Förr var vägarna stigar. Man kan se riktigt gamla vägar som hålvägar, det vill säga mycket nertrampade stigar, närmast som diken i naturen. Oftast gick de här gamla vägarna på torra platser på åsar – man undvek sanka och blöta marker. Det vanliga sätt att ta sig fram var ju länge till häst. Men redan under 1300-talet började vägarna få så stor betydelse att de ”byråkratiserades”. I Magnus Erikssons landslag från 1350 slås fast att varje jordägande bonde skall ansvara för vägen på ägorna och man skulle bygga och underhålla broar, träbroar på den tiden.. En landsväg ska vara 6 meter bred (10 alnar), en byväg 3,6 meter (6 alnar) och en kvarnväg 3 meter (3 alnar). Även kyrkan fick ett ansvar – man skulle anlägga kyrkvägar. Dessutom sanktionerades att vägarbete fick ske på vilodagar och brobygge gav till och med syndernas förlåtelse. 

Vägarna gjorde det naturligtvis lättare för maktens män att ha uppsikt över folk och skjutsplikt för kungen och hans sändebud fanns sedan 1279, vilket gjort att det vuxit upp skjutshåll och krogar utmed vägnätet. Bönder tvingades förr ta emot våldgästande herremän och deras följe, vilket ofta ledde till svält för bondefamiljen. I Alsnös stadga av 1280 bestämde Magnus Ladulås att det oskicket inte längre var tillåtet. Det skulle finnas en person i socknen, som angav var resande kunde få övernatta och bonden fick betalt för detta. Så helt plötsligt kunde det blir lönsamt att driva vägkrog.

Det svenska urberget var bra för vägar, men de gamla trähjulen kunde vara svåra att få loss ur lera och sand och vintertid var isvägar bättre än snörika vägar på land. Vägarna var med andra ord stundtals usla. 

Gustav Vasa tog sig an vägarna. Han fastla vilka de stora landsvägarna skulle vara och att de skulle breddas till vagnvägar, inte bara möjliga att rida på alltså. Man undrar om de 6 meter-vägar, som Magnus Eriksson stipulerat aldrig blev verklighet. 

Och som så ofta i historien är det krig som åstadkommer förändring. Krigen var många på 1600-talet och armén skulle fram. 1628 inrättades lantmäteriet och man fick vägarna angivna på kartor, låt vara att det ansågs som militära hemligheter på den tiden. Länsstyrelserna kom på 1630-talet och Posten byggde ut ett rikstäckande nät med postkontor ungefär samtidigt. Nu måste man kunna ta sig från ena landsändan till den andra.

Mer statlig organisation kom med drottning Kristina. 1649 slås fast att skjutsstation skulle finnas på varannan mil, inte alltid men oftast i kombination med gästgiveri. Här kunde den resande få byta hästar. Fort gick det inte – kravet var endast 7 km/timme för att spara hästarna. Fattigt folk gick ju eller färdades efter oxar, så hästhastigheten var väl i jämförelse snabb. 

Men vägstandarden var som sagt usel länge. Inte förrän på 1700-talet börjar man grusa vägarna. Hästdragna snöplogar kom ca 1730, stenbroar – vackra välvda stenkilade utan murbruk – började byggas från mitten av 1700-talet på allmänna vägar och trots bönders klagomål på underhållet och överhetens klagan på detsamma så var nog de svenska vägarna bättre än på andra håll i Europa. 

Och så på 1800-talet kommer den stora förändringen. Postens gula diligenser, som kom 1830, hade tidtabell och tog med resande – den första kollektivtrafiken var född. I mitten av 1800-talet kom järnvägen. Från 1860 försvann det sedan 300 år så irriterande inrikespasset, som krävdes för resa i landet. Nu fick man resa fritt! 

Slutligen, det som den här bloggen egentligen skulle ha handlat om, men som får bli nästa gång: asfalten gör entré i Sverige. 1876 asfalteras Stora Nygatan i Stockholm som landets första. Men före det hade McAdam uppfunnit makadam. Slut på leriga vägar? Nja..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...