Jag har ruvande göktyta i en holk. Det är kul!

Göktytan är en mycket speciell fågel. Inte så vanlig. Man ser den sällan, men hör den, eftersom stämman är ljudlig och lätet speciellt. Den säger tyt, tyt, tyt. Inte direkt en vacker sång, men för oss entusiaster desto mer välkommet i början av maj, senare än andra flyttfåglar, ungefär samtida med göken. Det spekuleras att namnet hänger ihop med ankomsttiden.

Göktytan är stor som en koltrast ungefär, men smäckrare. Den är en hackspett, men ser inte alls ut som en sån. Mycket egen skulle man kunna säga. Om man har den i handen vrider den halsen som en orm och ungarna väser. Den heter vendehals på norska, Wryneck på engelska.

Födovalet är mycket speciellt - myror och myrors ägg och puppor för ungarna. Inte stackmyror, utan myror som lever i jorden. Sådana myror vill ha lundar med lövträd och det är alltså där man finner göktytan. Även lite andra småkryp från backen för de vuxna.

Det finns ett göktyteprojekt runt Mälaren. Det tillkom på  initiativ från Riksmuséet, men drivs numer av Erik Arbinger i Mariefred. Anledningen var att man såg att antalet göktytor minskade dramatiskt. Ett skäl kan vara att tytan inte kan hacka ut sitt eget bohål och gamla träd med naturliga bohål blir allt mer sällsynta. Så nu finns över 1000 göktyteholkar i Sörmland/Uppland och och Erik och hans numer många medhjälpare håller koll och ringmärker. Man har märkt en uppgång, men tyvärr verkar det gå lite sämre för tytan igen.

Jag har ett antal tytholkar runt där vi bor. De första sattes upp 2016 och redan första året fick vi en häckning. Tytan lägger många ägg och i "min" kull var det 9 ungar, som vi ringmärkte. I år är det dags igen, inte i samma holk, men inte långt ifrån den förra. Jag trodde att dom dragit, för hackspetten har varit på holkhålet och jag hör dom inte, men vid koll härom dagen låg honan så fint på sina ägg.

I slutet av juni är det dags för märkning. Spännande! 

Bild 1 Wikipedia, de andra 2 Erik Arbinger.