När jag var ung var det ganska lätt att få sommarjobb. Kanske inte så välbetalda alla gånger, men ett minns jag med glädje:

Det var ett av de första åren på 70-talet. Jag pluggade på universitetet med rätt tvivelaktigt intresse och do resultat. Så under en vinter tog jag ett tillfälligt jobb på SL som trafikundersökare. Det betydde att man räknade folk på bussar och tunnelbanor och ställde frågor om vad dom tyckte - rätt kul faktiskt. Nu föll det sig inte bättre än att Waxholmsbolaget ville veta hur deras resande åkte och om man hade synpunkter, som kunde förbättra trafiken. Man bad SL om hjälp och vi fick toppenjobbet! En hel sommar tillbringade jag i skärgården på olika Waxholmsbåtar, både de gamla fina och de nyare. 

De gamla ångbåtarna var oerhört fina. Jag var speciellt förtjust i Storskär, en klassiskt vacker båt.

Storskär är dessutom rätt snabb och gick på de längre turerna. Tyst och fint gled den mellan öarna. Minns inte om det var den som tog oss till Sandhamn, men den turen var verkligen något alldeles extra. Skärgården är vacker, men de yttre kala öarna är underbara. Man kom inte tillbaka till Stockholm förrän i kvällningen och fick se skärgården i olika ljus - vackert!

En annan skönhet är Norrskär, kanske juvelen i kronan. Stor och pampig. Stilfull!

Vi tillbringade många timmar högst upp på båten dit bara besättningen har tillträde - i solen. När vi närmade oss en brygga räknade vi alla som gick av och på. Dom som gick av lämnade vår lilla frågelapp och dom som klev på fick en oskriven. Varför åker du? Jobbresa? Turist? Passar tiden? Osv. 

Resten av tiden njöt vi av sommaren och jag minns inte att det regnade en enda dag, men det måste det väl ha gjort. Minns en gång när skepparen inte fick back i maskin och skrek åt folk att hålla i sig innan han brakade in i en annan båt vid kajen i Stockholm. Ingen gjorde sig illa, men det blev en buckla på den båt, som fick ta smällen. Sov maskinisten?

En gång var det problem med en båt, så man hyrde in en turistpaddabåt, en platt sak, som visade sig inte alls klara skärgården och varje angörning av bryggor var ett äventyr. Stackars den skepparen.

Vilken tur att de gamla fina ångbåtarna finns kvar. Skulle önska att jag hade möjligheter att följa med ut till Sandhamn igen - kanske i framtiden då vi inte har så många djur, utan kan vara borta några dar.  

Slutar med en bild på inloppet till Sandhamn.