Rosa helenae, honungsrosen, har börjat blomma och hela köket doftar ljuvligt. Massor av knoppar!

Nu får det vara uppehåll i bloggandet en månad och så ses vi i augusti igen. Ha en trevlig och skön sommar, du okända läsare.

Här kommer en bild på fiskgjuse - en vuxen och två ungar, som smätler mycket väl in i underlaget, svåra att se.

Bilden har jag tagit direkt från datorn och den kommer från ett av de många fågelbon i Estland, som utrustats med kamera. Man tittar direkt in i familjelivet, något som annars varit helt omöjligt. Dom här ungarna är verkligen välkamoflerade i boet, som är byggt av grova grenar, äldre sådana och med lavar. 

Fiskgjusen är Sörmlands landskapsfågel och fanns alltid i Enhörna, där vi hade sommarstället. När fiskgjusen hördes var det sommar. Gjusen är en kraftfull fågel, som kan ta stora fiskar och som med sina kraftiga vingar tar sig upp i luften, även om fisken gör allt den kan för att dyka och komma undan. Man kan se hur hela gjusen försvinner under ytan, men upp kommer den förr eller senare - med bytet. Fiskgjusen väger upp emot 2 kg och man har sett gjusar, som tar byten som väger nästan lika mycket som fågeln själv. Vingarna kan nå hela 1.70 i spannet, så lyftkraften finns där.

Klorna är imponerande. En gång fann vi en död gjuse och jag tog foten. När jag mäter nu klorna är de mer an 4 cm långa. 

Fiskgjusen finns över nästan hela jorden och man räknar med 4 eller möjligen 5 underarter. Jag har sett gjuse utanför Australiens kust, en något udda upplevelse. Den hade boet på en hög pollare ute i vattnet. Våra gjusar flyttar till södra  Afrika på vintern, den nordamerikanska långt ner i Sydamerika, medans den australiska är stannfågel. Snacka om anpassningsbar art! Här kan man se var den finns:

Tyvärr minskar antalet fiskgjusar och man vet inte varför. En sak: dom kan vara lättstörda vid boet, så håll avstånd och gå inte iland under häckningstiden, som är nu. Bilder från Wikipedia.

Jag såg två fantastiska exemplar av svavelticka på ek förra helgen. Dom växte på ställen där grenar suttit. Den är en brunrötesvamp och kan finnas på fler lövträd än ek, som här.

Svavelticka kan bli stor - upp till 10 kg kan en svamp väga. Den heter Laetiporus sulphureas på latin och är faktiskt ätlig. I England kallas den the chicken-of woods. Den lär vara som kyckling i konsistensen efter stekning, men en del människor är överkänsliga mot den, så att njuta den i naturen är säkrare än att njuta den på tallriken. 

Svampen växer tidigt på säsongen och finns redan nu, inte på hösten som andra svampar. Inte direkt vanlig och jag har aldrig sett den förr. Mycket vacker!

En sån här lite gynnare har jag alltid velat se och nu har jag sett en:

Det är en bokskorpion, även kallad klokrypare. Den är liten, se bilden, ca 3 mm med stora häftiga klor, som den bär precis som på bilden. Det är en helt ofarlig rackare, trots att den är ett spindeldjur (inte spindel ), släkt med skorpioner. Men den här har inget gift och lever på småkryp och orenheter. Att den är ett spindeldjur ser man på de 8 gångbenen. Den heter bokskorpion därför att man kan hitta den i gamla böcker. 

Jag har alltid, som sagt, velat se en och häromdagen satt en på väggen på toaletten. Jättesöt!!! Inte så randig, som den ovan, utan mer helbrun som teckningen nedan. Den finns över hela världen, i alla fall där det finns människor. Trivs med oss. Den är mest aktiv i mörker och den som jag såg var nog på jakt och hann inte riktigt undan, när jag tände lampan. Den kan röra sig även sidledes och den här kröp in så bakom ett väggskåp. 

Hoppas jag får se den igen.

Jag hittade en bild på en kufisk fågel på en sajt, som heter Birds på FB – en hoatzin. Det är en synnerligen egen och sällsynt fågel. Den är egentligen inte nära släkt med någon, möjligen duvor och flamingo, men räknas som en egen ordning: Ophisthocominformes eller kort och gott hoatzinfåglar med en enda art. På latin heter den Opisthocomus haozin. Den ser ut så här:

Fågeln lever endast i Latinamerika, se utbredningskarta nedan och är egen på många sätt. Den är rätt stor, ca 60-70 cm med en vikt av ca 1 kg. Vingarna är stora, men den är en dålig flygare.

Och nu det lite udda. Fågeln kallas också stinkfågel, för den luktar illa. Den lever nämligen av främst blad, men även lite blommor och frukt och maten bearbetas i en stor kräva och det stinker ko-fis om den. Den här krävan, eller snarare muskelmagen, tar så stor plats, att det inte finns mycket utrymme för en massa flygmuskler.

Ungarna matas med en smält sörja, kallad krävmjölk. Det gör även duvor och flamingos och är, liksom DNA-studier, skälet till en avlägsen, men möjlig släktskap, men om detta strider vetenskapen.

Ungen lämnar boet efter två veckor, men är inte flygfärdig förrän vid 2 månaders ålder. Den har klor på vingarna och klättrar runt i träden, som där den bor ofta hänger ut över vatten. Blir den trängd släpper den taget och dyker ner under vattnet. Den kan simma och när faran är över klättrar den upp igen med ”vingklorna”.

Den här fågeln känns primitiv på nåt sätt eller snarare som en udda gren på evolutionens träd.

Vacker och fascinerande. 

Och man kan lägga till att det fanns flera miljoner bufflar i Nordamerika och massor av idisslare i Afrika. Utan att klimatet ändrades som nu.

Nu finns det starka lobbygrupper, som gärna ser att fokus flyttas från fossilindustrin till något annat. Bättre att få oss att  ha dåligt samvete för biffen än bensinen. Oljelobbyn är ju erkänt stark. Att sedan veganrörelsen och djurrättsrörelsen hoppat på är bara att beklaga. Deras agenda är ju egentligen en annan: att få oss att sluta med kött av andra skäl än klimatet. 

Djuren behövs i lantbruket, både för att omvandla solens energi till mat, för att binda kol i betesmarker och för den biologiska mångfalden. Ett djurlöst lantbruk blir helt beroende av konstgödsel, vilket ökar fossilberoendet. 

Här hemma väljer vi att äta betesdjur, nästan bara. Lamm och nöt, någon enstaka gång eko-gris när det finns att få tag på. 

Men några Thailandsresor blir det inte!! Den som tror att man kan ersätta kött med vego och få utrymme för dylika flygresor biter sig i svansen. Det finns inte på kartan att jorden klarar det. Ska vi klara en temperaturstegring på jorden, som inte innebär enorma påfrestningar, måste vi alla ta vårt ekologiska ansvar. Att inte skippa långa flygresor för nöjes skull är oförsvarligt!

Men kons fisar kan ni glömma.