Johan Skytte var före sin tid.        

Johan Skytte föddes som Johannes Bengtsson Schroderus i maj  år 1577 i Nyköping. Han var son till Bengt Nilsson Skräddare, en man som inte bara var skräddarmästare, utan även stadens borgmästare. Johan var en begåvad pojke och tvärt emot vad många tror så var det visst möjligt att klättra på samhällsstegen på den tiden. Administrationen växte och de högre klasserna klarade inte att fylla behoven. Johan fick chans att studera och gjorde en strålande karriär. Redan år 1604, bara 27 år gammal, blev han adlad och när han dog år 1645 hade han varit bland annat kronprinslärare, riksråd, generalguvernör och slottsherre.

Även de andra syskonen, två bröder och en syster, var framgångsrika. Broder Eric blev rektor i Nyköping, boktryckare i Stockholm och så småningom slottssekreterare. Lars blev adlad Skytte av Sätra. Han blev vice guvernör i handelscompaniet och ståthållare – en fin statlig tjänst. Syster Christina giftes adligt. Namnet Skytte kom från mormors mor, så det här var en borgerlig släkt, som tog chansen när den gavs. Ungefär som många idag, då varenda begåvad ung människa har chansen.

Även i min släkt hittar jag en pojke av enklare börd, som fick studera. Det var i slutet av 1700-talet och det ska bli spännande att leta reda på vad det blev av den pojken, en bondson.

Men åter till Johan.

I DN fanns en mycket intressant artikel Under strecket, den 6 december där historien om Johan berättas. Det kom nämligen en avhandling om honom i våras framlagd av Jenny Ingemarsdotter med titeln Ramism, rhetoric and reform. An intellectual biography of Johan Skytte (1577–1645).

Johan var en plugghäst redan i Nyköping och hamnade tidigt under hertig Karls vingar. Via universitetsstudier i Tyskland kom han i hovets gunst och kallades hem för att bli kronprins Gustaf  Adolfs lärare. När kungen Gustaf II Adolf kröntes 1611 var Johans lycka gjord. Då var han redan adlad med namnet Johan Skytte af Duderhof. Med tiden blev  titlarna många. Han var universitetskansler, riksråd, friherre, generalguvernör i Livland, Ingermanland och Karelen, ledare för kammarkollegiet, huvudperson i diplomatiska beskickningar till Nederländerna och England, grundare av hovrätten i Riga och universitetet i Dorpat, i praktiken också den som blåste liv i det kungliga universitetet i Uppsala. Eller för att uttrycka det kortare: Johan Skytte hann bli en av vårt lands mäktigaste män.

Johan Skytte var mycket intresserad av utbildningssystemet – inte konstigt med tanke på vad det betytt för honom själv. Han var mycket engagerad i Uppsala universitet och där finns fortfarande huset Skytteanum.  Johan Skytte inrättade nämligen år 1622 en professur i vältalighet och statskunskap och huset, som ligger nedanför domkyrkan, blev professorsbostad. På fasaden står ännu H J S F R F M N T G. Det står för Herr Johan Skytte Friherre Riksråd Fru Maria Nääf Till Gränsöö. Med hustrun fick han 9 barn – endast 4 överlevde fadern.


Johan Skytte var en pragmatisk man – studier skulle leda till något för staten nyttigt.  Läste man matematik skulle man till exempel träna sig i matematikens praktiska tillämpningar, det vill säga optik, mekanik och geografi, det vill säga lantmäteri och kartografi, gärna även astronomi och arkitektur. Och mekaniken, av Skytte livligt omhuldad, fick gärna ta sikte på så nyttiga prylar som vågar och hävstänger. Och pluggade man vältalighet, skulle man inte bara lära sig de abstrakta reglerna för hur ett politiskt anförande borde vara upplagt, utan också träna sig i hur ett anförande eller en skrivelse skulle se ut ifall man ville kommunicera med omvärlden rörande handel, navigation, krigföring eller diplomati. 

 Johan byggde och ägde en mängd slott. Ett var Grönsöö på Mälarens norra strand i Uppland. Det slottet byggdes mellan åren 1607 och 1611 och var en präktig byggnad med tinnar och torn, byggt i gråsten och tegel. Under den tiden mellan Wasatiden och Stormaktstiden var så stora påkostade byggen mycket sällsynta. Tyvärr förföll det eftersom sonen Bengt inte klarade att hantera rikedomen, så slottet renoverades så småningom  i 1700-talets anda. Tornen revs år 1738 och slottet ser idag ut som andra 1700-talsslott. Lite synd.

Johan Skytte dog den 15 mars 1645 och ligger begravd tillsammans med hustru och flera av barnen i S:t Botvids kor i Uppsala domkyrka.

      Tänk att en person, som föddes för mer än 400 år sedan kan vara så modern i tänkandet. Man skulle kunna avsluta med: Inget är nytt under solen.

 

Jo

25 december 2011 11:15

eller "vad var det som gick snett och när!?"
Idag premierar vi inte längre kunskap och pragmatism utan social kompetens och yta. Det är lättare att slå sig fram som bimbo i en dokusåpa eller professionell fotbollsspelare än forskare i samhällets tjänst! I England adlar man numer skådespelare, musiker och tv-personligheter för deras ovärderliga(?)insatser...

Gudrun Lindvall

25 december 2011 13:34

Eller är det vad vi väljer att se? Det kanske känns tryggare för det egna egot än att se och erkänna att det finns dom som är mycket mer kompetenta och duktiga än man själv. Dokusåpakändisar mfl kan man både se upp till och förakta. Men med dom riktigt kompetenta är det svårare. Är det därför vi uppfunnit "social kompetens"? För där fallerar en del av dom vi annars bara hade tvingats se upp till. Eller?

 

Jo

1 januari 2012 13:00

Flykt, smärta, aggression, social kompetens....
En form av försvarsmekanism? - Absolut! Men de gamla försvarsmekanismerna ät till för att rädda liv, inte ansikte.
Någonstans längs vägen tappade vi fokus på det som är viktigt.

 

Jill Remme

25 april 2012 20:23

Hei:)

Ser ut som du vet mye om Johan Skytte. På Alnes ved Ålesund i Norge er det en stein som blir kallet Johan Skytt steinen som står som en klippe utav fjellsiden med et fall på over 200 m rett ned i åpen luft. Ingen kjenner til historien så derfor har jeg veldig lyst å finne ut av dette.

Kjenner du til om denne Skytte har vært i dette området?

Gjerne send svar til jill@moments.no :))

http://jillremme.blogspot.com

Gudrun Lindvall

25 april 2012 20:28

Tack för att du läst min blogg.
Jag ska försöka hitta den artikeln, som jag baserade bloggen på och som fanns i Dn eller SvD. Försöker återkomma.

 

åsa alderlöf

30 juni 2015 17:37

en fråga, är johans far och henning nilsson skytte verkligen bröder ? åsa

Gudrun Lindvall

10 juli 2015 11:15

Min källa är den artikeln i DN jag hänvisar till, inget annat. Är det fel i den så är det fel. Vet du?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...