Maken och jag var i Visby med Märta en gång. Hon skötte sig utmärkt och tyckte det var toppen att ha husse och matte för sig själv. En dag gick vi uppför en av gatorna i Visby. Nedför backen kom en familj med en liten parvel i en vagn, där han satt framåt. När han kom nära Märta utbrast han:

- Mamma, mamma, den ser ut som en varg!

Efter det kallar vi henne understundom för vår lilla shettisvarg. 

Visst finns det likheter.

Samma teckningar i ansiktet, samma pälsfärger, till och med linjen på nosryggen har de gemensamt.  Men ögonfärgen och blicken är en annan hos vargen.

Jfr med Märta nedan. 

Det här är våran Märta - västgötaspets. Söt som socker, intelligent och ständigt på alerten.

Hundexperten Barbro Börjesson hade med sin västis på Godkväll häromkvällen och hon beskrev rasen på ett målande och härligt sätt - på pricken. Hon sa sig ha haft svårt att hitta avstängningsknappen. Påsättningsknappen var det däremot inga problem med - den reagerade på minsta lilla touch. Men avstängningsknappen... När hon så småningom hittade den reagerade den inte alls likadant. Här gällde det att trycka ordentligt! Om den alls fungerade....

Precis så är det. Märta kom in i huset som ett yrväder, tog då tvååriga Nadja med storm och har sedan dess - 6 år sedan snart - haft koll på oss, alla andra djur på gården för att inte tala om sånt som inte bör vara här!

Valptänderna på bilden nedan känns nog, men Nadja har sedan första stund stått ut med ALLT - och det med ett leende.

Ganska snart läde sig det lilla yrvädret att en kattlucka var utmärkt att hålla koll igenom.

Västgötaspetsen är egentligen en kovallare, men även en gårds/vakthund, som höll ordning och som varnade med skall om nåt oväntat/främmande var på gång. Ibland undrar vi hur hon sover. Hon kan fara upp som ett gehu om det går nån hund förbi på vägen - ca 50 meter bort! Har hon ett sjätte sinne? Bland det värsta hon vet är kattugglor - och rävar - och då stormar hon ur korgen, sticker ut huvudet genom kattluckan och STORMSKÄLLER!! Mitt i natten! Och då tycker hon att det är lika bra att hon får gå ut en stund och kolla. Eftersom vi ju redan är vakna...

Hon vet precis när det är dags att ge hästarna mat - inbyggd klocka? - och ve den matte och husse som inte håller reda på mattiderna. 

Såna där grejer som ska aktivera - hitta godis i små håll och så - löser hon på nolltid. Hämta bollar, skor och annat inför promenader har hon läst att hundar gör. 

Om hon är stilla ibland? Jodå, vi har hittat OFF-knappen, men precis som Barbro sa så behöver man bara närma sig ON-knappen så är hon med på alla förslag. Till saken hör att hon gärna vill vara tillags och därför är mycket lydig - till min stora förvåning! - tränar aldrig. En underbar och varmt älskad liten tik är hon! En ras att rekommendera.

Nedan kollar hon att kattungen växer som den ska..

Det här är en ursvensk ras och det märks på Märtas påtagliga förtjusning för vinter och snö. Heta sommardagar tillbringas i skugga under äppelträdet. Hon har lite anlag för viss rondör, men i sin ungdom fick hon både cert och cacib på utställning. En bild till på gulliga Märta, som egentligen heter Ulvus Flinga Våröga. 

Så här års får jag bildfnatt och köper litografier. Jag kan se att förra året så här dags bloggade jag också om liton. Då var jag sugen på att köpa den här:

Det har jag gjort nu. Den är jättefin - en vilande storspov i morgonljus av Lars Jonsson. 

Det blir billigare att köpa direkt av konstnären än via gallerister, men billigast är att köpa på Tradera. En del konstnärer som Jirlov blir dyra, men har man tur kan man få riktigt fina liton för under 1000-lappen. Som den här:

Den är gjord av Lena Linderholm och jag har tittat ett tag på hennes liton, men inte riktigt tyckt att jag haft råd. Men den här var det ingen annan som ville ha, så den blev min för 900 kr - ett fynd. Vi har en vägg som behöver en färgklick och den kommer att passa perfekt där. 

Just nu är båda på inramning. Som tur är har vi ett riktigt duktigt proffs i Baggetorp utanför Katrineholm. Det blir så fint! Om någon vecka eller så hoppas vi få hem våra senaste fynd. 

Vårlängtan kan ta sig många uttryck - man behöver inte bara vitaminer utan även fina bilder. Både för kroppen och själen liksom. 

Häromkvällen när jag inte kunde somna tänkte jag på ord jag inte tänkt på länge och då dök ordet hotch-potch-soppa upp. Finns sånt? Jag minns soppan som nåt ganska osmakligt man fick i skolan för så där 50 år sedan - en trist soppa, som serverades med ostsmörgås. 

Jag googlar ... och jo visst. Det finns recept på Hotch-potch-soppa. Får veta att det är en soppa som fanns i Iduns kokbok redan 1911. För mig låter det lite som "man tager vad man haver", men riktigt så är det inte. Hotch-potch-soppa ska lagas på lamm, bog eller bringa. Soppkött med andra ord, sånt som ska koka upp emot en timme. När köttet är färdigkokt silar man buljongen och i den ska rotselleri, morot, gul lök och purjolök. En del recept har även med blomkål, vitkål och ärtor. Med andra ord - köttsoppa på lamm med grönsaker - det är Hotch-potch-soppa. Vem använder det ordet numer?

Man kanske ska göra en värmande Hotch-potch-soppa en dag. Bara för traditionens skull. 

Den här bilden är tagen av Britta, som driver företaget UppLeva, som jag for till Island med i höstas. Jag var med till häst då bilden togs  - en oförglömlig upplevelse.

Egentligen rider jag inte längre, trots att jag just nu har 10 hästar. Man blir nämligen med åren allt fegare, så för några år sedan fick det vara slut med ridandet. Numer är det bara avel som gäller. Vi har dräktiga ston och unghästar. När det är dags att rida in dom skickas dom till ett proffs, som också hittills sålt våra telningar.

Men i alla fall. Rida på Island bara måste man en gång i livet. Jag fick stallets snällaste häst och gjorde det!!! En underbar upplevelse och seger över mig själv. Nu har jag gjort det. 

Här kommer en till story ur verkliga livet om mannen som glömde hästen, som jag berätta häromdagen.

Hustruns bil hade gått sönder en gång och behövde tas till verkstan. Man bestämde att maken skulle bärga henne dit. 

Så satte man igång och drog. Det gick bra i början, men så tyckte nog hustrun att det började gå lite väl fort. Och så avvek maken från den tänkta rutten, satte ytterligare fart och körde ut på stora vägen. Vad gör man då man sitter fast i ett rep? Jo, styr efter bästa förmåga.

Så blinkade maken, saktade ner farten och körde in på macken, tillika fiket. Han stannade, gick ur bilen och in på fiket. Hustrun hängde med en bit efter. Han ställde sig i fikakön och började flocka för sig. Så vände han sig om, tittade förvånad på hustrun och sa:

- Hej, är du här!