Senaste inläggen

Av Gudrun Lindvall - 23 maj 2016 22:15

En sån här lite gynnare har jag alltid velat se och nu har jag sett en:


                             


Det är en bokskorpion, även kallad klokrypare. Den är liten, se bilden, ca 3 mm med stora häftiga klor, som den bär precis som på bilden. Det är en helt ofarlig rackare, trots att den är ett spindeldjur (inte spindel ), släkt med skorpioner. Men den här har inget gift och lever på småkryp och orenheter. Att den är ett spindeldjur ser man på de 8 gångbenen. Den heter bokskorpion därför att man kan hitta den i gamla böcker. 

Jag har alltid, som sagt, velat se en och häromdagen satt en på väggen på toaletten. Jättesöt!!! Inte så randig, som den ovan, utan mer helbrun som teckningen nedan. Den finns över hela världen, i alla fall där det finns människor. Trivs med oss. Den är mest aktiv i mörker och den som jag såg var nog på jakt och hann inte riktigt undan, när jag tände lampan. Den kan röra sig även sidledes och den här kröp in så bakom ett väggskåp. 

Hoppas jag får se den igen.


                                 


ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 20 maj 2016 19:47

Jag hittade en bild på en kufisk fågel på en sajt, som heter Birds på FB – en hoatzin. Det är en synnerligen egen och sällsynt fågel. Den är egentligen inte nära släkt med någon, möjligen duvor och flamingo, men räknas som en egen ordning: Ophisthocominformes eller kort och gott hoatzinfåglar med en enda art. På latin heter den Opisthocomus haozin. Den ser ut så här:


 


Fågeln lever endast i Latinamerika, se utbredningskarta nedan och är egen på många sätt. Den är rätt stor, ca 60-70 cm med en vikt av ca 1 kg. Vingarna är stora, men den är en dålig flygare.


                                                      


Och nu det lite udda. Fågeln kallas också stinkfågel, för den luktar illa. Den lever nämligen av främst blad, men även lite blommor och frukt och maten bearbetas i en stor kräva och det stinker ko-fis om den. Den här krävan, eller snarare muskelmagen, tar så stor plats, att det inte finns mycket utrymme för en massa flygmuskler.


                        


Ungarna matas med en smält sörja, kallad krävmjölk. Det gör även duvor och flamingos och är, liksom DNA-studier, skälet till en avlägsen, men möjlig släktskap, men om detta strider vetenskapen.

Ungen lämnar boet efter två veckor, men är inte flygfärdig förrän vid 2 månaders ålder. Den har klor på vingarna och klättrar runt i träden, som där den bor ofta hänger ut över vatten. Blir den trängd släpper den taget och dyker ner under vattnet. Den kan simma och när faran är över klättrar den upp igen med ”vingklorna”.

Den här fågeln känns primitiv på nåt sätt eller snarare som en udda gren på evolutionens träd.

Vacker och fascinerande. 


                         

ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 1 maj 2016 09:12

                             

Av Gudrun Lindvall - 19 april 2016 18:19

                          


Och man kan lägga till att det fanns flera miljoner bufflar i Nordamerika och massor av idisslare i Afrika. Utan att klimatet ändrades som nu.

Nu finns det starka lobbygrupper, som gärna ser att fokus flyttas från fossilindustrin till något annat. Bättre att få oss att  ha dåligt samvete för biffen än bensinen. Oljelobbyn är ju erkänt stark. Att sedan veganrörelsen och djurrättsrörelsen hoppat på är bara att beklaga. Deras agenda är ju egentligen en annan: att få oss att sluta med kött av andra skäl än klimatet. 

Djuren behövs i lantbruket, både för att omvandla solens energi till mat, för att binda kol i betesmarker och för den biologiska mångfalden. Ett djurlöst lantbruk blir helt beroende av konstgödsel, vilket ökar fossilberoendet. 

Här hemma väljer vi att äta betesdjur, nästan bara. Lamm och nöt, någon enstaka gång eko-gris när det finns att få tag på. 

Men några Thailandsresor blir det inte!! Den som tror att man kan ersätta kött med vego och få utrymme för dylika flygresor biter sig i svansen. Det finns inte på kartan att jorden klarar det. Ska vi klara en temperaturstegring på jorden, som inte innebär enorma påfrestningar, måste vi alla ta vårt ekologiska ansvar. Att inte skippa långa flygresor för nöjes skull är oförsvarligt!

Men kons fisar kan ni glömma. 

    

Av Gudrun Lindvall - 25 mars 2016 11:31

Fåglar i blått fascinerar. Tänk att naturen kan åstadkomma en sån här färg! Här kommer några exempel, de flesta från en FB-sida, som heter Birds, kan rekommenderas!


         

Av Gudrun Lindvall - 19 mars 2016 17:58

Vi håller på att lägga av med hästar. De två unghästar vi har kvar är 4 och 5 år och tanken är väl att de ska säljas i år. Sedan har vi bara en gammal avelsmärr. Det börjar alltså luta åt att vårt projekt GÅRDEN lider mot sitt slut, kanske inte riktigt än, men om några år. Det är ett svårt beslut. Här är så vackert och vi trivs så bra, men visst lockar storstan lite. En kompromiss kanske kunde vara att stycka av en tomt och bygga en liten sommarstuga, när hästarna och hundarna är borta. Och så köpa våning i stan. Men då har vi katter och höns kvar. Katterna är problemet. Gamla Plupp skulle nog trivas som innekatt på vintern, men knappast de andra. Hönsen kan gå med i köpet av gården eller så får man sälja dom. Åsbohöns med genbank. 


I alla fall planerar och funderar vi. Kan denna Attefallstuga vara nåt? Kanske två i vinkel? Det är kul att rita och fundera även om det kanske inte blir nåt. Fin, tycker jag. Byggs av en firma i Norrland. Vi får väl se vad det blir så där 2017, 2018...


                      

Av Gudrun Lindvall - 7 mars 2016 10:48

Det finns ingen månad på året jag tycker så illa om som mars. Idag är det snö och vinter igen, medan förra veckan var full av hopp om vår. Dessa ständiga bakslag. Mars kan vara kall och hemsk - marsgajsten kan vina runt knutarna. Iskall kan den vara med -20°, dock inte i år. Isig och jävlig är den nästan jämt.

Dessutom börjar jag bli så olidligt trött på alla dessa kläder man måste palta på sig för att gå ut. För ut måste vi - fyra gånger om dan ska hästarna ha foder, hönsen ska släppas ut och tas in, hundarna vill ha promenad trots vädret. Om det inte var för alla djuren skulle jag fly landet för varmare trakter under mars. Och slippa skitmånaden. 

  

Av Gudrun Lindvall - 22 februari 2016 19:49

För några dagar sedan såg jag ett program på Kunskapskanalen om hur kontinenter förflyttats förr och förflyttas nu. Himalaya är ju intressant, eftersom det är en ny bergskedja under skapande. Indien är på väg norrut nämligen. Man kan visa, att delar av bergskedjan legat på havsbotten, eftersom man hittar fossil av djur som levt i grunda havsvikar på höga höjder. I filmen letar en forskare efter såna här stenar:


                                   

Den här är polerad och ligger på ett vanligt fönsterkuvert. Drygt knytnävsstor med andra ord. Tung. I filmen hittar forskaren en sådan och knackar hål på den. Då uppenbarar sig detta:


                          


En ammonit, en bläckfiskart, som levde för minst 65 miljoner år sedan. Stenen är en tät och tung lera. Mörkgrå.

Ammoniter är häftiga. De såg ut så här i levande livet:


                             


En tioarmad bläckfisk, som man vet levde från för 400 miljoner år sedan till för ca 65 miljoner år sedan. Det här var en framgångsrik djurgrupp med massor av olika arter, de minsta bara någon centimeter i diameter och de största 2,5 meter! 5000 olika arter har man hittat och nu finns inte en enda kvar, men som tur är hittar man massor av fossil. Dom små kan man göra smycken av:


                                     

Jag är oerhört förtjust i min ammonit. Den är så otroligt vacker, fulländad i formen. Att den är så gammal fascinerar.  






Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se