Hjulet uppfanns 3500 år före Kristus, dvs för 5500 år sedan. Det måste ha varit en revolution – nästen större än datorer... Sumererna var först – de bodde i det vi nu kallar Irak. Tvåflodslandet var en högkultur på den tiden. Helt plötsligt ökade människors rörlighet och möjlighet att transportera gods, även om kameler och andra bärare fortfarande fyllde en viktig funktion, framför allt i sandiga trakter. Och gör så än idag faktiskt. Hjulförsedda vagnar kräver ju lite hård yta.

Hjul med ekrar kan man se på bilder från Egypten för 4000 år sedan. Att nyttja hjul så – till vagnar dragna av djur – har varit människans sätt att färdas under hela historien – utom de sista hundra åren. Hästarna har med tiden blivit större, men tekniken var densamma. Det är rätt fantastiskt att tänka sig om man ser det i ett långt perspektiv. Naturligtvis kom förbättringar och förändringar, men skillnaderna i levnadssätt från generation till generation var förhållandevis små. Avstånden var långa och ytterst få människor såg andra länder. För dem som skulle långt fanns skjutshåll där man kunde byta hästar – ett system som för många som skulle hålla hästarna kändes påtvingat.

Idag vill vi tillbaka till lokala marknader och tycker att transporterandet gått till överdrift. Då var den lokala marknaden självklar – och begränsande. Många lastade sina produkter på hästdragna kärror och for till närmaste torg. Färskare och mer lokalproducerat kunde det inte bli. En bit in på 1900-talet fanns det gamla sättet att leva kvar.

Men inte nu längre. Samhället har förändrats helt under 1900-talet. Det gängse sättet är borta. I den nya tekniska tidsåldern har de tusenåriga traditionella sätten att leva ingen plats. Om någon från 1700-talet damp ner här nu skulle inte mycket gå att känna igen. Men en 1500-talsmänniska skulle nog klarat av att leva på 1700-talet. Nu har hjulet blivit bil, tåg och flyg. Avstånden har krympt och så gott som alla har besökt andra länder. Att äta mat från andra sidan jorden ser vi som självklart. Vi tär otroligt mycket mer på jorden än vad det gamla samhället gjorde. Vårt sätt att utnyttja hjulet är inte uthålligt. Nej, jag vill inte tillbaka till det gamla – jag skulle vilja att teknikframstegen snabbt tog ett kliv in i ett långsiktigt hållbart samhälle. Lämnade det ohållbara sättet vi har idag till historien.

De enda som kör häst idag är de som har det som hobby. Dom flesta bruksvagnar har skrotats. Ett och annat järnskott hjul kan kanske finnas kvar som utsmyckning i trädgården. Vi har ett hjul med järnekrar – kanske har det suttit trä eller något annat runt det – vet inte. Stort och fint är det. Kraftigt järn. En del prylar finns kanske kvar i lador och uthus, där de bara står. Så är det hos oss – en släde finns kvar, några skaklar och stora huvudlag. Inga ardennerhästar finns i hagarna numer på landet. Dom fanns faktiskt kvar i min barndom på 50-talet, men dom var väl dom sista.

Bonden som bodde här saknade hästar alldeles förfärligt har hans barn berättat. Att slakta sista hästen var svårt – mycket svårt. Dom var så glada – säljarna – att det skulle bli hästar på gården igen och trodde att deras far skulle glädja sig i sin himmel. Kanske han håller en vakande hand över våra islandshästar – vi har peppar peppar haft ytterst få problem och skador. Man får skicka en tacksamhetens tanke till Carl Andersson. 

 

Jo

15 augusti 2011 14:23

Du bor i fel del av landet!
I skåne har vi gott om så väl ardennerhästar som kor. Men inga vägar lämpliga att vare sig rida längs eller köra häst & vagn på. Och var ställer man hästen när man ska in på ICA!? Det är en lång väg att gå för att kunna ta ett steg tillbaka...

Gudrun Lindvall

15 augusti 2011 20:20

Kanske det.
Jag vill inte tillbaka till det samhället. Men jag tycker att det är intressant att tänka sig att samhället såg så lika ut genom århundraden och så har det förändrats så radikalt på de sista hundra åren.

 

Jo

16 augusti 2011 00:25

Och aldrig har vi varit närmre vår egen undergång än de senaste hundra åren.... Jag skulle mer än gärna ta ett steg tillbaka, men inte så mycket för att rädda mitt skinn som att få leva mer i harmoni med jorden och naturen. Och inte tror jag att ett par cykelvägar, lite ridleder och bättre möjligheter att försörja sig på småskalighet skulle kasta oss tillbaka i bondesamhället - eller?

Gudrun Lindvall

16 augusti 2011 10:18

Jo, men visst är det så. Klimatförändringarna är väl mänsklighetens största utmaning och det är frustrerande att se att samhällsutvecklingen går åt fel håll. Visst måste många förändringar till, som närproducerat ekologiskt till exempel. Jag tror inte att ett fossilberoende kemikaliserat samhälle hör framtiden till. Problemet är bara att så lite tyder på att vi är på väg åt rätt håll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...