Min farfar Robert var född 1886 i Bergshammars socken strax utanför Nyköping. Hans far var lantarbetare och familjen hamnade så småningom på godset Hagbyberga, där fadern Anders blev fördräng, senare rättare. Robert mor hette Anna Lovisa. Båda föräldrarna var född i östra Sörmland - man flyttade oftast inte så långt på den tiden. 

På hösten år 1887 flyttade familjen alltså till Hagbyberga, ett gods i Björkviks socken vid Yngarens strand. Här ligger godsen på rad: Hofsta, Marieberg, Hagbyberga och Danbyholm. Rika bygder, på sjöns andra strand finns godset Åkerö, känt för den fina äppelsorten. Det finns för övrigt ett päron som heter Hofsta.

Nåväl.

På Hagbyberga stannade familjen i 11 år och Hagbyberga var min farfars drömplats på jorden. Han pratade alltid om Hagbyberga - funderade på sådd och skörd, var mycket stolt när Chrustjev visades godset osv. Han försökte arbeta inom lantbruket, men det sas att han fick upprepade lunginflammationer och inte klarade av det. Jag tror att det var allergi, inte så känt på den tiden. Han blev skräddare istället. 

Nu är det så att vi inte bor så långt från Hagbyberga, en rolig upptäckt när vi kom hit för 17 år sedan. Det lockade naturligtvis till besök för att titta närmare. Hagbyberga är ett mycket vackert gods med stora plana åkrar ikring och jag kan tänka mig att det var liv och rörelse när det begav sig. Kor, oxar, betesmarker och åkrar, mycket folk och massor av ungar. 

Roberts mamma fick 8 barn varav 4 föddes på Hagbyberga. Barna föddes 1881, 83, 86, 89, 92, 94, 96 och 1898. Hon var 22 år när första kom och nästan 40 när den sista kom. Två av barnen dör före henne: en liten Signe dör i kikhosta bara 7 månader gammal och en son i vuxen ålder.

Under 6 år bodde familjen i stugan Löthen. Den finns kvar idag, ett fint reveterat hus, men så litet... En liten hall, ett stort kök och en liten kammare. Här bodde Anders och Anna med sju barn! 

Tidigare hade man bott en bit bort i hus med flera lägenheter, så det var nog en lyx med ett eget hus, men det måste ha varit TRÅNGT. Den lilla dottern, som dog i kikhosta, föddes och dog i detta hus. Den äldsta sonen, Verner, var 11 när de flyttade in. Min farfar var 6. Man bodde i huset i sex år och när man flyttade på hösten 1898 var Anna höggravid. Sista barnet kom bara en vecka efter flytten. 

Min farfar hade bara ljusa minnen från Hagbyberga. Det fanns en skola precis vid kyrkoruinen, kyrkan brann i mitten av 1800-talet och byggdes inte upp igen. Jag förmodar att ungarna hängde mycket i stall och ladugårdar. Man var säkert med de vuxna i arbetet och fick hjälpa till. Farfar hade fyra bröder, två äldre och två yngre, så det måste varit liv i luckan.

Tänk så annorlunda mot idag och ändå bara drygt 100 år sedan. Sverige var ett fattigt bondeland och under denna tid utvandrade massor av folk till Amerika. Två av farfars bröder gick till sjöss, en blev järnvägare, en drev restaurang i Stockholm och en stod som arbetare vid faderns bouppteckning. Hela familjen flyttade i början av 1900-talet till Stockholm. Här fanns möjligheter att skaffa sig ett mer självständigt liv och man köpte tomt och byggde hus i Örby i södra Stockholm. Samhället började ändra skepnad.

Tyvärr var farfar lite egen och ville inte ha kontakt med sina bröder i vuxen ålder. Jag vet att farmor hade kontakt med flera av deras fruar, men min far hade ingen kontakt med kusiner. Synd - man kanske ska leta lite....

Stugan är idag sommarhus förstås, välhållen och med vedspisen och spiskåpan kvar. Fin.