En sån här lite gynnare har jag alltid velat se och nu har jag sett en:

Det är en bokskorpion, även kallad klokrypare. Den är liten, se bilden, ca 3 mm med stora häftiga klor, som den bär precis som på bilden. Det är en helt ofarlig rackare, trots att den är ett spindeldjur (inte spindel ), släkt med skorpioner. Men den här har inget gift och lever på småkryp och orenheter. Att den är ett spindeldjur ser man på de 8 gångbenen. Den heter bokskorpion därför att man kan hitta den i gamla böcker. 

Jag har alltid, som sagt, velat se en och häromdagen satt en på väggen på toaletten. Jättesöt!!! Inte så randig, som den ovan, utan mer helbrun som teckningen nedan. Den finns över hela världen, i alla fall där det finns människor. Trivs med oss. Den är mest aktiv i mörker och den som jag såg var nog på jakt och hann inte riktigt undan, när jag tände lampan. Den kan röra sig även sidledes och den här kröp in så bakom ett väggskåp. 

Hoppas jag får se den igen.

Jag hittade en bild på en kufisk fågel på en sajt, som heter Birds på FB – en hoatzin. Det är en synnerligen egen och sällsynt fågel. Den är egentligen inte nära släkt med någon, möjligen duvor och flamingo, men räknas som en egen ordning: Ophisthocominformes eller kort och gott hoatzinfåglar med en enda art. På latin heter den Opisthocomus haozin. Den ser ut så här:

Fågeln lever endast i Latinamerika, se utbredningskarta nedan och är egen på många sätt. Den är rätt stor, ca 60-70 cm med en vikt av ca 1 kg. Vingarna är stora, men den är en dålig flygare.

Och nu det lite udda. Fågeln kallas också stinkfågel, för den luktar illa. Den lever nämligen av främst blad, men även lite blommor och frukt och maten bearbetas i en stor kräva och det stinker ko-fis om den. Den här krävan, eller snarare muskelmagen, tar så stor plats, att det inte finns mycket utrymme för en massa flygmuskler.

Ungarna matas med en smält sörja, kallad krävmjölk. Det gör även duvor och flamingos och är, liksom DNA-studier, skälet till en avlägsen, men möjlig släktskap, men om detta strider vetenskapen.

Ungen lämnar boet efter två veckor, men är inte flygfärdig förrän vid 2 månaders ålder. Den har klor på vingarna och klättrar runt i träden, som där den bor ofta hänger ut över vatten. Blir den trängd släpper den taget och dyker ner under vattnet. Den kan simma och när faran är över klättrar den upp igen med ”vingklorna”.

Den här fågeln känns primitiv på nåt sätt eller snarare som en udda gren på evolutionens träd.

Vacker och fascinerande.