Ser att jag för 4 år sedan skrev att vi haft Åsbohöns, men lagt av. Nu har vi nya, samma ras. 

Men problemfritt är det inte. Tuppen på bilden togs av räven en dag när de gick lösa och vi inte var hemma. Räven tog dessutom 3 fina ungtuppar då. En dag när hönsen var ute såg jag honom komma och trots att jag rusade ut och skrek hann han ta min fina lilla grå hönskyckling. Han släppte den, men då var det för sent. Så nu får hönsen bara vara ute i det fria när vi och hundarna vaktar dom. Märta västgötaspets börjar få  lite kläm på att valla in dom, men alla vallningsgener finns nog inte riktigt på plats där. 

Som tur är är Åsbohöns mycket ruvvilliga, så nu har vi 3 äldre hönor, 3 unga som just har börjat värpa, 1 tupp född i våras, 3 småkillar och 2 småtjejer. 12 höns. Egentligen behöver vi en ny tupp, den vi har är för släkt med hönorna, men det får bli till  våren. Han är liten, men han sköter sig som han ska. Galer, vaktar och parar. Men den förra röda på bilden ovan var bättre, både till humör och storlek. Ungtuppen kan bli lite brutal och det vill vi inte att det ärvs vidare. Dom ska vara snälla.