Senaste inläggen

Av Gudrun Lindvall - 30 mars 2017 15:41


Vi ska sälja gården. Hästtiden är över, bara en kvar och hon är på Edeby gård i Mariefred och säljs förhoppningsvis i vår. 

16 föl har vi fått här på Västra Vegred. Vi köpte gården 2003 och har älskat den. Den ligger i en dalgång med bostadshus och stall i södersluttningen, vinterhagarna på samma sida om den mycket lite trafikerade vägen och sommarhagar och hömarker på andra sidan. Klicka på bilderna så ses dom större.

                      

Lerbo, som socknen heter, ligger mellan Katrineholm och Flen och är sällsynt vacker med sina kullar och utsikter. Här finns det alltid någon, som är villig att hjälpa till, och redan när vi var alldeles nya i trakten tyckte Lerbo-borna att det var helt onödigt för oss att skaffa traktor och dyl.

- Ring oss i stället, sa man.

Så det har vi gjort och det har alltid fungerat perfekt, alltid något som ställt upp mot en billig peng. 

Här nedan ser man ut över sommarhagen mot vinterhagen. Lagårdstaken hade mer eller mindre trasiga tegelpannor när vi kom, men dom är bytta till plåt - mer praktiskt. Vi har satt upp 60 solpaneler på ena stalltaket, vilket ger oss 15 000 kWh el per år. Om det inte var för dom svindyra fasta avgifterna skulle vi nästan klara oss helt själva. Vi har idag en elkostnad på ca 500 kr i månaden. Och så köper vi 1 kubikmeter torr björkved till våra 3 kakelugnar.  


                        

Trakten är backig, vilket inte riktigt syns på bilderna ovan, men här nedan syns det. Perfekt för dräktiga ston, som fick röra  på sig ordentligt. Och även för oss.

                         

Nästa bild visar sommarhagar och den åker vi tar hösilage på. Vi har fått så det räckt och blivit över, vilket vi sålt. Som mest har vi haft 11 islandshästar här. Lilla huset nere i högra hörnet finns inte längre. Det var förra ägarens svinhus med en prima gjuten grund, som vi gjort terrass av. Utsikten är hänförande därifrån, eller som en av de gamla ägarna sa:

- Tänk att vi hade grisarna på det finaste stället...


                           

Vi köpte gården av 3 syskon, som var födda här. Första åren hade de svårt att släppa, vilket man ju kan förstå, numer är det bara en som hör av sig, vilket är så trevligt. Någon gång har hon bott över i lillstugan, eller farmorsstugan, som dom kallade det lilla huset. 

Men vi vill inte lämna denna vackra och trevliga trakt, så vi styckar av 1 ha i kanten av ägorna och bygger oss ett nytt hus där. 

Nu hoppas vi hitta de perfekta nya ägarna. Vi vill att ni ska bo permanent, inte ha gården som ett lyxigt sommarställe. Det fick vi höra första vintern av fler i bygden:

- Det är skönt att det lyser på Vegred igen.

Vi vill gärna att ni har djur, helst hästar naturligtvis. Hagarna är stängslade med Franska elbandet och i mycket bra skick. Någon hörnstolpe behöver säkert ses över och stöttas, men det är allt. Förra sommaren fanns det kor i sommarhagen, vilket inte hade hänt sedan 1976. Det blir nog så i sommar också.

Gården ligger alltså på Hemnet, men det är ok att ringa direkt om man har frågor, teln på hemsidan. 

Det är dags för oss att lämna över. Välkomna, ni nya, som vi inte känner än. 

Jo, en sak till. Det hör till tradition att nyinflyttade håller vårtalet i bygdegården på valborg...

  

                     

ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 25 mars 2017 18:01

                      


Doftlilja - en underbar växt. Den här hade vi alltid förr, men så har vi glömt bort den. 

Den heter numer Gladiolus callianthus, kommer från Afrika och doftar ljuvligt. Inte härdig i Sverige, men man kan övervintra lökarna.

Lökarna ska planteras när jorden är varm. Det brukar ta en stund innan dom kommer upp, men från juli och ända till hösten blommar dom med flera blommor från varje stängel, som blir drygt halvmetern. Blommorna blir ca 5-10 cm och vackert tvåfärgade. 

Nu har jag köpt 50 lökar och tänker sätta dom i kruka i växthuset för att få fart på dom lite tidigt. Sen ner i stora kopparkrukan.

Återupptäckt! Nu ska vi inte glömma bort den igen.


                




ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 20 mars 2017 17:19

                       



Förra året sågs mer än 10 000 exemplar av svartfläckig blåvinge i Storbritannien. Det är fler än på 80 år och extra anmärkningsvärt eftersom fjärilen utrotades i landet år 1979. 

År 1984 planterades fjärilar in från Sverige genom att man satte ut ägg i lämpliga miljöer. I Sverige finns fjärilen framför allt i torra marker i östra Skåne, på Öland och Gotland, samt vissa lokaler i Västergötland, Södermanland och Uppland. Globalt anses svartfläckig blåvinge som hotad enligt IUCN:s rödlista och den finns även på den svenska hotlistan.


Fjärilen har en fascinerande biologi. Den behöver hårt betade marker med backtimjan och kungsmynta, värdväxter för larverna. Det är ofta så att fjärilslarver bara äter vissa växter och fjärilen lägger bara ägg på värdväxten. Backtimjan och kungsmynta kräver att gräset hålls kort, annars klarar de inte konkurrensen av gräs och andra större örter. Just hårt betade hagar börjar bli sällsynta både i Storbritannien och på andra håll i världen, även i Sverige.

 Men det räcker inte med naturbetade ängar. Svartfläckig blåvinge är också beroende av en viss sorts rödmyra. Fjärilens larver övervintrar och förpuppar sig nämligen inne i rödmyrebon och innan dess kalasar den på rödmyrelarver. Den svartfläckiga blåvingens larverna utsöndrar ett sekret som innehåller socker och protein och som lurar myrorna att fjärilslarven är deras egna larver, så myrorna bär hem fjärilslarver till sitt myrbo. I början av juni året efteråt förpuppas den vuxna blåvingelarven i myrboet och kläcks några veckor senare. En mycket speciell biologi, där risken är uppenbar att någon faktor ska omintetgöra hela processen. Att vara så specialiserad i en föränderlig miljö har verkligen sina risker.

Så räddningsaktionen i Storbritannien för svartfläckig blåvinge fick innehålla såväl att återskapa fjärilens miljö som att placera ut ägg på rätt växt. Det har lyckats!


–      Det här projektets framgång är ett bevis för vad storskaligt samarbete mellan naturvårdare, forskare och frivilliga kan uppnå. Det visar också att vi kan motverka minskandet av globalt hotade arter när vi förstår de bakomliggande faktorerna, säger Jeremy Thomas, styrelseordförande för en kommittén som arbetar för att den svartfläckiga blåvingen ska återetablera sig i Storbritannien.


Anledningarna till att den svartfläckiga blåvingen dog ut i Storbritannien var alltså att traditionellt bete minskat, men även att kaninerna drabbades hårt av kaninpest. När inte längre gräset hölls kort av betande djur försvann backtimjan och kungsmynta, de växtarter fjärilen lägger ägg på och som larverna äter den första tiden. Men även rödmyran missgynnades av färre betade hagar och eftersom livsbetingelserna så drastiskt förändrades för blåvingen så dog den ut.


Tillsammans med insatser för att hålla områden betade ser därför framtiden ljus ut för den stora blåvingen i Storbritannien numer. Den svartfläckiga blåvingen är en av de arter som gynnas av den globala uppvärmningen, eftersom den behöver värme för att överleva, så förhoppningsvis finns det en framtid för arten såväl i Storbritannien som i Sverige. 


Kul att nånting går åt rätt håll i dessa tider då den biologiska mångfalden är otroligt hotad och där arter försvinner dagligen.

  

  

Av Gudrun Lindvall - 18 mars 2017 20:24

                     


Det rastar sångsvan vid sjön Tysslingen i Närke. Och massor av fågelskådare. Igår fredag var det rekord med 5400 fåglar och idag när vi var där var det 3400. Massor av sångsvan med andra ord. En fantastisk upplevelse, där man kommer så nära, bara så där en 20-30 meter från fåglarna. Och så denna ljuvliga sång. Lite tofsvipor, några tranor, enstaka krickor, ganska många kanadagäss och lite gräsänder och grågäss fanns också. Men mest drivor av vackra vita sångsvanar. 


Många fågelskådare med tubkikare förstår. Men min tub var i särklass ställets äldsta, köpt 1968. Såna finns knappt idag. När man tittar i nyare Kowa eller Swarovski kan man konstatera att utvecklingen gått framåt rejält, både vad gäller utförande, skärpa och ljusåtergivning. Optiken är helt annorlunda idag. Man blir sugen. Priserna varierar mycket och det får nog bli nåt års funderande och kollande. Kanske till våren 2018. Om jag har sparat duktigt..

 


Av Gudrun Lindvall - 13 mars 2017 21:14

Källkritikens dag idag. Och även tidningen Bamse drar sitt strå till stacken.


                     

Av Gudrun Lindvall - 1 mars 2017 22:39

Idag är det sju år sedan jag skrev första inlägget. Jisses vad tiden går!

Det får firas med en blomma, en Bowl of Beauty, en av mina favoritpioner.

Den vill jag alltid ha, gärna i blandade rabatter som nedan med digitalis och vallmo.

I bakgrunden jättedaggkåpan, en mycket populär kantväxt, tacksam. 

Snart är det dags igen för sommar och växtlighet.

 

Av Gudrun Lindvall - 2 februari 2017 17:20

               

Följande är saxat ur FB, Icelandic Horse History. Det måste bara delas!


In the 1940´s a quaint incident took place at the farm Brúarland in Skagafjörður. One of the mares at the farm, by the name Stjarna, lost her foal and was given a newly born heifer calf to take care of. Stjarna accepted the calf and fostered it like it was her own until they were separated in the autumn. The following spring, when the cattle were released from their shed, the heifer looked up her surrogate mother and spent the whole summer in her close presence. In the autumn the mare and her once foster child were separated again; the heifer was housed in the cowshed but Stjarna and the other horses were kept outside. One day in late winter some of the horses wandered off to the slopes of a nearby mountain and were surprised by a devastating avalanche. The horses managed to get away, all except Stjarna, that got killed instantly. In the following spring her foster child had become a mother herself and was spending the summer with her calf and the other cows. In the middle of the summer the cow herd moved to a pasture close to the mountain slopes and soon after the folk of Brúarland start noticing a roaring sound coming from the mountain. By inspection they found the young cow high in the mountain slopes, standing next to the remains of Stjarna, mooing her longs out. She refused to leave the spot and could not be moved until lead away on a halter, somewhat forcefully. The following morning, when the cows were let out of their shed, the young cow ran up the mountain again, all the way to the place she had discovered the remains of the mare that once had fostered her – but by then the cadaver had been removed and disposed. She did moo loudly for a while but finally strolled away to the other cows. (Story and pictures from Kristján Runólfsson at Brúarland).



Av Gudrun Lindvall - 15 januari 2017 19:01

                                           


Idag är det tulpanens dag och därför upprepar jag ett inlägg från 2014:

Det finns över 3000 registrerade tulpansorter av alla tänkbara färger och fasoner.

Men så har det inte alltid varit. En gång var en tulpanlök en exklusivitet och världens första kända finansbubbla handlade om just tulpanlökar.

Så här var det: Tulpaner finns vilda än idag i Turkiet och därifrån kom tulpanen år 1554 till Wien, naturligtvis via ambassadörer och kejsligheter. Holland hade ett ekonomiskt uppsving på denna tid och en man vid namn Carolus Clusius började odla tulpaner på universitetet i Leiden, där han hade startat ett Hortus academica, en tidig trädgårdsakademi. Den nya rika klassen var intresserad av nymodigheter och många byggde nya palats med tillhörande trädgård i slutet av 1500-talet. Växter som tulpaner med stora färggranna blommor var något nytt för Europa och efterfrågan var stor. Man tog fram många olika sorter, men de strimmiga var de exklusivaste och mest efterfrågade. Tulpanen blev de rikas lyxföremål, det som visade att man hade rikedom och status. 

Priset på lökarna steg och ekonomiska intressen kom in i bilden. Tulpanlökar blev något man investerade i, som konst ungefär. Alla trodde, som alltid, att priserna alltid skulle stiga och många gjorde sig stora förmögenheter på bara några dagar på tulpanlökar. Det fanns tulpanbörser i Amsterdam, Rotterdam, Haarlem, Leiden, Alkmaar och Hoorn. För att hålla igång dessa börser året runt såldes inte bara lökar, utan på vintrarna handlade man med optioner, i detta fall med lökar som redan var planterade och som man fick rent fysiskt sedan de blommat och förökats.

Priserna var hiskliga och steg hela tiden. Folk blev som tokiga. Alla med tillräckligt gott om pengar spekulerade och ville ta del av de enorma förmögenheter, som tycktes finnas i tulpaner. Känns det igen? Den exklusivaste – sorten Semper Augustus – var till slut värd 30 000 gulden för en enda lök. Det motsvarade ca 200 normala årslöner, en årslön var ungefär 150 gulden alltså, ca 60 miljoner räknat på svensk årslön på 300 000 kr. Inte undra på att folk drabbas av hysteri. För 30 000 gulden kunde man köpa tre präktiga borgarhus i Amsterdam eller ett slott i Italien. Om tulpansorten verkligen såldes för detta belopp eller inte eller bara värderades till det finns olika uppgifter om. Den var nämligen så exklusiv att endast två personer hade den i odling och eftersom den var svår att föröka, så ville man inte sälja. Eller kanske sparade och spekulerade man för länge…

Nåväl..

Den 5 februari 1637 peekade hysterin. Då hölls en auktion i Alkmaar, där en option på  sorten Viceroy gick för över 4 000 gulden och Admiral van Enkhuisen för över 5 200 gulden. En god årslön var alltså 150 gulden. Om man räknar på en svensk årslön på 300 000 ger det ett pris på över 10 miljoner för en lök av Admiral van Enkhuisen!!!

Nu fanns ju inte nätet på den tiden, för egentligen hade bubblan redan börjat spricka två dagar tidigare på auktionen i Haarlem, där inga lökar hade sålts till utropspriset. När nyheten spreds kraschade tulpanmarknaden och massor av folk blev ruinerade.  

Idag kostar inte tulpanlökar speciellt mycket och det känns befängt att tulpanhysterin alls kunde inträffa, men med konst, aktier och bostäder beter vi oss likadant idag. Bubblor. Men Holland, som började exportera tulpaner under 1600-talet, lever fortfarande på tulpanlöken till stor del. Det tar ca 7 år från frö till blomma för en tulpan och sedan kan man dela löken i smålökar. Tulpanfälten i sig är en fantastisk syn och drar mycket turister.  

Semper Augustus såg ut så här: 


                                                             


Den var egentligen en sjuk sort och påstås ha gått ur tiden. Dess striering berodde på att löken var angripen av ett mosaikvirus, som gjorde löken mjuk och svår at föröka. Så denna raritet anses vara borta. Liknande sorter finns dock idag.

Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se