Senaste inläggen

Av Gudrun Lindvall - 19 maj 2015 11:15

                         


Vi har en fantastikt rik päronblomning i år - helt makalös. Men i det kalla vädret surrar det inte alls som det ska, så många päron blir det inte i alla fall. Bara några enstaka humlor trotsar kyla. Jag tycker nog att päronblommor är vackrare än äppelblom. De röda ståndarna och pistillerna i den utsökt formade blomman överträffar äppelblommen kanske vackrare färg. Tycker jag.

Vi bor i västra Sörmland och här måste det bott trädgårdsmästare med "päronfnatt" så där runt sekelskiftet 18-1900. Vi har 11 - elva!!! - päronträd på tomten. Vi har 3 stora gråpäronträd. De är säkert planterade runt 1860 då huset byggdes, i alla fall två av dom. Päronen ser lite olika ut med olika storlek och färg. Bär rikligt! Så har vi ett Sörmlandspäron och ett Nygårdspäron med extra annorlund ympkvist, som vi inte vet vad det är. Dom päronen är jättefina. Vissa år blir båda sorterna och ympen stora och underbara - päron man skulle kunna sälja på torget. Vidare ett Augustipäron - blommar bättre än det smakar. Ett gammalt Greve Moltke, som inte ger så mycket. Ett Hovstapäronträd. Gården Hovsta ligger någon mil härifrån och kanske var det där trädgårdsmästaren med päronfnatt höll till. Fina päron, men lite mjuka i skalet, så ofta slås dom sönder då dom faller. Så har vi ett Esperens herre och ett träd, som de förra ägarna kallade stekpäron. Och slutligen ett vi inte vet namnet på.

Problemet med päronträd att är att de blir så stora. Man når inte frukterna. Och dessutom - vad gör man med alla dessa päron??

Men vackra i blomningen är dom utan tvekan, speciellt ett år som detta. Om det bara kunde bli lite varmt så man kunde sitta ute och njuta av härligheten... 


ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 7 april 2015 18:22

 

ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 3 mars 2015 10:50

Redan på 800-talet kom de första islandshästarna till Island. De kom samtidigt med de första människorna från Norge. Där regerade Harald Hårfagre och efter ett slag vid Hafsfjord ca år 872 fann en del stormän det bäst att lämna landet. Allt tog man med - familj, hus och hem och alla husdjur. Redan 871 kom Ingolf Arnasson till Rökviken, dagens Reykjavik, så man visste att förutsättningarna var goda i det nya landet. 

Hästarna var helt nödvändiga i detta underliga land med massor av lavafält och glaciärer. Dom måste kunna ta sig fram överallt, vara modiga, arbetsvilliga, uthålliga och starka.  


                          

Hästarna måste våga korsa vatten. 

                       

Även som arbetsredskap var hästerna helt nödvändiga och ofta låg de bördiga ängarna långt bort från gården. 


                         


Islandshästar har som du säkert vet fler gångarter än skritt, trav och galopp. Alla har tölt, en fyrtaktig gångart, som är bekväm för ryttaren eftersom ryggen är rätt stilla på hästen och gör det möjligt att tillryggalägga långa sträckor relativt snabbt och någorlunda komfortabelt. En del har även pass, en snabb samsidig gångart.

Sedan 930 år det förbjudet att ta in hästar till Island. Innan dess kom det en del hästar även från England och Irland - det var ju ett sjövant folk, som koloniserat Island. På en kyrkport från 1200-talet finns de små hästarna med. Kolla översta ryttaren - han har nästan fötterna i backen.


                    

För hästarna har genom åren blivit större. När dom kom till Sverige på 60-talet var mankhöjden aldrig över 1,37. Nu anses det vara en liten häst och det finns tom isisar över 1,50 även om det är ovanligt. Men runt 1,40 anses numer normalt.

År 1783 hade vulkanen Laki ett stort och för landet förödande utbrott. Uppemot en fjärdedel av befolkningen dog av förgiftning eller den svält som följde. Även i Europa fick vulkanutbrottet konsekvenser och man uppskattar att totalt 6 miljoner människor dog som följd av detta globalt sett. Så långt bort som i Indien drabbades människor av detta jätteutbrott, som varade i 8 månader och där 130 kratrar spydde ut giftig svaveldioxid, lava, sandpartiklar och fluor, som spreds vida omkring. Om detta har jag skrivit tidigare på bloggen.

Men åter till hästarna. Hälften av alla hästar dog och endast 3000 ston fanns kvar efter några år - urmödrar till dagens hästar. Genom åren har det utvecklats lite olika typer av hästar. På norra delen av ön ville man ha kvar den femte gångarten - passen - och där var hästarna lite ädlare medan man i söder ville ha starkare fyrgångare med mycket tölt. Idag kombinerar man dessa typer och får fram fantastiska tölthästar med pass.

Vårt stamsto Spes frá Hnjúkahlíd kommer från norra delen av ön. På bilden nedan är hon högdräktig och fölar följande natt.


                    


Om du förstorar bilden ser du att hon är märkt på ryggen med HH. Man släpper ihop massor av hästar på sommaren på fjällen där dom får klara sig själva och för att känna igen de egna märker man. Spes har varit en fantastiskt bra avelsmärr. Nu är hon pensionär och njuter "sötebrödsdagar". Hon blir 24 år i år. 

En sista bild:

 

                    

Det här är Hagrid från Västra Vegred, vår sista fölunge. Han är barnbarn till Spes och mamman Vilja föddes här år 2008. Hagrid föddes 2012 och har två svarta föräldrar. Vi väntade oss inte en ljus fux, men fuxanlaget är recessivt och fanns tydligen även hos pappan. Att Vilja hade det visste vi ju, Spesdotter som hon är. Hagrid är en typisk islandshäst av idag - lätt i modellen och högbent.

Islandshästen är speciell på många sätt, trevlig att ta att göra med. Att den dessutom kommer från ett land med inte bara fantastisk natur, utan även en väl dokumenterad historia gör inte saken sämre. Ett besök kan verkligen rekommenderas! 




Av Gudrun Lindvall - 17 februari 2015 11:21

 


Den här målningen finns i ett hus på Jovisgatan i Södertälje. Den är daterad 1930, men konstnären ville tydligen förbli okänd, för den är inte signerad med något namn. Man skulle gärna vilja veta vem konstnären är, så nu har man lagt ut den på sociala medier för att försöka få någon som vet att höra av sig. Vet du? 

Av Gudrun Lindvall - 5 februari 2015 12:12

Jo, vi har fått kycklingar. Fyra kläcktes förra torsdagen och en på fredagen. En klarade inte kläckningen - inget ovanligt, men fyra pigga dunbollar har vi. Så här ser dom ut:


                         


Hönan har kämpat länge. Först la hon sig på ett fuskägg och eftersom jag inte tyckte att det passade med kycklingar på vintern, så lyfte jag envist upp henne på pinne varje kväll. Varje morgon låg hon likt förbaskat i redet och fräste. Nu är det så att vi egentligen inte har så väl förspänt på tuppsidan - gamla tuppen togs av räven i somras. De äldsta tupparna är födda i mitten av augusti och frågan var om dom var redo. Parade gjorde dom, men fanns det spermier? I alla fall så gav jag upp och la hönan på tre ägg. Det bidde inget. 

Men hönan envisades och fortsatte att ligga på fuskägget, så då la jag till fyra nya nya ägg och så la en höna på ett till. Och nu blev det. För en vecka sedan kom det kycklingar ur alla fem äggen. En dog innan den hann torka, men dom andra fyra verkar fulla av liv. Dom bor på en tjock halmbädd, som säkert värmer underifrån och så får dom lite extra näringsrik mat. Kul med olika färger - du ser väl den lilla mörka vid väggen?

Vi tar det som ett vårtecken...


Av Gudrun Lindvall - 29 januari 2015 11:42

Först:läs gärna inlägget från 29.1 2011 - det visar verkligen att det inte var bättre förr.


Så dagens lilla krönika, som ska handla om kartor. 

Först denna:


            


Den visar de olika plattor, som jorden vilar på. i skarvarna är det jordbävningar och vulkanutbrott, beroende på om plattorna skjuts ihop eller dras isär. Island, som har en skarv där det dras isär, ökar i yta med några cm varje år, inte mycket men i ett geolologiskt perspektiv högst väsentligt. Indien är fortfarande på väg norrut och Himalaya blir allt högre. Plattskarvarna kan vara mer eller mindre aktiva, men att som i västra USA lägga kärnkraftverk mitt på en skarv verkar ju rätt obegåvat. Skarven mellan den australiska och den pacifiska plattan är mycket aktiv och här är nästan ständigt vulkanutbrott någonstans. Sverige har tur att ligga mitt på en platta. Island och sydligaste Europa har det mer darrigt under fötterna. Det är fascinerande att tänka sig att alla kontinenter en gång hängde ihop som Gondwanaland. Först när platteorin presenterades sågs den med skepsis, men nu är den vedertagen.


Om man gör en karta efter befolkningsstorlek ser den ut så här:


     

Sverige är en liten plutt och Finland syns knappt. Somliga hävdar att vi inte har "plats" för fler här - synnerligen märkligt i detta glest befolkade land. Indien blir jättestort och Australien ser ut som en liten pluttö.

Kartor är kul.      

Av Gudrun Lindvall - 25 januari 2015 16:03

Jag trodde att gråsälar var just – grå. Men så kan man se dom på nära håll på en web-kamera i Estland och då ser man att dom ju inte alls är bara grå och inte ens likadana. 

Så här är det: hanarna har en mörkgrå päls med ljusare fläckar och honorna har en silvergrå päls med mörkgrå fläckar. Men i vattnet ser dom bara mörka ut.


                


Gråsälen var på väg att utrotas från Östersjön och innan fridlysningen 1974 fanns det bara ca 3 600 gråsälar kvar. Jakttrycket var helt enkelt för hårt. Långsamt började stammen återhämta sig, men så blev det stopp och det visade sig att sälhonor blev sterila av främst PCB. När det var som värst blev bara några procent av sälhonorna dräktiga. Sälar är ju toppkonsumenter i näringskedjan och giftet fanns i fet fisk, som lax och strömming och anrikades i sälarna. En vuxen säl kan äta upp till 7 kg fisk per dag. Nu har det vänt och ca 60 % av sälhonorna blir dräktiga och stammen är nu uppe i ca 30 000 djur. Men nya hot är i annalkande: de bromerade flamskyddsmedlen. Man hittar många sälar med tarmsår och inälvsparasiter, något de alltid haft, men som blir allvarligt när allmäntillståndet hos sälarna försämras. 

Förr var sälar viktigt för skärgårdsbefolkningen, både köttet, späcket och pälsen användes. En vuxen stor hane kan bli 2,5 meter lång och väga upp till 300 kg, en hona blir 1,80 och väger 200 kg. Honan är dräktig i 11 månader och föder sin vita unge i februari-mars. Ungen diar bara i 3 veckor och under den tiden förlorar mamman ca 1/3 av sin kroppsvikt. Det frestar på att göra en mjölk, som till 50% består av fett och kuten ökar från ca 10 kg till sådär 40-60 under de veckorna. 

Sen drar morsan och ungen får ligga där och leva på fettet tills den inser att det är lika bra att ta sig ner i plurret och börja jaga fisk. Om allt stämmer ska det inträffa då strömmingen går till. 

Mer kuriosa: en gråsäl kan vara under vattnet i 25 minuter och sänker då pulsen från 70 slag i minuten till så där 5-20, allt för att endast de vitala organen ska kräva syrsättning. En gråsäl kan bli 50 år om den får leva och ha hälsan. Fiender? Homo sapiens. 


Av Gudrun Lindvall - 21 januari 2015 23:02

Tänk att jag skrivit 500 inlägg i och med detta! Det får firas med några rosbilder.

Först en riktig älskling. Rosa helenae, rosornas ros med en underbar doft. Den måste ha plats står det i böckerna och det stämmer. Systern hade en som var 4 meter hög och lika bred. Tyvärr frös den ned helt en kall vinter. Helenae blommar med små blommor i massor i juli. Ett måste.


 

 

Och så en relativt ny bekantskap, en rugosaros, som heter Jens Munk. Busken är taggig som en äkta rugosa, men blommorna är vackra och den blommar om, så ofta har den blommor ända från slutet av juni till in på hösten.

 

 

 

Vi planerar för en resa till England i år, om vi kan få djurvakt. Mottisfont Abbey, Sissinghurst och de andra berömda trädgårdarna lockar. Där stiftade vi bekantskap med många fina gammaldags rosor för snart 20 år sedan. För att inte tala om vilka fantastiska rabatter vi såg! En inspirationsresa att i alla fall drömma om i vintermörkret. Om inte i år så kanske nästa...


Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2019
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se