Johan Skytte var före sin tid.        

Johan Skytte föddes som Johannes Bengtsson Schroderus i maj  år 1577 i Nyköping. Han var son till Bengt Nilsson Skräddare, en man som inte bara var skräddarmästare, utan även stadens borgmästare. Johan var en begåvad pojke och tvärt emot vad många tror så var det visst möjligt att klättra på samhällsstegen på den tiden. Administrationen växte och de högre klasserna klarade inte att fylla behoven. Johan fick chans att studera och gjorde en strålande karriär. Redan år 1604, bara 27 år gammal, blev han adlad och när han dog år 1645 hade han varit bland annat kronprinslärare, riksråd, generalguvernör och slottsherre.

Även de andra syskonen, två bröder och en syster, var framgångsrika. Broder Eric blev rektor i Nyköping, boktryckare i Stockholm och så småningom slottssekreterare. Lars blev adlad Skytte av Sätra. Han blev vice guvernör i handelscompaniet och ståthållare – en fin statlig tjänst. Syster Christina giftes adligt. Namnet Skytte kom från mormors mor, så det här var en borgerlig släkt, som tog chansen när den gavs. Ungefär som många idag, då varenda begåvad ung människa har chansen.

Även i min släkt hittar jag en pojke av enklare börd, som fick studera. Det var i slutet av 1700-talet och det ska bli spännande att leta reda på vad det blev av den pojken, en bondson.

Men åter till Johan.

I DN fanns en mycket intressant artikel Under strecket, den 6 december där historien om Johan berättas. Det kom nämligen en avhandling om honom i våras framlagd av Jenny Ingemarsdotter med titeln Ramism, rhetoric and reform. An intellectual biography of Johan Skytte (1577–1645).

Johan var en plugghäst redan i Nyköping och hamnade tidigt under hertig Karls vingar. Via universitetsstudier i Tyskland kom han i hovets gunst och kallades hem för att bli kronprins Gustaf  Adolfs lärare. När kungen Gustaf II Adolf kröntes 1611 var Johans lycka gjord. Då var han redan adlad med namnet Johan Skytte af Duderhof. Med tiden blev  titlarna många. Han var universitetskansler, riksråd, friherre, generalguvernör i Livland, Ingermanland och Karelen, ledare för kammarkollegiet, huvudperson i diplomatiska beskickningar till Nederländerna och England, grundare av hovrätten i Riga och universitetet i Dorpat, i praktiken också den som blåste liv i det kungliga universitetet i Uppsala. Eller för att uttrycka det kortare: Johan Skytte hann bli en av vårt lands mäktigaste män.

Johan Skytte var mycket intresserad av utbildningssystemet – inte konstigt med tanke på vad det betytt för honom själv. Han var mycket engagerad i Uppsala universitet och där finns fortfarande huset Skytteanum.  Johan Skytte inrättade nämligen år 1622 en professur i vältalighet och statskunskap och huset, som ligger nedanför domkyrkan, blev professorsbostad. På fasaden står ännu H J S F R F M N T G. Det står för Herr Johan Skytte Friherre Riksråd Fru Maria Nääf Till Gränsöö. Med hustrun fick han 9 barn – endast 4 överlevde fadern.


Johan Skytte var en pragmatisk man – studier skulle leda till något för staten nyttigt.  Läste man matematik skulle man till exempel träna sig i matematikens praktiska tillämpningar, det vill säga optik, mekanik och geografi, det vill säga lantmäteri och kartografi, gärna även astronomi och arkitektur. Och mekaniken, av Skytte livligt omhuldad, fick gärna ta sikte på så nyttiga prylar som vågar och hävstänger. Och pluggade man vältalighet, skulle man inte bara lära sig de abstrakta reglerna för hur ett politiskt anförande borde vara upplagt, utan också träna sig i hur ett anförande eller en skrivelse skulle se ut ifall man ville kommunicera med omvärlden rörande handel, navigation, krigföring eller diplomati. 

 Johan byggde och ägde en mängd slott. Ett var Grönsöö på Mälarens norra strand i Uppland. Det slottet byggdes mellan åren 1607 och 1611 och var en präktig byggnad med tinnar och torn, byggt i gråsten och tegel. Under den tiden mellan Wasatiden och Stormaktstiden var så stora påkostade byggen mycket sällsynta. Tyvärr förföll det eftersom sonen Bengt inte klarade att hantera rikedomen, så slottet renoverades så småningom  i 1700-talets anda. Tornen revs år 1738 och slottet ser idag ut som andra 1700-talsslott. Lite synd.

Johan Skytte dog den 15 mars 1645 och ligger begravd tillsammans med hustru och flera av barnen i S:t Botvids kor i Uppsala domkyrka.

      Tänk att en person, som föddes för mer än 400 år sedan kan vara så modern i tänkandet. Man skulle kunna avsluta med: Inget är nytt under solen.