Jag såg en bild häromdagen på FB på en blandras mellan bearded collie + fler, som såg precis ut som en utterhund, en fantastiskt fin hund, som inte föds upp i Sverige längre. Så här ser den ut:

Otterhound är en av de äldsta brittiska raserna. Enligt historien hade redan kung John redan år 1212 rasen. Relativt få exemplar var renrasiga, då man i sina flockar ofta använt hundar med inslag av foxhound. De första renrasiga exemplaren kom till USA i början av 1900-talet och där har rasen utvecklats och stabiliserats. Rasen är relativt sällsynt, även i England. När utterjakt förbjöd i England år 1978 försvann de allra flesta hundarna och numer klassas rasen där som en sårbar inhemsk ras. Samma år, 1978, registrerades de första exemplaren i Sverige och den senaste kullen föddes här år 2000. Nu finns ingen uppfödning kvar här.

Utterhund, som den kallades i Sverige, är en stor, stark hund, byggd för en hård dags arbete i vatten, men också för arbete i galopp på land. Den arbetade i flock och var en specialiserad utterjägare. Jakt på utter är inte tillåten vare sig i England eller Norden och rasen har därför utvecklats till en sällskaps- och utställningshund, men med mycket starka jaktanlag. I USA jagar man mink, tvättbjörn, puma och björn med koppel av utterhundar. Den har ett utomordentligt luktsinne och är en synnerligen god simmare med stor uthållighet och med simhud mellan tårna.

Rasen är stor, välbyggd och sund med raggig, tätt och lång päls. Mankhöjd för hanar är ca 67 cm och tikar ca 60 cm. Färgerna varierar: helt enfärgade, grizzle (gråsprängd), sandfärgade, röda, vetefärgade, blå med små vita tecken, vita med gula-, blå- eller grävlingsfärgade fläckar och svart/blå med tanteckning förekommer. Allt är tillåtet.

The Otterhound has been described as a "big friendly dog with a mind of his own" står det på en engelsk sida.

Jag var och tittade på en sån här hund på 80-talet. Det fanns en uppfödare norr om Stockholm. Tycker rasen är jättefin – ser ut som en hund ska se ut.

Men…

den har en synnerligen god näsa och som sagt ”a mind of his own” och en obetvinglig jaktlust. Den är i princip alltid redo att sticka på egna äventyr, närmast omöjlig att hålla koll på. Kanske var det därför den försvann från Sverige. En stor hund, som bara drar på jakt själv är ju inte så lätt att ha. Uppfödaren var mycket tydlig med detta och att HÖGA stängsel var en förutsättning för att kunna ha den lös. Ingen snäll gårdshund, som ligger och vaktar hemmet precis. Utseendet bedrar. Den här vovven kräver arbete och stimulans – hela tiden. Jakt!

Jag drog öronen åt mig, men har alltid varit förtjust i hundtypen. Visst är den fin!