Hade ordet fuga i ett korsord häromdagen och slog på Wikipedia. Det blev jag inte mycket klokare av....

Fuga, (latin fuga, 'flykt'), är den musikteoretiska termen för en polyfon, kontrapunktisk, imitativ kompositionsform, utvecklad genom att ricercaren stramades upp och att toccatan (mer eller mindre) koncentrerades till sina polyfona avsnitt.

Vi har en invasion av tistelfjärilar i år. Dom föds inte här, utan kommer flyttandes från Nordafrika och förs hit med varma vindar. Tistelfjärilen överlever inte den svenska vintern. Den klarar faktiskt inte ens av vintern i Sydeuropa. Arten är en kosmopolit som finns över hela världen förutom i Sydamerika och på Antarktis, den har till och med setts på Svalbard. 

Fjärilen påminner om nässelfjäril, men är större och blekare. Den flyger snabbt och ses just nu i stora mängder, så där 30-40 stycken i blommande snår. Även i vår gräsmatta, som just nu är full av vitklöver, finns dom. 

Tistelfjärilen kan alltså inte övervintra i Sverige. De år som tistelfjärilar flyger in till Sverige i stora antal har det varit gynnsamma vinterregn i Nordafrika eller Mellanöstern där de normalt förekommer. Vinterregnen har gynnat larvens värdväxter, främst olika tistlar. Resultatet blir en stor mängd tistelfjärilar som sprider sig norrut över Europa under vår och försommar.

De tistelfjärilar som kommer till Sverige parar sig och lägger ägg på olika svenska tistelarter, ibland även på gråbo eller stockrosor. Utvecklingen från ägg till färdig fjäril tar ungefär två månader. Man kan alltså se en sen nykläckt generation på sensommaren. Märkligt nog verkar det inte som om de flyttar tillbaka till Nordafrika på hösten, utan de flesta dör här. Man vet inte allt om denna mystiska fjäril. Tistelfjärilen är dock en av världens mest spridda fjärilar, så dess strategi är uppenbarligen framgångsrik.

På latin heter tistelfjäril Cynthia cardui.

Håll utkik! 

PS. Nu vet jag bättre. Den första generationen tistelfjärilar knäcks i norra Afrika. Sedan följer en (eller två?) generationer, som kläcks i Europa innan en kommer till Skandinavien. Här kläcks supergenerationen, den som ska flyga hela vägen tillbaka till norra Afrika. En fantastisk livscykel!! 

Jag har ruvande göktyta i en holk. Det är kul!

Göktytan är en mycket speciell fågel. Inte så vanlig. Man ser den sällan, men hör den, eftersom stämman är ljudlig och lätet speciellt. Den säger tyt, tyt, tyt. Inte direkt en vacker sång, men för oss entusiaster desto mer välkommet i början av maj, senare än andra flyttfåglar, ungefär samtida med göken. Det spekuleras att namnet hänger ihop med ankomsttiden.

Göktytan är stor som en koltrast ungefär, men smäckrare. Den är en hackspett, men ser inte alls ut som en sån. Mycket egen skulle man kunna säga. Om man har den i handen vrider den halsen som en orm och ungarna väser. Den heter vendehals på norska, Wryneck på engelska.

Födovalet är mycket speciellt - myror och myrors ägg och puppor för ungarna. Inte stackmyror, utan myror som lever i jorden. Sådana myror vill ha lundar med lövträd och det är alltså där man finner göktytan. Även lite andra småkryp från backen för de vuxna.

Det finns ett göktyteprojekt runt Mälaren. Det tillkom på  initiativ från Riksmuséet, men drivs numer av Erik Arbinger i Mariefred. Anledningen var att man såg att antalet göktytor minskade dramatiskt. Ett skäl kan vara att tytan inte kan hacka ut sitt eget bohål och gamla träd med naturliga bohål blir allt mer sällsynta. Så nu finns över 1000 göktyteholkar i Sörmland/Uppland och och Erik och hans numer många medhjälpare håller koll och ringmärker. Man har märkt en uppgång, men tyvärr verkar det gå lite sämre för tytan igen.

Jag har ett antal tytholkar runt där vi bor. De första sattes upp 2016 och redan första året fick vi en häckning. Tytan lägger många ägg och i "min" kull var det 9 ungar, som vi ringmärkte. I år är det dags igen, inte i samma holk, men inte långt ifrån den förra. Jag trodde att dom dragit, för hackspetten har varit på holkhålet och jag hör dom inte, men vid koll härom dagen låg honan så fint på sina ägg.

I slutet av juni är det dags för märkning. Spännande! 

Bild 1 Wikipedia, de andra 2 Erik Arbinger.