David Austin föddes i mitten av 1920-talet, var till en början bonde, men tidigt intresserad av att förädla rosor. Numer är han legendarisk, har en jätteanläggning i Albrighton i Wolverhampton med inte bara sina egna rosor, utan även massor av andra, en rosträdgård för besökare med 700 sorter.

De egna rosorna kallas English roses och det påstås på en sida att det finns 900 sorter, men det låter för otroligt. Över hundra går i alla fall att köpas via David Austins hemsida. 24 rosor har tilldelats Chelsea Flower Shows guldmedalj. 

Rosorna är större än gammaldags, men har ofta den formen, inte så spetsiga som moderna tehybrider. Många går i gult eller aprikor, men det finns vita, rosa, röda, såväl buskrosor som klätterrosor. En del saknar doft, andra har det. Många remonterar, dvs blommar länge. Många kan köpas i Sverige, tex den jag skrev om häromdagen: Constance Spry. Här kommer exempel utan namn. Googla gärna på David Austins hemsida. 

Vår närmaste trädgårdsbutik har en maffig ros, som jag sett att många har, men som jag aldrig har ägnat något intresse – förrän nu. Den är magnifik!

Rosen heter Constance Spry och är en relativt ny sort – framtagen 1961 av David Austin, en numer legendarisk rosförädlare. Austin-rosorna är många och välkända, ofta mixade mellan gammaldags och moderna med den gammaldags formen, men betydligt större och återblommande. Tyvärr saknar de ofta doft och vi har tyckt att de ser lite för moderna ut. Och lite för stora. När den här rosen presenterades var David Austin fortfarande en rosintresserad bonde, numer är Austin-rosor ett begrepp och verksamheten omfattande. Mer om det en annan gång.

Men Constance Spry har doft, har lite mindre blommor än andra Austin-rosor – och som den doftar. Doften beskrivs som en blandning av myrra och körvel. Blommorna är rosa med en liten ljusare skiftning på de yttersta kronbladen, skålformade som gamla rosor. Den är tålig och man kan ha den som buskros eller klätterros och då lär den kunna bli uppemot 3 meter. Den blommar överdådigt med massor av rosor under juni-juli, men remonterar inte. I år är den redan nästan överblommad. De varma veckorna i maj har förskjutit rosblomningen flera veckor. 

Namnet Constance Spry kan tyckas udda, men hon som givit rosen namnet är även hon värd en egen blogg någon dag. Hon föddes 1886 i relativt fattiga omständigheter, blev en legendarisk florist med för sin tid mycket speciella blomsteruppsättningar med bandningar av tamt och vilt. Hon var också lärare, skrev kokböcker och böcker om just blomsteruppsättningar, hade en stor blomsteraffär och blev en societetens älskling med tom kungliga åtaganden och vänner. Två världskrig genomlevde hon och dog först 1960. 

Så nu funderar vi på var en Constance Spry skulle kunna platsa i vår blivande trädgård. Just nu har vi ingen trädgård alls, eftersom huset är nybyggt och vi bara planerar i år och tittar hur ljuset faller och var vi ska ha olika saker. Dessutom är leran i Lerbo just nu som cement och omöjlig att plantera i. 

Vi får nöja oss med planer och drömmar. Men visst är hon vacker – Constance Spry?