En fågel, vars läte aldrig upphör att fascinera, är storlommens. Så vackert, men samtidigt ödsligt och klagande. Det är på något sätt den nordiska folksjälen – lite i mollton, men kraftfullt och segervisst. Jag är mycket förtjust i skogssjöarnas riddare – den vackra storlommen.

Under min barndom var Mälaren sommarsjön framför andra. Torpet i Enhörna hade gångavstånd till Sundsörsviken. På 50- och en bit in på 60-talet var Mälaren en ren lite skogsartad sjö - hemort för gös och storlom. Storlommens rop hörde försommaren till – inte skrämmande, bara mäktigt. Den fanns alltid där och man tog den för given. Men Mälaren har eutrofierats – blivit allt mer näringsrik – och förhållandena passar inte den lite kräsne storlommen längre. Den vill ha rent och gärna klart vatten, lite skogssjöaktigt.

Så är det med mycket av den biologiska mångfalden. Arter försvinner från gamla ställen och efter några år har det glömts bort att dom fanns där. Nu bor vi i en dalgång där en bäck rätats ut. Jag kan tänka mig att de sankängar, som fanns då bäcken fick meandra naturligt, var fulla av vadare som brushanar och olika snäppor på våren. Nu intet av detta.

Storlommar jagar ofta i sjöar långt ifrån där de häckar och även i flock.  En gång i min ungdom fick jag se ett sådant fiskafänge. I en liten sjö fann vi många lommar och helt plötsligt la dom sig i bredd, simmade snabbt och plaskande framåt allihop mot stranden och så dök dom. Inte insåg jag då att jag såg något unikt, något jag aldrig skulle få se igen.

Vi har storlom i vår badsjö en bit bort. Härligt! I maj är det dags att njuta av dess läte igen – så välkommet. 

Bilden ovan Gunnar Brusewitz.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...