Bild: Jim Parkås, från SOF/Avifaunas hemsida

Lullula arborea.

Visst har den ett fint namn – trädlärkan. Lullula är den onomatopoetiska delen – den heter som den låter. Underbart ord – onomatopoetisk. Arborea säger att det bor i skogen.

Trädlärkan är en av våra första flyttfåglar att anlända på våren. Jag hörde den första för året igår, den 28 mars. Den sjöng så vackert över Coop Forum, en udda plats kan tyckas, men man hör den på udda platser stundtals. Den vill ha gläntor – ungefär som runt Coop Forum. I utkanten av ett grustag hörde jag den flera år.

Min första trädlärka minns jag tydligt. Jag satt till häst och kom ridande i skogen och närmade mig ett litet hygge och där i skyn sjöng en fågel jag aldrig hört. Trädlärkan är nämligen inte så vanlig – eller snarare lite förbisedd. Brunspräcklig med kort stjärt. En liten fågel steg och sjönk över mitt huvud sjungande en lite joddlande upprepande sång, vemodig och mycket vacker. Hem och spela fågelskivor! Jaha, trädlärka! På den här länken kan du lyssna till sången:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3275&artikel=2777730

För några år sedan hade vi lyckan att ha ett häckande par i skogskanten alldeles bredvid uteplatsen. Den sjöng över vår hage – helt underbar – den fladdrade över högt marken som en liten fjäril. Dessutom sjunger den längre på sommaren än andra fåglar. Första kullen läggs nämligen redan i april och då det drar ihop sig till andra kullen efter midsommar kör den en repris på vårserenaden – mycket trevligt eftersom andra fåglar slutat sjunga då. Svarthättan undantagen, men den kan jag presentera en annan dag.

Efter det första mötet med trädlärkan har den alltid varit en av mina favoriter. I Enhörna, där vi bodde förut, kom den strax efter min mors dödsdag den 24 mars och jag såg den på nåt sätt som en hälsning från henne.

Här kommer mer Lullula arborea – trädlärka.