Låt mig först säga att jag har hållit på med djur och djurskydd i hela mitt liv. Tiggde mig till första hunden när jag var 10 efter att ha vallat grannhundar under några år. Då hade familjen haft kycklingar, kaniner och div småkryp som grodyngel. Jag hade tänkt söka till veterinärhögskolan, men valde att läsa zoologi först - och sen var det ekologin som fascinerade. Förmodar att den som läst min blogg har förstått passionen för djur...

Jag har haft många hundar genom åren, har även haft uppfödning - 5 kullar borderterrier. Har haft höns - underbara Åsbohöns - och har i dagsläget uppfödning av islandshästar. Har hållit på med hästar mer eller mindre sen jag var 8 – då en liten ridskoletjej. Har även arbetat inom lantbruket med hästar, dikor och köttdjur. Djur av olika slag har alltid funnits i mitt livBor nu på egen liten gård med 5 katter, 2 hundar och just nu 11 hästar. 

När jag satt i riksdagen 1994-2002 jobbade jag mycket med djurskydd, även konkret med lagstiftningen. Det går bra att googla på mitt namn och hitta massor av motioner, interpellationer och frågor jag skrev och drev. Gjorde en utredning om långväga transporter av djur för dåvarande jordbruksminiter Margareta Winberg. Oj, vad jag kan berätta… Även som ordförande i min dåvarande kommuns miljö- och hälsoskyddsnämnd 1988-1994 kom jag i kontakt med djurskyddsärenden. Mer om det en annan dag.

Så med andra ord: jag tycker att jag kan säga att jag är en sann djurmänniska, som aldrig skulle försvara något annat än djurens bästa. Vill påstå att jag har praktiken och lagstiftningen vad gäller djur.

Varför skriver jag nu detta? Jo, för att djurskyddslagen idag används på ett förfärligt sätt. Inte för djur - utan mot människor. Illvilliga - och ofta okunniga - människor anmäler och i flera fall litar myndigheterna mer på anmälaren än djurägaren och man saknar tydligen kompetens att göra en riktig bedömning. Om man som djurägare vågar protestera risker man att djuren tas. Stjäls!! Fullt friska hundar utsätter man för en förfärlig stress genom att flyttas till "hundhotell". Övergreppen belystes väldigt bra i boken "Vi har avlivat din häst. Den ligger under presenningen: djurskyddslag för vem?" av Thelin, Michanek och Borglid. Tyvärr finns den inte att köpa längre. Den är slutsåld, men fick stor uppmärksamhet när den kom för några år sedan. Nytryck, tack! Här kommer en del drabbade häst- och hundägare till tals – en förfärlig läsning.

Men det stannar inte vid detta. Man hotar att ta djur i vad som kallas ”förebyggande syfte”, trots ansvarig veterinärs absoluta avrådan. Det är som om man bestämde att ta körkortet en månad för folk – dom skulle ju kunna begå en trafikförseelse i framtiden…

Även rättsapparaten tycks ha tappat sans och måtta. I fallet de plågade grisarna i Sörmland var det djurrättsaktivisterna som åkte dit. Att grisarna hade det trångt, smutsigt och att många hade sår och till och med dog av djurhållningen ansågs tydligen stämma med den svenska djurskyddslagen. Djurskyddslagen säger nämligen att djur inte får utsättas för ”onödigt lidande” och tydligen är det lidande lantbruksdjuren utsätts för väldigt sällan ”onödigt”…….. För att inte tala om det lidande försöksdjur utsätts för. Anses det någonsin ”onödigt”?

Nej, dom som drabbas är folk med hundar och hästar. Och här tycks det knappast krävas någon ting för att fälla folk.  ”….det inte krävs teknisk bevisning utan det räcker med vittnesbevisning för att fälla någon” som en kvinna skrev på sin blogg strax innan hon anmälde en person hon kommit ihop sig med. Hon blev trodd, trots att citatet ovan finns med i domen, och hästägaren fälld mot sitt nekande. Det fallet ska jag berätta mer om här på bloggen. Det är ett riktigt upprörande fall där förföljelsen inte stannat vid domen, utan fortsatt. Är det anmälarnas dåliga samvete och vilja att – kanske inför sig själva? – rentvå sig som gör detta?

Jag kan inte acceptera att djurskyddslagen används till häxprocesser mot folk. För det är det det ska kallas – vårt tids häxprocesser – där bra och duktiga djurägare fälls på otroligt lösa och vaga påståenden. För mig handlar det om djurskyddslagens legitimitet. Den måste alltid var till FÖR djuren – inte MOT människor. Den ska användas då djur vanvårdas och far illa – då behövs den! Men tyckande, förtal och obevisade påståenden får aldrig ligga till grund för åtgärder och domar. ALDRIG!!

Återkommer.