville försöka och sa: Vi duttar lite parfym på nosen på tiken
och på valparna när dom kommer.

Valparna kom efter 1 timme i en frysväska - små
våta råttor på runt 150 g.
Alla uppfödare vet att mjölken inte kommer utan
att valparna suger och trampar flera minuter och
det skulle dessa små aldrig kunna göra, små och svaga som dom var.  Men min fina tik visste vad som behövde göras. Det första
hon gjorde var att slicka valparna så att dom
fick bajsa och kissa och blev tysta. När jag skulle lägga till dom till spenarna så hände något så underbart
- hon låter mjölken droppa alldeles själv, så det var
bara att öppna munnarna på valparna och proppa på.
Dom fick bara in halva spenarna i munnarna, men
magarna fylldes och allt var bara lycka.

Vid 5-tiden på morgonen skulle valparnas matte åka
hem och böjde sig ner för att klappa tiken, men
en lyft läpp och en hel blottad tandrad hejdade henne. Budskpaet var glasklart -  ta
inte mina valpar!

Det blev en underbar tid, inte ens hennes egen
dotter fick komma in i köket på 6 veckor.
Svältperioden var också över och hon fick nötfärs
och äggulor den morgonen.

Ni som har något liknande, var inte rädda, tikarna
är klokare än man kan ana.”

Visst är naturen underbar! Hörde av grannen att en kalv sugit igång en kviga… Minns två valpkullar hos en borderterrieruppfödar där gammalmormor ville hjälpa till och så hade valparna tre ammande mammor. Alla låg en en stor låda och vem som diade vem var inte så noga. Våra katter Plupp och Tussan fick ungar ungefär samtidigt. Vita Tussan fick 6 och mörkbruna Plupp bara en, men dom la vi i en låda och systrarna delade lika på bestyren. Finns det något ljuvligare än kattungar förresten?