Amiralen är en mycket vacker fjäril, tycker jag. För mig förebådar den hösten, eftersom den kommer i slutet av augusti för att kalasa på nedtrillad frukt. Färgerna är klara och distinkta och nu förstår jag varför - många är alldeles nykläckta nämligen. På latin heter den Vanessa atalanta.

Amiralen är egentligen inte nordisk - eller det kanske är det det den är, precis som våra flyttfåglar.. Den klarar nämligen inte att övervintra här, utan föredrar varmare ställen i Europa söder om Alperna. På försommaren kommer en del individer hit för att lägga ägg, i de flesta fall på nässlor. Men här ser jag den ytterst sällan på försommaren. Det verkar som om dom drar efter förrättat värv.

I augusti kläcks de nya fina amiralerna och ungefär samtidigt kommer fler amiraler hit söderifrån för att ta del av fruktskörden. Då finns dom här - inte i massor - men kanske uppemot fem-tio individer. Dom suger begärligt saft ur nedtrillad lite mosig frukt. Här föredrar om päron av sort Hovsta - lite mjuka som garanterat går sönder då de faller till marken. Dom får samsas med getingar och en och annan nykläckt sorgmantel.

Det är fascinerande att tänka sig att så små djur flyttar fram och tillbaka över Europa, men det är inte ovanligt att insekter migrerar. 

Får många år sedan jobbade jag som högstadielärare i biologi, kemi och matte. På den tiden kunde eleverna välja särskild eller allmän matte där den allmänna var lite lättare. Jag jobbade i ett område där det var så gott som självklart att man skulle ha särskild matte, så ett år i början av 7-an hade jag bara två elever. Nu visste vi av erfarenhet att det inte brukade dröja så länge innan många fler bytte till allmän kurs, så under någon månad hade jag det riktigt lugnt och skönt med min lilla grupp. 

En av de två som valt allmän kurs var en liten söt kille, blond och med pigga bruna ekorrögon. Det verkade snurra bra i knoppen på den lille killen, så man undrade varför han valt den allmänna kursen. En dag spände han blicken i mig och sa:

- Du, jag har aldrig fattat det där med multiplikationstabellen.

- Vaddå inte fattat?

- Ja, vad man ska ha den till.

- Men hur räknar du division?

Det visade sig att killen hittat på en oerhört komplicerat sätt att dividera, ett sätt som verkligen krävde tankemöda. Att han klarade det var verkligen imponerande. Efter att ha förklarat vitsen med multiplikationstabellen tyckte killen nästan att det var fusk - det blev ju så lätt.... Vi övade och det dröjde inte länge innan han och kompisen klarade tabellerna både framlänges och baklänges på tid.

Behöver jag säga att den här lille killen blev rätt duktig i matte? Ibland var det helt underbart att vara lärare och den här historien glömmer jag aldrig.    

Hittade den här bilden av den gamla svängbron i Södertäje kanal - den bron som fanns innan kanalen fick sin nuvarande storlek från tiden då Södertälje var en badortsidyll. Men på den här bilden ser man att något är på gång - ett järnvägsspår! Man har börjat gräva sig in i den östra delen av kanalen och snart ska idyllen vara ett minne blott.

Här finns inget järnvägsspår. Men på bilden nedan kan man se vad som är på gång:

Här ser man de små vagnarna, som järnvägsspåret är till för. Kusens backe i bakgrunden fick släppa till mycket mark och jag undrar vart all sanden tog vägen. Den nya kanalen invigdes med pompa och kung någon gång under 1920-talet. Av den gamla slingriga pittoreska kanalen finns endast ett litet minne kvar - ett litet dike bakom torget där fundamenten av svängbron finns kvar. 

Nu för tiden finns inte svängdelen av bron kvar, som på bilden. Tänka sig att Södertälje började där kanalholmen är idag. Massor av hus fick rivas för den nya breda kanalens skull. Det skulle ha varit kul att se den gamla kanalen, men jag förmodar att det inte finns filmer kvar - vet nån?

Idag kommer en glad nyhet - den röda gladan har strukits från rödlistan, vilket betyder att den inte är hotad i landet längre. Härligt - det brukar bara gå åt andra hållet med olika arter.

Den röda gladan är en rätt stor rovfågel. Ormvråken, som de flesta känner igen, är ca 1.20 i vingbredden - en röd glada har en vingbredd på ca 1.50 Den röda gladan var i mitten av 1850-talet en vanlig rovfågel i hela Europa och i Sverige upp till Dalarna/Gästrikland. Men den hade ett dåligt rykte som kycklingtjuv och jagades kraftigt och arten minskade dramatiskt. Därför fridlystes arten år 1919, men trots det gick det utför och 1972 räknade man till 19 individer i landet. Då var det inte bara jakten, utan miljögifter som DDT och PCB, som hotade gladan. Den äter nämligen allt: smådjur, grodor, fåglar, insekter och döda djur. Det är väl inte uteslutet att den åt småfåglar och djur, som dött av gifterna. Toppkonsument kallas det - dom i toppen som får mest gift i sig.

WWF drog igång ett Projekt Röd glada år 1976. Man satsade på att stödutfodra med giftfritt under vintern. En del glador stannar nämligen medans andra flyttar till områden vid Medelhavet och återkommer under tidig vår. Projektet har varit frmgångrikt och idag finns ca 2 200 par i Sverige varav ca 2 000 finns i Skåne. Den röda gladan är Skånes landskapsfågel.

Den röda gladan känns inte bara igen på sin röda färg, utan även på sin kluvna stjärt, skickliga flykt och storlek. Den styr med stjärten som vrids åt olika håll och gör den eleganta flykten mycket karaktäristisk. Den skickliga flykten gör att gladan kan stjäla rov från kråkor och andra rovfåglar. På vintern äter de som övervintrar trafikdöda djur. Idag är det Skånes vanligaste rovfågel och kan ses övernatta i flockar, sägs det. 

Så kul att någon art går åt rätt håll - måtte fler kunna strykas från rödlistan i framtiden!

Det här är det för tiden supermoderna nya köpcentrat i Nykvarn utanför Södertälje. 50-tal så det skriker!! Kolla mamman med barnet - en sån vagn fanns länge i familjens ägo. Den hade säkert används både av mig och min syster. Det finns flera kort med mig i den. Men observera att det är grusväg framför det nya köppalatset.

Nykvarn var förr en egen kommun, sedan slogs den ihop med Södertälje för att för ca 20 år sedan bli egen kommun igen. När jag var ung var Nykvarn en "gangsterhåla" med mycket bus och man var lite skraj för en del av dom som kom därifrån. Förmodar att det fanns massor av ungar där just då. En hel del egna småindustrier fanns det. Numer har samhället vuxit och i och med den direkta förbindelsen med Stockholm - Svealandsbanan passerar här - så har Nykvarn blivit en attraktiv pendelort med dyra tomt- och huspriser. Inte många trodde på Svealandsbanan och den startade mitt under semestern för att man skulle få en lugn intrimningstid. Tåget var smäckfullt från första dan!!!!! "Förståsigpåarna" fattade ingenting - det gick ju motorväg till Stockholm - varför i hela friden tog folk tåget? Men det gör dom. Man hamnar ju mitt i stan och slipper böket med bilköer och parkeringskrångel. Man fick sätta in fler vagnar, men i Nykvarn uppstod ett litet problem - perrongen hade gjorts för kort för det...... Folk fick helt enkelt gå framåt i tåget för att kunna gå av. Jag förmodar att man fixat det nu, för Svealandsbanan är fortsatt populär liksom Mälarbanan, som går norr om Mälaren.

Att tågpendla har sina poänger. En del jobbar, men jag bestämde under de år jag gjorde så att tågresorna var vikta för trevliga pocketböcker. Inte dumt alls - med en bra bok blev pendlandet ett välkommet avbrott och var tåget försenat hann man läsa lite till - kanon om boken var bra. 

Måste åka till Nykvarn och se om huset ovan har kvar sin dekoration - idag närmast kult.