Idag fick jag en kommentar på en blogg jag skrev den 19 april.. En riktigt kul och välkommen kommentar.

Den 19 april berättade jag om herrgården Hagbyberga, där min farfars far jobbade som rättare under 11 år i slutet av 1800-talet. Hagbyberga ligger mycket vackert precis vid stranden av sjön Yngaren i västra Sörmland i närheten av den lilla orten Björkvik.

Hagbyberga var min farfars paradis på jorden - han pratade ofta ofta om Hagbyberga. Farfar var bara knappa året när man flyttade dit så hela hans barndom tillbringades här. På den tiden fanns det ju massor av folk anställda på herrgårdarna. Jag kan tänka mig att livet var båda slit och glädje – säkert stora fester vi högtider och massor av ungar i alla stugor. En av stugorna de bodde i heter Löten och finns kvar. Och idag fick jag en kommentar och inbjudan från familjen, som nu har Löten som sommarställe att komma på besök! Så oväntat och så kul! Givetvis kommer vi framåt våren. Stort tack!

Säga vad man vill – nätet är fantastiskt!

Nu sticker tranor och gäss. I dag passerade en flock med 50 tranor över vår dal. Mycket vråk har vi sett idag och gässen börjar komma, men inte i mängder än. När det är som mest fylls hela himlen här - det är mäktigt. 

Sommaren har för första gången ägnats åt fågelskådning även på nätet. Har med stort intresse följt ett havsörnsbo i Estland där två ungar föddes och överlevde. Vad fort dom växte! Det var verkligen kul att följa hela vägen från första restaureringen av boet, kurtiserna, äggläggning, ruvning och så matning av dom allt större ungarna. Tänk att kunna få vara så nära utan att störa det mesta! Nätet är fantastiskt.

Den andra bilden ovan är från ett bo med mindre skrikörn i Lettland. Mindre skrikörn får bara en unge och när den kläckte var den ljusgrå. Den kom senare än havsörnsungarna och menyn innehöll inte en enda fisk, bara små pälsdjur vad jag kunde se.

Nu får vi hoppas att ungarna av båda sorterna överlever. Känns skönt att veta att havsörnarna börjar nästa års bestyr redan i mars. Snart där - bara en vinter först.... 

Jag har stickat mitt livs första strumpa. Passformen kanske kan synas lite underlig. Jag får väl göra som prinsen i Askungen - ge mig ut i världen och försöka hitta den som har en sån här fot. Kräver både klumpfot, hälsporre och fågelben...

Om sanningen ska fram så är jag stolt över mitt verk - är i full färd med kompisen. Jag har en god vän som stickar strumpor som julklapp åt hela familjen - 17 par!!!! Det måste väl erkännas att hennes ser helt annorlunda ut... och konstigt vore det väl annars.

Hälen var svår och jag får nog ta hjälp av Vera även på den jag håller på med nu. Sticka, sticka ihop och vända. Inte kommer jag ihåg hur man gjorde.

Nästa par tror jag ska vara dubbla i sulan och ha mönster på foten. Kanske en ros. Jag vet att det nånstans på vinden finns garn - rött - sedan senaste stickboomen och den tröja jag stickade då. Säkert mer än 10 år sedan och sedan dess har vi flyttat. Hur hitta? Detta eviga letande! 

En av mina älsklingsfåglar är ladusvalan - så vacker och med ett sånt hemtrevligt läte. Den hör liksom till på en gård, men eftersom vårt ställe bara varit sommarställe och dessutom utan djur mycket länge innan vi tog över, så fanns här inga. Men förra året kom första paret, som också lyckade få ut ungar. Inför detta år var vi lite undrande - ladusvalorna lär ha haft svårt på vårens flyttning med snabba väderomslag i Afrika. Flytten går ju också över Sahara - en verklig utmaning, som inte alla svalor klarar.

Förra årets par kom inte tillbaka, men ett annat svirrade runt hela försommaren och vi började misströsta. Men så bestämde dom sig och byggde sitt bo vid en krok, som säkert satts upp just för detta syfte i ena stallet. Boet pryddes med långa tagel - så fint! Tre ungar blev det. Försök har visat att ladusvalans ungar inte behöver träna flygförmågan - när nervsystemet är klart flyger dom bara. Ungar som fötts upp i rör flyger samtidigt som sina "ofängslade" syskon. Fascinerande. Våra ungar bara försvann - precis som det ska vara - och så småningom kom dom tillbaka för att kolla födelseplatsen. Nu hoppas vi att dom hittar tillbaka nästa år. 

Välkomna åter, fina ladusvalor. Ni hör verkligen sommaren till.