Senaste inläggen

Av Gudrun Lindvall - 20 juni 2018 19:44

David Austin föddes i mitten av 1920-talet, var till en början bonde, men tidigt intresserad av att förädla rosor. Numer är han legendarisk, har en jätteanläggning i Albrighton i Wolverhampton med inte bara sina egna rosor, utan även massor av andra, en rosträdgård för besökare med 700 sorter.


De egna rosorna kallas English roses och det påstås på en sida att det finns 900 sorter, men det låter för otroligt. Över hundra går i alla fall att köpas via David Austins hemsida. 24 rosor har tilldelats Chelsea Flower Shows guldmedalj. 


Rosorna är större än gammaldags, men har ofta den formen, inte så spetsiga som moderna tehybrider. Många går i gult eller aprikor, men det finns vita, rosa, röda, såväl buskrosor som klätterrosor. En del saknar doft, andra har det. Många remonterar, dvs blommar länge. Många kan köpas i Sverige, tex den jag skrev om häromdagen: Constance Spry. Här kommer exempel utan namn. Googla gärna på David Austins hemsida. 


                       

ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 14 juni 2018 23:22

Vår närmaste trädgårdsbutik har en maffig ros, som jag sett att många har, men som jag aldrig har ägnat något intresse – förrän nu. Den är magnifik!


             


Rosen heter Constance Spry och är en relativt ny sort – framtagen 1961 av David Austin, en numer legendarisk rosförädlare. Austin-rosorna är många och välkända, ofta mixade mellan gammaldags och moderna med den gammaldags formen, men betydligt större och återblommande. Tyvärr saknar de ofta doft och vi har tyckt att de ser lite för moderna ut. Och lite för stora. När den här rosen presenterades var David Austin fortfarande en rosintresserad bonde, numer är Austin-rosor ett begrepp och verksamheten omfattande. Mer om det en annan gång.


                                                          


Men Constance Spry har doft, har lite mindre blommor än andra Austin-rosor – och som den doftar. Doften beskrivs som en blandning av myrra och körvel. Blommorna är rosa med en liten ljusare skiftning på de yttersta kronbladen, skålformade som gamla rosor. Den är tålig och man kan ha den som buskros eller klätterros och då lär den kunna bli uppemot 3 meter. Den blommar överdådigt med massor av rosor under juni-juli, men remonterar inte. I år är den redan nästan överblommad. De varma veckorna i maj har förskjutit rosblomningen flera veckor. 


Namnet Constance Spry kan tyckas udda, men hon som givit rosen namnet är även hon värd en egen blogg någon dag. Hon föddes 1886 i relativt fattiga omständigheter, blev en legendarisk florist med för sin tid mycket speciella blomsteruppsättningar med bandningar av tamt och vilt. Hon var också lärare, skrev kokböcker och böcker om just blomsteruppsättningar, hade en stor blomsteraffär och blev en societetens älskling med tom kungliga åtaganden och vänner. Två världskrig genomlevde hon och dog först 1960. 


                        


Så nu funderar vi på var en Constance Spry skulle kunna platsa i vår blivande trädgård. Just nu har vi ingen trädgård alls, eftersom huset är nybyggt och vi bara planerar i år och tittar hur ljuset faller och var vi ska ha olika saker. Dessutom är leran i Lerbo just nu som cement och omöjlig att plantera i. 

Vi får nöja oss med planer och drömmar. Men visst är hon vacker – Constance Spry?

ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 2 maj 2018 00:16

Jag har haft kungsörn över tomten. Det var en vuxen fågel, inte en brun ungfågel med vita fält under vingarna, utan den så ut så här:


                    


Den bör väl vara minst 5 år, tror jag.

Förr häckade kungsörnen bara i Norrland - och så på Gotland - men nu börjar fler landskap ha häckande kungsörn. Det är mycket glädjande, eftersom kungsörnen kan ta renar, främst renkalvar med faktiskt också vuxna djur. Så det finns en konflikt och tjuvjakt. För örnen är naturligtvis fridlyst. 

Kungsörnen är stor, kan bli en bit över 2 meter mellan vingspetsarna. Havsörnen kan bli större. Det finns live-kameror i Estland och under flera år har man kunnat följa havsörnshäckningar. I år fanns även kamera vi ett kungsörnsbo och tidigt i våras var paret där så gott som dagligen och det såg lovande ut, men så försvann dom. Det är lite trixigt med häckningatna och det sägs att kungörnar får ut en unge vartannat år i snitt. Den kan lägga upp emot 3 ägg, men få ungar når vuxen ålder. Förr var det miljögifter, som var det största hotet. Bly från jakthagel är fortfarande en dödsfälla, men även tåg och väg, eftersom trafikdödat gärna äts. 

I alla fall: det var kul att kunna se dom så nära som man gör med web-kameror och skillnaden i utseende är markant, Kungsörnarna så smäckrare ut på nåt sätt med en grå nåbb och "snällare" ansikten. Havsörnen har en gul näbb och ser sträng ut. Kungsörnen har strumpor, dvs fjädrar en bra bit ner på benen och ser mer högbent ut än havsörnen. 

Havsörnen lever mest på fisk och i det boet, som nu finns på nätet kan man verkligen se det. Ungen - för det är bara en i år - har god tillgång på mat och blir idogt matad med fisk. Kungsörnar tar småvilt. Det skulle vara kul att få se en web-häckning. 

Förr fanns kungsörn häckande i hela landet och kanske är den tillbaka igen från att ha varit tillbakaträngd till Norrland. Precis som tranan  och sångsvanen, som även de häckar allt längre söderut. 

En sista bild, tagen från svt, som visar denna mäktiga fågel.


                   


Av Gudrun Lindvall - 8 april 2018 09:36

                       


Tysslingen på våren är nåt verkligt speciellt. Som mest rastar över 5 000 sångsvanar här, äter utlagt korn och samlar resurser för nästa del av flytten. Luften genljuder av trumpetande. Det är ljuvligt!

Bilden ovan är tagen med mobiltelefon och rätt usel, men man kommer dom mycket nära. Förra året lockades vi med av en god vän och nu ska det blir tradition. I år skulle besöket bli, liksom förra året, runt den 18 mars. Då fanns inte en svan där.. Sen bestämde vi torsdagen den 15, men blev skjutet till den dagen efter. Dom dagarna var antalstoppdagar, men vädret var skit, minst sagt. På fredagsmorgonen vaknade vi till snöoväder, blåst och isvägar - och vi som bytt till sommardäck... Helt omöjligt att ta sig dit.

Det fick bli lördagen den 7 april och då var antalet sångsvan 3 5003 stycken enligt den officiella räkningen. Värmen kom och det kändes hopp om vår - äntligen. Ytterst få tofsvipor, men en stor flock med skrattmås och fiskmås, mycket grågäss, men framför allt SÅNGSVAN. 

Några dagar till finns överflödet av svanar kvar och upplevelsen är mäktig och vårig - jag lovar.

Åk dit! Vägbeskrivning och information finns på nätet.


Av Gudrun Lindvall - 28 mars 2018 20:16

Vi ska bli med växthus! Den här gången blir det ett tunnelväxthus, svenskt fabrikat och med tjock plast. Tilverkare är Gjordnära. Det blir litet, bara 3x4,5 meter, men det går att bygga ut om man vill. Så här ser det ut:


                         

 Vårt kommer att stå nästan syd-nord och med långsidan mot blåsten, som kommer mest från väster här. Det gäller att få fast det ordentligt och tanken är att gräva ner det minst 40 cm, allt enligt rekommendation från leverantören. Vi bygger dörrar i båda gavlarna, kanske lite överkurs, men så har vi tänkt. 

Eftersom vi byggt nytt, så tog vi med växthuset i bygglovet. 

Växtodlandet har varit makens domäner, men nu ska vi dela på det hela, det ska bli kul. I min rabatt ska det mest göras jord första året. Sen får vi se...


Av Gudrun Lindvall - 18 mars 2018 20:06

Vi väntar på våren, som aldrig tycks komma.

Men det kunde vara värre - i England hade man snö in i juni år 1784. Och inte förstod man varför. Då fanns ingen rapportering som nu, utan man trodde att det var Guds straff och domedagen. Stackars människor.


Så här var det:

Vulkanen Laki och grannen Grímsvötn på Island hade utbrott under 2 år från juni 1783. Vulkanerna delar magmakammare och Grímvötn är en av Islands mest aktiva vulkaner, senaste utbrottet var i maj 2011.

Vulkanutbrott blir tydligen extra besvärliga om vatten blandas med magman och så var det i detta fallet. Då blir det mer fint sediment och mer gaser. Eyjafjallajökul-utbrottet var ett sånt. Ni minns säkert att utbrottet stängde flygtrafiken totalt i Europa eftersom gas- och sedimentmolnet innehöll små små glasnålar, som riskerade att förstöra flygmotorerna. 

Åter till Laki. Den 8 juni 1783 startade utbrottet, men inte i en vulkankrater, utan i 130 stycken utmed en lång spricka - samtidigt! Lakisprickan ligger i det sydöstra hörnet av Island – precis på den mittatlantiska ryggen, den spricka som gör att Europa och Amerika långsamt glider ifrån varandra. Den ligger mitt emellan Myvatnjökul och Vatnajökul. Lakis utbrott fortsatte i 8 månader medans Grímsvötn, som började lite senare än Lakis, höll på en bra bit in i 1785.


                            


Utbrottet blev häftigt. Lavan sprutade upp till 1400 meters höjd och lavafloden förödde samhällen ikring. Den rann 7 mil och det berättas hur prästen Jón Steingrímsson höll en mässa den 20 juli, en mässa som stoppade lavaströmmen precis vid kyrkväggen. Samhället intill, Kirjubaerklaustur, förstördes.


                             


Efter lavafödet kom sand och gas. Jorden täcktes av ett tjockt lager giftig aska. Molnet blåste mot öster och gick in över södra Norge, vidare över Tyskland, Frankrike och England. I England kallades sommaren 1783 för sandsommaren, för allt var täckt med den vulkaniska asksanden. Gasmolnen var förödande – de innehöll svaveldioxid och vätefluorid. Svaveldioxiden löstes till svavelsyra och fluor är extremt giftigt i stora doser. Den växtlighet svaveldioxiden inte brände bort förgiftade fluoret. Ungefär en fjärdedel av Islands befolkning dog av förgiftning eller svält - ca 10 000 personer. Uppe mot 80 % av alla boskap dog och man räknade ut att av Islands 37 000 hästar fanns 8 600 kvar åren efter katastrofen, varav 3  000 ston, man får förmoda att de flesta av dom bodde på norra delen av ön.


                                


Det mörka tjocka gas- och askmolnet nådde Prag den 17 juni, Paris den 20 och England den 23 juni. Det var tjockt, tätt och tungt och gjorde det omöjligt att ge sig ut med båtar. Solen syntes som ett blodrött klot, knapp skönjbar genom tjockan. Naturligtvis trodde man att domedagen var kommen. Att inandas tjockan var livsfarligt och det sägs att 23 000 personer dog av förgiftning bara i England. Där låg molnet kvar under en hel månad.

I utbrottets spår följde en förfärlig svält under flera år, inte bara på Island, utan även i stora delar av Europa, i norra Afrika, Amerika och Indien.

Utbrotten orsakade nämligen stora klimatförändringar. Vintern som följde blev extremt kall i Europa och Amerika. I England låg snön kvar in i juni år 1784. Där dog ca 8 000 av kölden och på våren fick man enorma översvämningar. Sedan följde torka i Europa under flera år och dessutom häftiga skyfall med hagel stora som knytnävar, så stora att boskap slogs ihjäl. Den lilla gröda man hade fått upp slogs sönder av hagelstormarna. Man påstår att den svält som följde var den utlösande faktorn för Franska revolutionen år 1789. I Amerika var den vintern 1784 så kall att Mexikanska Golfen frös. Munsunregnen över Afrika och Indien uteblev och i Egypten dog en sjättedel av befolkningen under år 1784 på grund av den svält som följde. Nilens vattennivå var rekordlåg. Beräkningarna säger alltså att 6 miljoner människor dog som följd av utbrottet på Island 1783-1785.


                                 


Så det kunde vara värre. Nästa vecka kommer nog våren - får man hoppas....

El

Av Gudrun Lindvall - 12 mars 2018 16:04

Det där med el är spännande och då menar jag den nya tekniken. Jag är helt övertygad om, att solpaneler på hus, kanske som takbeläggning eller i fönsterglas, kommer att vara standard i framtiden. Varför inte utnyttja den flödande solenergin?

Vi satte upp 60 solpaneler, som gjorde ca 70 % av gården elbehov. Dom satt på stalltaket, så här:

 


Det finns massor av lagårdstak som det här med perfekta sollägen i landet - outnyttjade. I vår dal har tre till satt upp paneler - mycket glädjande. 

I höstas sålde vi gården och byggde ett nytt litet hus på en avstyckad tomt. Naturligtvis ville vi göra egen el och än så länge ser det ut så här:

 

Men det ska bli fler. Vi bygger ut med 8 till under året till totalt 20. 

En del kombinerar solcellerna med bergvärme. Vi har en värmeväxlare el-vatten och har bara golvvärme i huset. Det var spännande under den här första vintern om det skulle funka och det gör det, möjligen får vi lite för varmt, men det är bara ett delikat problem innan vi lärt oss att ställa in systemet.

Nu är det ju så att som entusiast så räknar man inte på varje krona, det handlar snarare om att få vara med i utvecklingen. Man brukar räkna med en pay off på 10 år och eftersom vi satte upp panelerna 2014 på gamla gården, så hann vi inte få ta del av det. Om sanningen ska fram så tyckte nog en del spekulanter av gården att det verkade skumt, det där med solpaneler. Fel, tycker vi. Inget kan vara enklare. Man köper när man behöver och säljer när man får över. Automatiskt. 

Nu hägrar nästa dröm - en elbil. Det börjar komma begagnat på marknaden till ett pris där vi i alla fall kan börja räkna... Det vore så kul att "tanka" egenproducerad el. Kanske en sån här om något år - en Nissan Leaf:


                                

Av Gudrun Lindvall - 3 februari 2018 20:54

Det kom en undersökning från Tyskland i höstas, som visade att antalet insekter minskat dramatiskt i ett område man undersökt - ett naturreservat. Det skrevs om det, men frågan är om insikten hur allvarligt detta kan bli verkligen gått in. Tror inte det... Kanske är bortfall av biologisk mångfald ett större hot för mänskligheten än klimatförändringarna. Inte sedan dinosaurierna försvann har så många arter försvunnit eller individerna är så få att aten hotas att försvinna. Konstnären Lars Jonsson har alltid hävdat det och jag tror ha har helt rätt. Den dagen bin och andra pollinernade insekter är borta får männsikan det oerhört svårt - faktiskt helt omöjligt att klara dagens matförsörjning. Och det värsta är, att vi är på väg dit. Efter 70 år med giftjordbruk med monokulturer, hårt drivet, slås bisamhällen ut. Medan man diskuterar om det verkligen är gifterna - och giftfabrikerna slåss med näbbar och klor för sina pesticider - så sker det framför våra ögon. Hur lång tid har mänskligheten kvar? För det är inte bara tambin, som minskar i antal, även de vilda bina och humlorna har det svårt. 

Läs den här boken!


                                              


Redan idag finns det områden i Kina, där alla pollinerande insekter är borta och man pollinerar för hand. Om pollinerarna försvinner finns inte mycket mat kvar, bara de grödor som vindpollineras. Gräsen - säd, ris och majs. Det mesta av frukt och grönt är insektspollinerat - allt med blommor - som äpplen, plommon, paprika osv. Alla grönsaker vi äter blad av, men som måste sås med frö försvinner. Potatis kan man föröka vegetativt, den kan bli kvar. 

Alla blommor försvinner, de ettåriga först. Många vilda träd kommer att försvinna på sikt - de är insektspollinerade.


Giftfabrikerna tar fram de mest groteska gifter, tex ett som får insektslarver att inte utveckla mundelar. Döden väntar när man kläckts. Hur kan man framställa något så fasansfullt? Det kommer att komma en dag när domen faller tung över kemiindustrin, som så totalt har förpestat jorden sedan andra väldskriget, inte bara med jordbruksgifter, utan med mjukgörare, flamskyddsmedel mm mm. Vi är helt indränkta i onaturliga ämnen, som bara finns, inte försvinner och som samverkar på ett sätt inget vet något om.


Det här är nog faktiskt ödesfrågan, som är vida större än klimatförändringarna, även om dessa också bidrar till förlust av biologisk mångfalt. Eller låt oss kalla det för vad det är - artutrotningen som pågår. Det är bara fasansfullt!


Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se