Senaste inläggen

Av Gudrun Lindvall - 4 augusti 2016 14:08

Den 24 augusti 1987 hände något i Södertälje, som kunnat sluta som en riktig katastrof. När vaktmästaren öppnade dörren till Telgegymnasiets aula på morgonen, jag tror att det var en måndagsmorgon, möttes han av en förfärlig syn. Hela innertaket med stora kristallkronor, armeringsjärn och allt hade rasat ner och låg som en matta över stolarna. 45 ton massor där det veckan innan suttit flera hundra elever, när skolan hälsade välkomna till den nya höstterminen. Tanken svindlar – det hade kunnat bli en riktig katastrof med många döda, om taket gett vika just då. Så här såg det ut:


                          


I den här aulan har jag suttit många gånger och våndats över prov av olika slag, bl.a studentskrivningar, som fanns på den tiden. Jag tog studenten här i slutet av 60-talet, men då hette skolan Högre Allmänna Läroverket i Södertälje och var ortens enda gymnasieskola.


                         


Det kan bara spekuleras varför hela taket rasade och förklaringarna är flera.

Läroverket invigdes 1913, en pampig byggnad, som då låg mitt för den svängbro, som fanns vid stora torget. Stiligt och i blickfånget.


                         


Svängbron hade funnits sedan 1823, först i trä och 1910 ersatt med en i järn. Trafiken var ju inte så stor precis, men att ta sig över kanalen var en nödvändighet och allt efter att trafiken ökade både på den lilla kanalen och över bron krävdes förändringar. Den lilla snirkliga gulliga kanalen ersattes av en rak bred och då behövdes också en annan bro – stora Landsvägsbron, eller Klaffbron som den allmänt kallats, invigdes 1924. Läroverket hamnade inte längre i blickfånget, utan lite på sidan. Man gjorde en fin trädgård framför.


                       


Men tiderna förändrades och med dem trafiken. Klaffbron med sina två filer i var riktning var stora riksettan och både antal bilar och den tunga trafiken ökade.


                      


Det skalv i marken och det var väl inte skolan riktigt byggd för. Men den höll. På 50-talet renoverades aulan och möjligen även dess tak. Troligen var det väl den och markskakningarna, som fick det ofattbara att ske. Innertaket hängde i krokar med armeringsjärn med cement emellan. Efter olyckan restaurerades aulan till sitt ursprungliga skick.

Men olyckan fick även andra konsekvenser. En haverikommission tillsattes och man undersökte även andra byggnaders byggda med samma konstruktion i taket och kunde därmed undvika liknande olyckor.


                         


Jag jobbade som lärare under en termin och då byttes det fönster i den gamla skolan. Dom gamla slängdes bara i en container. Jag ”räddade” fem mindre, ett litet minne från min gamla gymnasietskola. Kanske kommer dom till heders en dag.

Klicka på bilderna så blir dom större.

ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 2 augusti 2016 21:27

Det känns att hösten närmar sig - lite kallare på morgonen och lite mindre insekter.

Första bloggen för hösten får bli lite fina fågelbilder. Det finns en sida på FB där alla världens häftiga fåglar läggs ut och man kan bara förundras. Den har kolibrin har en näbb som är längre än själva fågelkroppen.

                          

Här kommer en fågel med en otrolig stjärt.

                           


Man kan se ut så här - en sekreterarfågel.

                          

Skator kan vara otroligt vackra som den här arten.

                          



Nog måste föregångarna till dessa fantastiska varelser, dinosaurierna, ha haft färger! Fjädrar är ju en utveckling av fjäll. Man kan bara konstatera att naturen är fantastisk.   

ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 28 juni 2016 14:08

Rosa helenae, honungsrosen, har börjat blomma och hela köket doftar ljuvligt. Massor av knoppar!

Nu får det vara uppehåll i bloggandet en månad och så ses vi i augusti igen. Ha en trevlig och skön sommar, du okända läsare.


 



Av Gudrun Lindvall - 21 juni 2016 12:06

Här kommer en bild på fiskgjuse - en vuxen och två ungar, som smätler mycket väl in i underlaget, svåra att se.


                


Bilden har jag tagit direkt från datorn och den kommer från ett av de många fågelbon i Estland, som utrustats med kamera. Man tittar direkt in i familjelivet, något som annars varit helt omöjligt. Dom här ungarna är verkligen välkamoflerade i boet, som är byggt av grova grenar, äldre sådana och med lavar. 

Fiskgjusen är Sörmlands landskapsfågel och fanns alltid i Enhörna, där vi hade sommarstället. När fiskgjusen hördes var det sommar. Gjusen är en kraftfull fågel, som kan ta stora fiskar och som med sina kraftiga vingar tar sig upp i luften, även om fisken gör allt den kan för att dyka och komma undan. Man kan se hur hela gjusen försvinner under ytan, men upp kommer den förr eller senare - med bytet. Fiskgjusen väger upp emot 2 kg och man har sett gjusar, som tar byten som väger nästan lika mycket som fågeln själv. Vingarna kan nå hela 1.70 i spannet, så lyftkraften finns där.


                     


Klorna är imponerande. En gång fann vi en död gjuse och jag tog foten. När jag mäter nu klorna är de mer an 4 cm långa. 

Fiskgjusen finns över nästan hela jorden och man räknar med 4 eller möjligen 5 underarter. Jag har sett gjuse utanför Australiens kust, en något udda upplevelse. Den hade boet på en hög pollare ute i vattnet. Våra gjusar flyttar till södra  Afrika på vintern, den nordamerikanska långt ner i Sydamerika, medans den australiska är stannfågel. Snacka om anpassningsbar art! Här kan man se var den finns:


                                 

Tyvärr minskar antalet fiskgjusar och man vet inte varför. En sak: dom kan vara lättstörda vid boet, så håll avstånd och gå inte iland under häckningstiden, som är nu. Bilder från Wikipedia.


Av Gudrun Lindvall - 9 juni 2016 13:09

                             

Av Gudrun Lindvall - 7 juni 2016 20:43

 

Jag såg två fantastiska exemplar av svavelticka på ek förra helgen. Dom växte på ställen där grenar suttit. Den är en brunrötesvamp och kan finnas på fler lövträd än ek, som här.

Svavelticka kan bli stor - upp till 10 kg kan en svamp väga. Den heter Laetiporus sulphureas på latin och är faktiskt ätlig. I England kallas den the chicken-of woods. Den lär vara som kyckling i konsistensen efter stekning, men en del människor är överkänsliga mot den, så att njuta den i naturen är säkrare än att njuta den på tallriken. 

Svampen växer tidigt på säsongen och finns redan nu, inte på hösten som andra svampar. Inte direkt vanlig och jag har aldrig sett den förr. Mycket vacker!




Av Gudrun Lindvall - 23 maj 2016 22:15

En sån här lite gynnare har jag alltid velat se och nu har jag sett en:


                             


Det är en bokskorpion, även kallad klokrypare. Den är liten, se bilden, ca 3 mm med stora häftiga klor, som den bär precis som på bilden. Det är en helt ofarlig rackare, trots att den är ett spindeldjur (inte spindel ), släkt med skorpioner. Men den här har inget gift och lever på småkryp och orenheter. Att den är ett spindeldjur ser man på de 8 gångbenen. Den heter bokskorpion därför att man kan hitta den i gamla böcker. 

Jag har alltid, som sagt, velat se en och häromdagen satt en på väggen på toaletten. Jättesöt!!! Inte så randig, som den ovan, utan mer helbrun som teckningen nedan. Den finns över hela världen, i alla fall där det finns människor. Trivs med oss. Den är mest aktiv i mörker och den som jag såg var nog på jakt och hann inte riktigt undan, när jag tände lampan. Den kan röra sig även sidledes och den här kröp in så bakom ett väggskåp. 

Hoppas jag får se den igen.


                                 


Av Gudrun Lindvall - 20 maj 2016 19:47

Jag hittade en bild på en kufisk fågel på en sajt, som heter Birds på FB – en hoatzin. Det är en synnerligen egen och sällsynt fågel. Den är egentligen inte nära släkt med någon, möjligen duvor och flamingo, men räknas som en egen ordning: Ophisthocominformes eller kort och gott hoatzinfåglar med en enda art. På latin heter den Opisthocomus haozin. Den ser ut så här:


 


Fågeln lever endast i Latinamerika, se utbredningskarta nedan och är egen på många sätt. Den är rätt stor, ca 60-70 cm med en vikt av ca 1 kg. Vingarna är stora, men den är en dålig flygare.


                                                      


Och nu det lite udda. Fågeln kallas också stinkfågel, för den luktar illa. Den lever nämligen av främst blad, men även lite blommor och frukt och maten bearbetas i en stor kräva och det stinker ko-fis om den. Den här krävan, eller snarare muskelmagen, tar så stor plats, att det inte finns mycket utrymme för en massa flygmuskler.


                        


Ungarna matas med en smält sörja, kallad krävmjölk. Det gör även duvor och flamingos och är, liksom DNA-studier, skälet till en avlägsen, men möjlig släktskap, men om detta strider vetenskapen.

Ungen lämnar boet efter två veckor, men är inte flygfärdig förrän vid 2 månaders ålder. Den har klor på vingarna och klättrar runt i träden, som där den bor ofta hänger ut över vatten. Blir den trängd släpper den taget och dyker ner under vattnet. Den kan simma och när faran är över klättrar den upp igen med ”vingklorna”.

Den här fågeln känns primitiv på nåt sätt eller snarare som en udda gren på evolutionens träd.

Vacker och fascinerande. 


                         

Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se