När man var yngre uppfattade man tiden annorlunda än nu när man är äldre. När min mamma, född 1917, talade om andra världskriget tyckte man att hon talade om nått som skett i den grå forntiden. Nu inser man ju att det var alldeles nyss för henne - som när en annan pratar om det som skedde på 90-talet. Igår liksom.

Tiden blir ännu mer utdragen när man börjar släktforska. 1800-talet blir nära och till och med 1700-talet känns nåbart. Märkligt. För min mormor, född 1895, var tiden med hästdragen vagn högst påtaglig. Jag minns i Stockholm på 70-talet hur en gubbe med häst gick och sopade gatan i Wasastan. Hästen hade tornister - ett utdöende ord. Det måste väl ha varit ett av de sista gatsoparekipagen.

Men tiden med häst och vagn var lång. Avstånden handlade om hästens takt eller den egna förmågan. De blev långa - de som vi idag ser som korta. 

Hästen var status. På nedanstående bild är hästen med - gårdagens BMW...

Här kommer ett till kul vykort med hästekipage på färja.

Båda bilderna är daterade 1902. 110 år sedan och en helt annan värld. Undrar om förändrigarna kommer att vara lika stora mellan 2012 och 2122 som mellan 1902 och 2012. Det får man aldrig veta - synd... 

Vi hade några trädgårdsskärmar, som måste flyttas i våras. Dom stod vid växthuset och lutade betänkligt, så vi beslutade att ta bort dom. Så blev dom bara stående ett tag.

Men så funderade vi lite och så placerade vi dom bakom vår uteplats. Det blev jättebra! Nu står där 7 skärmar - rödmålade - och framför finns odlingslådor. Så här:

Det trycker på vatten norrifrån, så mycket att vattnet ligger precis i ytan. Det där med att lyfta upp växterna i lådor har visat sig var ypperligt - det blir lagom fuktigt.

Det borde bli fina odlingbetingelser mot skärmarna, som står i söderläge. Vi hade ett antal klematis, som stått nedgrävda i sina krukor sedan några år. Nu har dom fått sina platser där. Vi försökte även flytta en ros, men den ser ut att ha lämnat in. En hel del lökar har vi petat ner i de lådor, som är klara - var exakt minns vi inte. Det blir spännande i vår...

Nästa vår bygger vi vidare. Kanske ska uteplatsen utökas med en terrass norrrut mot skärmarna. Och så måste vi klura ut vad vi ska göra med marken emellan. Där finns gamla tegelpannor och stenar idag. Och nässlor. 

Att bygga trädgård är kul! Den ska aldrig bli klar.

Höstseg - eller snarare lite allergisk när allt ska förmultna ute och regnet och värmen ökar processen. Ska bli bättre snart med lite kyla. 

Vi vintrar in oss - innanfönstren isatta sedan några veckor, halm och vinterfoder säkrat och veden huggen och klar. Jo, vi har innanfönster med bomull och klistrade fönsterremsor som det ska vara. De isolerar bra och under sommaren får man in både ljus och ljud på ett helt annat sätt med bara en enkelruta. Att ta ut innanfönstren är det yttersta tecknet på sommar.

Hästarna tar vara på det sista av sommarens gräs.

Sommarhagen är egentligen stängd, men idag var vädret så fint att de fick göra ett sista besök - mycket uppskattat. Fölungarna skuttade runt och drog med sig de äldre i dansen. Dom har verkligen vuxit under sommaren, Hedvig längst till vänster och Hagrid i mitten.

Katterna börjar hålla sig hemma och trängs i soffan med vovvarna. Som tur är har vi två soffor....

Hemkommen efter en resa till norra Island. Fantastiskt vackert! Vi hade tur som inte kom för några veckor sedan, då var det snökaos och runt Myvatn förlorade man tusentals får - en del sa 3 000, andra 10 000. Även förra veckan, alltså efter flera veckor, grävde man fram levande får under snön. De isländska fåren har en tät långhårig ull och dom ser ut som små jakar. Tydligen tåliga som attan.

Vi var ett antal hästtokar, som for för att se avelsgårdar. Och det gjorde vi - massor av fina hingstar och ston såg vi. Några föl. En av kvinnorna fann sin drömhäst, men den ska betäckas först nästa år innan det blir flygresa till Sverige.

En påtaglig upplevelse var när vår busschaufför tog oss på en tur till en legendarisk isisgård - Kolkous. Där togs förr fram kanonhästar, men sedan har gården övergivits och förfallit. Nu rustas den igen. Men vägen dit.... En smal superskakig väg, ibland med ravinen hotfullt nära vägkanten. Bussen vrålskakade!

Gården ligger precis vid havet vid ett vattendrag nedanför en brant kulle. Verkligen utsatt för nordanvinden! Utanför finns en ö, som har häckande lunnefågel och i havet finns säl och val. Men det får man titta på på en annan resa...

Lite turism blev det i alla fall. Här följer utsikt från domkyrkan och en utblick från det nya operahuset Harpa. 

Island är fantastiskt! Längtar redan dit igen.