En gång för länge sedan…

Ja, det var rätt länge sedan – närmare bestämt nån gång  på 70-talet. Vi letade bete åt våra hästar, jag och en kompis. Hittade en annons och for för att titta. Det visade sig vara en rätt speciell gubbe, som hade några fullblod och som hade plats för fler i hagen. Han var som sagt lite egen – stor och tjock – men vi fick förtroende för gubben och körde dit våra hästar.

Gubben, som hette Erik, var ett fynd! Han hade görkoll på våra hästar hela sommaren och det var nog så att det petades i dom en och annan godbit.

Erik hade en långhårig schäfer, som han tävlade lydnad med – högt upp i klasserna. En jättefin och supertrevlig hund. Minns tyvärr inte vad hunden hette. Den gick alltid lös, foljde husse som en skugga och lydde villigt och glatt minsta vink. Att han avgudade sin snälla husse var inte att ta fel på – dom var ett team. Tanken hade väl varit att det skulle ställas ut och så, men den här blev alltså långhårig.. Fick bli bruks och lydnad istället. Erik berättade om ett tillfälle, som jag ska återge.

Det var lydnadstävling på brukshundsklubben. Vovven var med förstås. Ett av momenten var att lägga hundarna som var med i klassen i bredd och så skulle dom ligga kvar när förarna försvann och bli liggande tills domarna kallade förarna tillbaka. Ingen match för vovven. 

Erik blev så nöjd med sin vovve, som låg så fint när han kom tillbaka och blev mer än förvånad när han fick 0 !!! på momentet. Folk skrattade glatt och Erik förstod ingenting. Men följande hade hänt:

Så fort förarna försvann stack vovven som en pil från apellplan, rätt in i köket där han snodde åt sig en macka, så blixtsnabbt ut igen, la sig på plats där han skulle ligga och avnjöt macken i godan ro. Allt fixat och färdigt då husse dök upp igen. Inte ett spår av något odågigt. Där låg en så lydig - och skenhelig - vovve och viftade på svansen. Hej husse, här ligger jag som du sa att jag skulle.

Vad gör man? Man kan bara konstatera att det där måste ha varit väl planerat av vovven. 10 +poäng för finurlighet och viss känsla för humor… Dom som såg det fick sig ett gott skratt och en kul historia att berätta. Så även jag.