Senaste inläggen

Av Gudrun Lindvall - Fredag 21 feb 08:58

Narcisslökarna sticker upp 1 dm, många perenner har små blad och asparna börjar visa hängena. Är det vår på gång?

För 9 år sedan var det -20°C och jag skrev en vånda på bloggen. I slutet av mars ett år eldade vi ett risigt gammalt hönshus och jag skrev att det var säkert för att det var mycket snö kvar. Vilken skillnad!

Gröngölingen hojtar, större hackspetten spelar och talgoxen filar. Måtte vi slippa ett bakslag nu. 

Ska göra om några mesholkar till starholkar - dom ska ha 5 cm ingångshål. Vi har en död gammal asp med starhäckning och än så står den trots stormar, men man vet ju aldrig. Bäst att gardera med några nya boplatser. Har läst att holkarna inte ska sitta i samma träd, men aspdungen ger många möjligheter.

Och i år ska det bli av att sätta upp en svalbräda. Inte för att jag tror så mycket på det, men man kan ju försöka. Förra året var ett par inne i uthuset och kollade och vi har ju numer nötkreatur i närheten, så flugor finns.

Nu dags att åka och titta på de första sångsvanarna - eller snarare de tuffa övervintrarna. 


 

ANNONS
Av Gudrun Lindvall - Fredag 7 feb 17:18

Så här var det:

Gustav IV Adolf kördes alltså ur landet år 1809 och hans farbror Karl XIII övertog makten. Nu var det så att Karl inte hade några söner, som skulle kunna ta över kronan, så man måste hitta en arvinge utifrån. Man kan ju tänka sig att Gustav IV Adolfs son skulle ha kommit ifråga, något som en del adelsmän ville. Men andra ville inte alls det och den danske prinsen Karl August adopterades av Karl XIII istället. Men så trillade han av pinn – eller rättare sagt av hästen – i vad som en del ansåg vara ett slaganfall, andra lönnmord. Efter mycket om och men valdes den tämligen okände fransmannen Jean Baptiste Bernadotte till kronprins och resten är historia, som man brukar säga.

Men.. denne man var uppenbarligen inte säker på att Gutav IV Adolf och hans förespråkare inte utgjorde ett hot, så han gjorde något som heter damnatio memoriae, vilket betyder att man försöker radera en peson eller händelse ut historien. Det är enda gången det skett i Sverige, men vi känner igen det från diverse diktaturer. I Frankrike var det vanligt, men som sagt, inte i Sverige. Jean Baptiste var bara kronprins vid tillfället, men den som drev igenom detta. Medaljer återkallades, skyltar byttes ut, statyer försvann och orter och socknar fick byta namn. Även om man glömde en del som Fredrika, Dorotea och Vilhelmina, uppkallade efter Gustaf IV Adolfs hustru...  

I december 1812 utfärdades alltså en förordningen som föreskrev att all gemenskap med gamle kungen, hans hustru och barn var förbjudet. En månad senare kom ett tillägg som sa, att även porträtt o dyl var förbjudet, såväl i offentlig som i privat ägo. Gustav IV Adolf och hans familj skulle utplånas och glömmas. 

Man var nitisk. En minnesssten på Stäketsholmen, som rests av Samuels af Ugglas hade en text, som föll i onåd. Där stod: Öfver denna bro som på konungens önskan 1804 byggdes af grefve Sam af Ugglas färdades Hans Majt med älskad gemål och dotter vid återkomsten från utrikes orter den 7 februari 1805. Minnet af trogna undersåters glädje at återse sin öfverhet förvaras på denna sten. 

Man tvingades ändra till: För beqvämligare öfverfart byggdes denna bro år 1804 af grefve Samuel af Ugglas.

Men den första inskriptionen togs inte bort helt, utan kan fortfarande läsas och minnesstenen blev en sorts protest mot förordningen. 

Det här har i alla fall fått till följd att det finns mycket få porträtt bevarade av Gustaf IV Adolf och hans familj. En del gömdes undan och kom fram så småningom fram när bestämmelserna upphävdes av nya kungen Oscar I, som kröntes 1844. 

Det finns något enstaka barnporträtt, det som finns på förra bloggen och några till. Det är allt. 

 








ANNONS
Av Gudrun Lindvall - Fredag 24 jan 22:41


Det här måste vara den värsta nidbild på en kung som någonsin gjorts. Konstnären hette Ehrensvärd.

                

 Det är kungen själv med en lille snoppen - Gustav III. 

Gustav III och Sophia Magdalena, en dansk prinsessa, var trolovade redan som barn och gifte sig 1766 efter att ha träffats för först gången en månad tidigare. Kärlek? Det vet´e sjutton, mest ett lämpligt parti. Båda två var 20 år vid giftet och båda var uppenbarligen totalt okunniga i det sexuella. Det bidde inga barn och är man drottning ska man föda tronarvinge. Kanske det var så att den vackre konungen var mer intresserad av män och hade svårt att tända på sin drottning? 

År 1778, efter 12 år och några missfall så kom äntligen sonen, den blivande konungen Gustav IV Adolf. Lyckan var stor och kungen lär ha varit mycket förtjust i den lille prinsen. 

Men det började gå rykten... Var han verkligen far till barnet? Det var nämligen så att hovstallmästare Munck varit kungaparet behjälplig vid kärleksakten och det antyddes att han hade varit mer än behjälplig och att det var han som var far till prinsen. Därav nidbilden. Förfärlig. 

Rabalder på slottet, stor skandal. Änkedrottningen lät sig övertygas, trots att Munck svor sig fri inför kungens bror hertig Karl. Det blev en total brytning mellan kungen och hans mor. Först på hennes dödsbädd skedde en halvhjärtad försoning. 

Idag hade ett DNA-test snabbt givit svar och eftersom både Gustav III och Gustav IV Adolf finns begravda i Stockholm vore det ju kul om man tog reda på fakta så här mer än 200 år efter skandalen. 

Man kan ju bara spekulera om det var så att Gustav III, kulturellt intresserad och nobel, faktiskt var homosexuell och att en man i sovrummet var en förutsättning för att få till det. Därom kan vi bara spekulera, men vacker var han på kröningsmålningen nedan och visst finns viss likhet med sonen på den andra bilden. 


                    

                                                

Det finns mycket få porträtt på Gustav IV Adolf, han som avsattes och skickades ur landet.

Varför? Mer om det en annan dag..

Av Gudrun Lindvall - Måndag 20 jan 11:35

”Att inom Sveriges gränser erövra Finland åter.” Så skaldade Esaias Tegner i dikten Svea år 1811. Jag har alltid trott att det var ett uttryck för att sjösänka insjöar för att få så mycket åkermark som förlorats i och med freden med ryssarna 1809 i Fredrikshamn då ryssarna fick Finland. Men jag har fel.


Så här var det: I början av 1800-talet rådde krig i Europa. Det var Napoleonkrigen som pågick och alla tycktes indragna. Krigen pågick mellan 1803 och 1815, men egentligen var det aldrig fred efter franska revolutionen 1789. Napoleon var en enkel militär, som visade sig skicklig i fält, vann en del segrar och kuppade till sig makten 1799 - en av de där små männen i historien…

Även Sverige drogs in i kriget på Napoleons sida på grund av en handelsblockad mellan England och Frankrike. Det resulterade i det finska kriget 1808-1809, ett förödande krig för Sverige och som kunde slutat med att landet delats mellan Danmark och Ryssland. Danmark hade även Norge på den tiden.


Nu blev det inte så, utan snarare började en ny friare era i Sverige. Orsaken kan sägas vara just krigen och att man totalt tröttnade på kungen Gustav IV Adolf. Han ville inte ha någon fred med Ryssland, utan fortsätta kriget, vilket adeln och, får man förmoda, folket inte ville. Landets ekonomi var körd i botten, tryckfriheten kraftigt beskuren och man låg även i krig med Danmark. 

I mars 1809 gjorde adeln revolt, avsatte och fängslade kungen och inledde fredsförhandlingar med Ryssland. Den 17 september samma år slöts freden och man förlorade Finland inklusive Åland.


Detta ledde till ett starkt uppsving för landet. I slutet av april samma år släpptes tryckfriheten och en mängd pamfletter och småskrifter strömmande ut från bokpressarna. Man diskuterade allt. Det blev till och med pappersbrist. Känslan av frihet och att allt var möjligt var påtaglig.   

År 1811 började man bygga Göta kanal, ett jätteprojekt för den tiden. Tanken var att skapa en modern högteknologisk stat, inte ge sig in i vidlyftiga utrikespolitiska affärer, utan bygga landet. Det var i den andan Tegner skrev sin dikt Svea och dikten handlar om just kanalprojektet.


Hur det gick för kungen? Han var son till Gustav III, men om han verkligen var det ifrågasattes. Gift med en adlig tyska Fredrika Dorotea Wilhelmina av Baden. Hon gav namn åt tre icke obekanta norrländska orter. Den 10 maj 1809 avsattes alltså kungen och blev körd på porten. Man bestämde att inte bara kungen utan hela familjen inklusive kronprinsen förlorade sina privilegier. Ingen mer gustaviansk kung, tack! Man flydde till Tyskland, kungen kallade sig Greven av Gottorp eller Överste Gustavsson, skilde sig, levde ett kringflackande liv och dog 1837, ensam, alkoholiserad och utfattig.

Så kan det gå.. 


Av Gudrun Lindvall - Fredag 10 jan 22:28

Ingen snö, gräset växer och det är vatten på vissa fält. Sångsvanarna tutar och en stor björktrastflock övervintrar här. Ur led är tiden. Nu vill man faktiskt inte ha vinter, utan vår, men jag befarar att februari och mars blir gräsliga, framför allt mars, enligt mig året värsta månad. Snö, kyla och marsgaist - usch! Eller får vi en tidig vår?


                       

År 2019 var året med invasion av tistelfjärilar. Det lär förekomma så där vart tionde år, så i slutet av detta årtionde är det dags igen. Vi hade massor av bleka långflygare, som kommit från mellaneuropa, där dom kläckts. Så småningom kom en nykläckt generation, födda här, dom som skulle anträda färden söderut mot södra Marocko. Tistelfjärilen är en synnerligen märklig fjäril, vars livscykel och generationsväxling jag skrivit om tidigare på bloggen. Det har gått en serie program med långflygare på Kunskapskanalen, där tistelfjärilen var ett av exemplen. Ett synnerligen bra program och även det följande om svarthättan. 

Här en nykläckt vacker tistelfjäril på vår klöveräng. Vi slog inte gräsmattan under sommarens torka, utan lät klövern blomma till glädje för bin, fjärilar och humlor. 


                        


Av Gudrun Lindvall - 23 december 2019 11:28

 

 

        GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

 

 

 

 

Av Gudrun Lindvall - 28 november 2019 17:39

Hört du talas om Carolina Benedicks-Bruce? Nej, trodde väl det.

Så här hittade jag henne, totalt okänd även för mig. 

Waldemarsudde hade en konstutställning i somras med konstnärer, som på ett eller annat sätt varit knutna till konstnärskolonin i Grez-sur-Loing i Frankrike under 1880/90-talen. Här samlade många konstnärer, den mest kända idag är säkert Carl Larsson. Det var här han mötte sin blivande fru Karin och här föddes det första barnet. Här fanns även Bruno Liljefors, Karl Nordström och Julia Beck med flera. Ljuset lär ha varit speciellt och i byn fanns även en anglosaxisk konstnärskoloni. Fortfarande finns det stipendier att söka för att vistas här.

Men.. det var inte det det skulle handla om, utan om Carolina Benedicks-Bruce.  

Det var en verkligt betagande utställning och helt plötsligt stod man framför den här:


                      


En förtjusande skulptur i gips, så fin i detaljer och uttryck, gjord av en för mig totalt okänd konstnär – Carolina Benedicks-Bruce. Never heard of! 

Vem var då denna Carolina? Jo, hon var född 1856 i Stockholm i en rik familj – man ägde Gysinge bruk. I familjen fanns flera konstnärer, så en konstnärsutbildning för Carolina var given. Hon antogs som den tredje kvinnan någonsin i bildhuggarklassen på Kungliga Akademien för de fria konsterna år 1881. Två år senare begav hon sig, som alla andra med konstnärliga ambitioner och pengar, till Frankrike tillsammans med bla Hilma af Klint. Det var Paris och Grez-sur-Loing som gällde. Hon studerade för framstående skulptörer och i Paris ställde hon ut skulpturen Kain flyende efter Abels mord, hennes genombrott kan man säga, prisbelönt med vad som kallades Mention honorable. 

I Grez mötte hon den kanadensiske målaren William Blair Bruce år 19885 och det blev kärlek och äktenskap. Det är Carolina och William som avbildats på skulpturen överst. Porträttlika. Carolina blev Willams ständiga modell. På utställningen fanns denna stora tavla frankerad av två av Carolinas gipsskulpturer, Gäsparen och Den sårade badaren.

                     

Paret flyttade tillbaks till Sverige, Stockholm, och byggde sig ett sommarviste 1890 på Gotland strax norr om Visby – Brusebo. År 1906 dog William plötsligt och Carolina flyttade till Gotland permanent och blev kvar där till sin död år1935. 

Idag är Brusebo ett museum och öppet för allmänheten. Här finns oljor, akvareller och skulpturer av de båda konstnärerna och det var därifrån man lånat de verk, som visades på Waldemarsudde.

Och om detta hade jag ingen aaaning, trots otaliga besök på ön. Det finns en hemsida www.brucebo.se för den som blir nyfiken på mer. 

                    

                      


Det finns tydligen planer på att gjuta Gäsparen i brons som skulptur i Visby. Gör det! Numer uppmärksammas allt fler fantastiska kvinnliga konstnärer från förr och Carolina Benedicks-Bruce är verkligen värd det! 

Hoppas du blir lika förtjust i hennes skulpturer som jag. 

                       

                       

                     

                       

                        

                       

Av Gudrun Lindvall - 14 november 2019 00:49

Vi är pensionärer utan andra djur än katter numer och det innebär att museiebesök över dagen i Stockholm är möjliga. Det har hittills blivit Nationalmuseet, Nordiska museet och Wasa. Kul eftersom det var så otroligt länge sedan.

Men belysningen!

Den här på Wasa är väl ok:

                     

Man ser skeppet bra och förstår ju att man inte kan flöda på med mer ljus, eftersom det antagligen skulle skada skeppet. Det skulle vara otroligt spännade att gå in i dom där vårtorna, som hänger ut. Lyxhytter?


Här är allt fokus på kungen.

                     


Det är Gustav II Adolf, som tydligen hade en hel del åsikter om hur Wasas proportioner skulle vara. Man tror att skeppet var för smalt, så att det inte gick att få in tillräckligt med ballast. Om man fått in vad som behövts för att göra henne mindre rank, så hade nedre kanonportarna hamnat under vatten - och det låter ju inte så kul... Det var en rejäl undersökning om orsaken till tragedin, men kungen hördes aldrig. Ska bli intressant att få veta måtten på den troliga systern, Kronan, som hittats i djupet utanför Norrtälje - eller var det Vaxholm? Den lär ha varit sjöduglig  och varit med i slag mm.


Nästa gubbe tycks ha intressant fötter, om man får tro belysningsmästaren på Nordiska:

                    


Eller är man rädd att blända gubben? Det är Gustav Vasa. Ska det vara så här eller var det fel på någon strålkastare just den dag vi var där.

Man undrar..



Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2020
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se