Den här bilden gillar jag. Kontrasterna mellan den vita hästen och bakgrundens tunga industristad Bingley i Yorkshire, England, är så läcker. Ryttaren heter Harvey Smith och var en gång i tiden en av världens bästa hoppryttare. Han rider barbacka på en av sina bästa hästar, Warpaint hette den. Sonen Steven - eller om det är Robert - sitter trygg framför far sin. Inga hjälmar eller säkerhetsvästar på den tiden - bilden tagen 1962. På den tiden red man med en tunn kask utan gummisnodd under hakan. Den brukade försvinna under ritten. 

Harvey Smith var en tuff ryttare, som inte bangade för något. Han lever än, 76 år fyller han mellan jul och nyår. Om han fortfarande är en vildhjärna får väl vara osagt, men han ansågs lite som Gossen Ruda - lite tokig och stundtals kontroversiell. Han var en självlärd ryttare, som inte hade dom bästa hästarna, men som med sin skicklighet fick ut vad de kunde ge. Över 50 segrar i Grand Prix och med i två olympiader, Mexico 1968 och München 1972. En fantastisk karriär. Båda sönerna Steven och Robert har ridit olympiader. Efter att Steven råkat ut för en motorcykelolycka innan han fyllde 30 är det tränarrollen som gällt för honom, medan Robert  gjort karriär som hoppryttare. Tredje generationen är på gång. Bilden nedan från olympiaden i Mexico.

Det berättas att några kom till farmen för att köpa hopphäst. Harvey bjöd på fika i trädgården, gick och hämtade hästen - och tog ett språng över kaffebordet där gästerna satt. Skröna? Inte vet jag. En gång gjorde han ett V-tecken med fingrarna åt domarna efter en superritt, vilket ansågs anstötligt och gjorde att han förlorade både segern och en ansenlig prissumma. Han var verkligen en av de riktigt stora hoppryttarna - kontroversiell, skicklig och underhållande.