Senaste inläggen

Av Gudrun Lindvall - 30 augusti 2018 18:31

 


Klimatförändringarna riskerar gå oss ur händerna. Den dagen permafrosten i Sibirien släpper och metanet, som hålls av tjälen, kommer ut, kan det gå ruskigt fort. Metan är en växthusgas, som är betydligt potentare än koldioxid. 

Det skrämmer mig.

Men redan 1912 insåg man faran med högre halt koldioxid i atmosfären. Se artikeln ovan - 1912!!! Då trodde man att det skulle ta några århundraden. Jag kan tänka mig att den tidens nej-sägare tyckte att farhågan var närmast löjlig. Vem fan kan sia om flera sekler bort!? Och vem bryr sig?  

Nu har det gått drygt 100 år och vi ser en alarmerande ökning av extremväder, allt högre temeraturer, brand, torka mm mm. Att en klimatförändring sker och att orsaken främst är förbränning av olja och kol är så gott som hela världen ense om, i alla fall forskarvärlden. Ingen fråga har gåtts igenom så grundligt som frågan om klimatets utvecklingen - ingen!

Men det finns fortfarande nej-sägare i och det värsta är, tycker jag, att dom som tjänar pengar på att vänta och se har sånt inflytande. Det jag inte förstår är varför det skulle vara en sån katastrof om vi ställe om från ett fossilsamhälle till ett som jorden klarar långsiktigt och det sen visade sig inte nödvändigt, som nej-sägarna tycker. Skulle det göra nåt? 


ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 24 augusti 2018 21:36

I år har större dagsvärmare rapporterats på många håll i landet. Den är verkligen spektakulär, den lilla svärmaren, och eftersom den till skillnad från andra svärmare flyger på dagtid, så observeras den oftare.


                        


Men..

det här är ingen vanligt förekommande svärmare i Sverige, även om den numer ses årligen. Först 1994 observerades den. På latin heter den Macroglossus stellatarum och på engelska Hummingbird Hawk-moth, ett namn som passar bra, eftersom många tror sig sett en liten kolibri. Den är sydlig och vandrar in under sommaren, framför allt varma somrar som i år, den följer värmen. Den kan föröka sig i Sverige och lägger då ägg på mållor. Kanske är det den sena sommargenerationen vi sett i landet i år. På hösten migrerar den söderut igen. 

Den är rätt stor och knubbig, 45-50 mm i vingbredd, helt otroligt häftig. Även jag har haft besök och sett den för första gången. Man ser det orangea tydligt liksom den flerfärgade bakkroppen, "kjolen".


                        


Så här kan den avbildas, men jag tycker nog att fägerna är häftigare i verkligheten. Håll ögonen öppna!


                               


ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 6 augusti 2018 17:35

               

Mmm... en ny Magnum och denna gång en som en laktorintolerant kan äta - Magnum Vegan Mandel. Nu gäller det bara att få affärerna att ta in den... Den lär komma vecka 33, som väl är nästa vecka.


Av Gudrun Lindvall - 19 juli 2018 18:31

                                      

Blir det här mina två sista hundar? Bilden har några år på nacken och är inte aktuell egentligen, men fin. 

Golden Nadja finns inte mer. Hon blev 12 år och ligger begravd i hästhagen. Kvar finns västgötaspets Märta, ensamhund i två år och nu 12 år. Än är hon pigg och rasen är känd för att bli gammal, men man vet ju av erfarenhet att alla år efter fyllda tolv är en bonus. Så tanken infinner sig: ska man skaffa en valp nu eller vänta? Orkar Märta med en vild unge eller kommer det bara att fördystra hennes tillvaro? Vi skaffade Nadja medans borderterrier Frida fanns kvar och det var inte riktigt lyckat.


Så: jag börjar kolla lite på raser. Kanske en japansk spets eller en eurasier? Man så kollar jag priser.....och inser att det ekonomiska utrymmet är omöjligt att få som pensionär. Då gäller det att spara rejält först. Är det verkligen vettigt med valppriser på 15-20 tusen, någon enstaka hittar jag runt 10. Till och med blandraser kostar dessa astronomiska siffror. Som gammal hästuppfödare kan jag konstatera att förtjänsten på en valpkull jämfört med ett föl är himmelsvid. Säg att du får 8 valpar efter att tiken, som varit dräktig i 9 veckor, dom levereras efter 8 veckor och kostar 15 tkr styck. Det ger 120 tkr. Jämför med häst: dräktighetstid 11 månader och sen måste fölungen/hästen vara inriden, om man ska få 120 tkr. Den rids in när den är 3 år.. och har kostat försäkringar, vaccinationer, hovslageri, mat förstår och, om man inte rider in själv, träningskostnader. Jodå, jag vet att valpar ska registreras, vaccineras mm, tiken ställas ut (eller ställas, som det heter numer. Födde upp hundar på 80-talet.) Men likväl anser jag att valppriserna är för höga. Dessutom anser skattemyndigheten att hunduppfödning är hobby medans många hästuppfödre har verksamhet med moms mm.

Effekten har blivit denna: massor av blandrasvalpar finns till salu för så där 5-15 tkr per valp. Lättförtjänta pengar drar alltid. Ibland undrar man hur "uppfödarna" tänkt. Varför para en jakthund med en vallhund? Vill man ge folk problem? Det finns mixar som gör en mörkrädd. Okunskap eller bara pengasug?

Men detta: 30 tkr för en labradoodelvalp!!!! Va?? En mix mellan storpudel och labrador, en blandras, låt vara söt som socker, men 30 000!! Sen finns det goldendoodle, cockerdoodle och malteserdoodle. Den söta lockiga pälsen säljer tydligen. 

De första labradoodlarna togs fram av en australiensare som handicaphund åt en hundallergiker i USA. Avsikten var aldrig att skapa en ny ras och den mannen har sagt sig ångra kombinationen djupt, inte för att det var nåt fel på de fåtal valpar han tog fram, utan på grund av den oseriösa aveln (läs pengasugna) som föjde i spåren. Det kunde han aldrig föreställa sig och han lär ha sagt, att om han kunde förutsett detta hade han aldrig gjort kombon. 

30 000! Man tar sig för pannan.

Det blir nog ingen ny valp efter Märta, om inte nån snäll uppfödare vill ha mig som fodervärd. Har helt enkelt inte råd. 

PS: bor på landet, har haft hund nästan hela livet, har ställt ut och haft valpar, pigg pensionär med massor av tid. Om några år finns jag för hugad uppfödare för lämplig ras, bara att höra av sig...


Av Gudrun Lindvall - 20 juni 2018 19:44

David Austin föddes i mitten av 1920-talet, var till en början bonde, men tidigt intresserad av att förädla rosor. Numer är han legendarisk, har en jätteanläggning i Albrighton i Wolverhampton med inte bara sina egna rosor, utan även massor av andra, en rosträdgård för besökare med 700 sorter.


De egna rosorna kallas English roses och det påstås på en sida att det finns 900 sorter, men det låter för otroligt. Över hundra går i alla fall att köpas via David Austins hemsida. 24 rosor har tilldelats Chelsea Flower Shows guldmedalj. 


Rosorna är större än gammaldags, men har ofta den formen, inte så spetsiga som moderna tehybrider. Många går i gult eller aprikor, men det finns vita, rosa, röda, såväl buskrosor som klätterrosor. En del saknar doft, andra har det. Många remonterar, dvs blommar länge. Många kan köpas i Sverige, tex den jag skrev om häromdagen: Constance Spry. Här kommer exempel utan namn. Googla gärna på David Austins hemsida. 


                       

Av Gudrun Lindvall - 14 juni 2018 23:22

Vår närmaste trädgårdsbutik har en maffig ros, som jag sett att många har, men som jag aldrig har ägnat något intresse – förrän nu. Den är magnifik!


             


Rosen heter Constance Spry och är en relativt ny sort – framtagen 1961 av David Austin, en numer legendarisk rosförädlare. Austin-rosorna är många och välkända, ofta mixade mellan gammaldags och moderna med den gammaldags formen, men betydligt större och återblommande. Tyvärr saknar de ofta doft och vi har tyckt att de ser lite för moderna ut. Och lite för stora. När den här rosen presenterades var David Austin fortfarande en rosintresserad bonde, numer är Austin-rosor ett begrepp och verksamheten omfattande. Mer om det en annan gång.


                                                          


Men Constance Spry har doft, har lite mindre blommor än andra Austin-rosor – och som den doftar. Doften beskrivs som en blandning av myrra och körvel. Blommorna är rosa med en liten ljusare skiftning på de yttersta kronbladen, skålformade som gamla rosor. Den är tålig och man kan ha den som buskros eller klätterros och då lär den kunna bli uppemot 3 meter. Den blommar överdådigt med massor av rosor under juni-juli, men remonterar inte. I år är den redan nästan överblommad. De varma veckorna i maj har förskjutit rosblomningen flera veckor. 


Namnet Constance Spry kan tyckas udda, men hon som givit rosen namnet är även hon värd en egen blogg någon dag. Hon föddes 1886 i relativt fattiga omständigheter, blev en legendarisk florist med för sin tid mycket speciella blomsteruppsättningar med bandningar av tamt och vilt. Hon var också lärare, skrev kokböcker och böcker om just blomsteruppsättningar, hade en stor blomsteraffär och blev en societetens älskling med tom kungliga åtaganden och vänner. Två världskrig genomlevde hon och dog först 1960. 


                        


Så nu funderar vi på var en Constance Spry skulle kunna platsa i vår blivande trädgård. Just nu har vi ingen trädgård alls, eftersom huset är nybyggt och vi bara planerar i år och tittar hur ljuset faller och var vi ska ha olika saker. Dessutom är leran i Lerbo just nu som cement och omöjlig att plantera i. 

Vi får nöja oss med planer och drömmar. Men visst är hon vacker – Constance Spry?

Av Gudrun Lindvall - 2 maj 2018 00:16

Jag har haft kungsörn över tomten. Det var en vuxen fågel, inte en brun ungfågel med vita fält under vingarna, utan den så ut så här:


                    


Den bör väl vara minst 5 år, tror jag.

Förr häckade kungsörnen bara i Norrland - och så på Gotland - men nu börjar fler landskap ha häckande kungsörn. Det är mycket glädjande, eftersom kungsörnen kan ta renar, främst renkalvar med faktiskt också vuxna djur. Så det finns en konflikt och tjuvjakt. För örnen är naturligtvis fridlyst. 

Kungsörnen är stor, kan bli en bit över 2 meter mellan vingspetsarna. Havsörnen kan bli större. Det finns live-kameror i Estland och under flera år har man kunnat följa havsörnshäckningar. I år fanns även kamera vi ett kungsörnsbo och tidigt i våras var paret där så gott som dagligen och det såg lovande ut, men så försvann dom. Det är lite trixigt med häckningatna och det sägs att kungörnar får ut en unge vartannat år i snitt. Den kan lägga upp emot 3 ägg, men få ungar når vuxen ålder. Förr var det miljögifter, som var det största hotet. Bly från jakthagel är fortfarande en dödsfälla, men även tåg och väg, eftersom trafikdödat gärna äts. 

I alla fall: det var kul att kunna se dom så nära som man gör med web-kameror och skillnaden i utseende är markant, Kungsörnarna så smäckrare ut på nåt sätt med en grå nåbb och "snällare" ansikten. Havsörnen har en gul näbb och ser sträng ut. Kungsörnen har strumpor, dvs fjädrar en bra bit ner på benen och ser mer högbent ut än havsörnen. 

Havsörnen lever mest på fisk och i det boet, som nu finns på nätet kan man verkligen se det. Ungen - för det är bara en i år - har god tillgång på mat och blir idogt matad med fisk. Kungsörnar tar småvilt. Det skulle vara kul att få se en web-häckning. 

Förr fanns kungsörn häckande i hela landet och kanske är den tillbaka igen från att ha varit tillbakaträngd till Norrland. Precis som tranan  och sångsvanen, som även de häckar allt längre söderut. 

En sista bild, tagen från svt, som visar denna mäktiga fågel.


                   


Av Gudrun Lindvall - 8 april 2018 09:36

                       


Tysslingen på våren är nåt verkligt speciellt. Som mest rastar över 5 000 sångsvanar här, äter utlagt korn och samlar resurser för nästa del av flytten. Luften genljuder av trumpetande. Det är ljuvligt!

Bilden ovan är tagen med mobiltelefon och rätt usel, men man kommer dom mycket nära. Förra året lockades vi med av en god vän och nu ska det blir tradition. I år skulle besöket bli, liksom förra året, runt den 18 mars. Då fanns inte en svan där.. Sen bestämde vi torsdagen den 15, men blev skjutet till den dagen efter. Dom dagarna var antalstoppdagar, men vädret var skit, minst sagt. På fredagsmorgonen vaknade vi till snöoväder, blåst och isvägar - och vi som bytt till sommardäck... Helt omöjligt att ta sig dit.

Det fick bli lördagen den 7 april och då var antalet sångsvan 3 5003 stycken enligt den officiella räkningen. Värmen kom och det kändes hopp om vår - äntligen. Ytterst få tofsvipor, men en stor flock med skrattmås och fiskmås, mycket grågäss, men framför allt SÅNGSVAN. 

Några dagar till finns överflödet av svanar kvar och upplevelsen är mäktig och vårig - jag lovar.

Åk dit! Vägbeskrivning och information finns på nätet.


Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se