Vi har en smart katt, som heter Kurris. Han är 12 år nu och husses katt.

Så här ser han ut:

Kurris är alltså husses katt. Det är husse han hälsar på och gullar med. En gång bar han in en mus till husse och levererade den i sängen. Inte populärt. Numer kommer han in, jamar högt och äter upp bytet under sängen. Inte så kul det heller. Det sker på natten och jag vaknar alltid.

Men matte duger till en del. Om han har fästingar eller sår, så söker han aktivt upp matte och påtalar högst ljudligt att han behöver service. Han sätter sig i rätt soffhörna och vill kolla på fästingarna, som matte tar bort. Spinner hela tiden. När alla är borta, så går han.

Häromdagen kom han in med sår i huvudet - tydligen fajtats lite. Ett blev lite geggigt. Även det ville han ha behandling för och det var inga problem med att tvätta och rengöra det. Jättesnäll. Det läkte fint sedan.

Det är uppenbart att han gör detta medvetet. Han tänker ut vad han behöver och ser till att få det.

Vi undervärderar våra djur. Jag är glad att Kurris lyckas göra sig förstådd. Gullekatt!