Vi har en smart katt, som heter Kurris. Han är 12 år nu och husses katt.

Så här ser han ut:

Kurris är alltså husses katt. Det är husse han hälsar på och gullar med. En gång bar han in en mus till husse och levererade den i sängen. Inte populärt. Numer kommer han in, jamar högt och äter upp bytet under sängen. Inte så kul det heller. Det sker på natten och jag vaknar alltid.

Men matte duger till en del. Om han har fästingar eller sår, så söker han aktivt upp matte och påtalar högst ljudligt att han behöver service. Han sätter sig i rätt soffhörna och vill kolla på fästingarna, som matte tar bort. Spinner hela tiden. När alla är borta, så går han.

Häromdagen kom han in med sår i huvudet - tydligen fajtats lite. Ett blev lite geggigt. Även det ville han ha behandling för och det var inga problem med att tvätta och rengöra det. Jättesnäll. Det läkte fint sedan.

Det är uppenbart att han gör detta medvetet. Han tänker ut vad han behöver och ser till att få det.

Vi undervärderar våra djur. Jag är glad att Kurris lyckas göra sig förstådd. Gullekatt!

För några veckor sedan ringde min syster, som bor utanför Nyköping, helt exalterad. Det stod en vit häger i hennes vik!

Avundsjuk blev jag - ägretthäger fanns då inte på min Sverigelista.

För det var det det var - en ägretthäger - en art som börjar etablera sig i Sverige. Sydlig. Första häckningen var 2012 på Gotland, möjligen något år tidigare enligt uppgift. Den är fantastiskt vacker!

Och så i torsdags passerade vi en damm några kilometer från där vi bor - OCH DÄR STOD DEN!!!

Så gnistrande vit bland ca 15 gråhägrar. Vi har en hägerkoloni inte långt från dammen.

(Bilden ovan var publicerad i en stor tidning i samband med häckningen 2012 - hoppas det är ok att använda den.)

Ägretthägern heter Ardea alba på latin, är ungefär lika stor som vanlig gråhäger, det vill säga ca en meter hög med ett vingspann på ca 1,5 meter. Bilden ovan visar en fågel utanför häckningstid med gul näbb. Ägretter är de plymer, som fågeln får i häckningstid. 

Min underbara ägretthäger har funnits kvar i dammen i flera dagar och visar sig så fint. Och lycklig är jag!

'Blomsterhult'

Södermanland före 1929

Det här är en leopardsnigel fotad i min trädgård. Den ska man vara rädd om!!

Många har drabbats av mördarsniglar, eller den spanska skogssnigeln som den egentligen heter, en otrevlig invasiv art som äter ALLT. Vi har den i grannskapet, men ännu inte på tomten, tack och lov. Kan det bero på leoparerna?

Min syster var oerhört drabbad av mördarsniglar, riktigt obehagligt. Så förra året tycktes antalet minska - och så hittade hon leopardsniglar, eller pantersniglar, flera namn finns. I höstas hittade hon många leoparder i sin jordkällare, tydligen perfekt som vinterbostad för dom. I år har hon nästan inga mördarsniglar alls.    

Det är nämligen så att leoparsniglarna är rovdjur. Dom äter gärna andra sniglars ägg, läs mördarsnigelägg, och tar även död på yngre individer av mördarsniglar. Jippi!! 

Nu ser vi flera leoparder i omgivningen och är så glada för det. 

Så..var rädd om leoparderna!! 

En midsommar med kanonväder - det är det inte varje år. Ha en skön helg och ta hand om varandra så gott det går i dessa tider. Vi lever i splendid isolation, men man vänjer sig.

Snart är det rostider. Vi satte en häck av Stanwell perpetual hösten -18. I år blommar dom överdådigt, nästan skamlöst. Färgen varierar på rosorna från nästan helt vitt till rosa - på samma kvist till och med. Lär blomma länge.

Så.. njut av sommaren.

Drömmen om en blomstrande äng börjar bli lockande för allt fler. Även vetskapen att våra insekter håller på att försvinna - ett fruktansvärt scenario, vars konskvenser jag inte tror folk inser. Det sägs att numer finns mindre än hälften kvar jämfört för 50 år sedan, en del säger till och med att 70 % av antalet individer ett år då och nu är borta. Det är faktiskt en katastrof, utan ett fungerande ekosystem är vi människor mycket usatta. Ingenting buffrar mot utbrott av det ena eller andra. Kanske kan coronapandemin ses som en varning om vad som kan bli verklighet - jag vet inte, men oroas. 

I alla fall har den här våren och försommaren varit den tystaste jag upplevt. Kan räkna upp massor av fågelarter, som förr fanns här årligen, men som inte hörts i år. Kan de kalla nordvästliga vindarna i maj vara en förklaring eller hittar flyttfåglarna inte mat på vägen hit? Läs insekter, för det är insektsätarna, som är våra flyttfåglar. 

Förfärligt är det och vi försöker i alla fall hjälpa de insekter, som finns här, även om dom är få. Nu har vi försökt så en blomsteräng. Det finns numer ängsfröer att köpa.

Vi testar humleblandning på en yta vi gjort i ordning. Egentligen ska man så på hösten, men vi får väl komplettera då Den här blandningen har vi valt.

Men det är torrt, så vi får väl se om det blir nåt. Håller tummarna.

Vi har inte riktigt gjort i ordning runt huset, som byggdes för 3 år sedan. Första året var det hundkäx och tistlar på den lite gropiga marken och på vintern var steglitser och siskor lyckliga över tistelfröna.

Men i år tog vi oss samman och med hjälp av grannar med diverse maskiner ska det nu bli slätare gräsmatta. 

Så här såg det ut när dom sådde:

En gammal enkel sånmaskin med säkert 100 år på nacken fick göra tjänst. Visst är den fin! 

Jag minns faktiskt en gubbe som sådde så här på en liten teg vid vår sommarstuga i Enhörna någon gång på 50-talet.

Inte konstigt att så stora sädesfält som idag var i det närmaste omöjligt att ha, eller snarare, det behövdes mycket folk på landsbygden...

Den gamla såmaskinen fungerar med små borstar och så hål, som kan varieras i storlek. 

Jag la ut en bild på FB och till min förvåning var det flera som hade en sån här såmaskin i sin ägo. Gamla bra prylar sparar man på och den här såmaskinen måste varit mycket uppskattad då det begav sig. Just den här vårdas ömt, kan jag säga. 

Jag har aldrig bott med solnedgång förr. Det gör vi nu - utsikt över dalen i perfekt västerläge. På gott och ont faktiskt, eftersom den förhärskande vindriktningen här är västlig. Det blåser mycket. Vi brukar säga att det i alla fall är myggfritt..

Men det kompenseras av solnedgångarna. Vi njuter våra solnedgångskvällar på verandan så fort det går, när det inte är totalt molnigt alltså. Ingen kväll är den andra lik - oftast fantastiska. Här kommer några bilder. Det är svårt att med telefonen återge det exakta färgspelet, men visst är det fint.