När man var yngre uppfattade man tiden annorlunda än nu när man är äldre. När min mamma, född 1917, talade om andra världskriget tyckte man att hon talade om nått som skett i den grå forntiden. Nu inser man ju att det var alldeles nyss för henne - som när en annan pratar om det som skedde på 90-talet. Igår liksom.

Tiden blir ännu mer utdragen när man börjar släktforska. 1800-talet blir nära och till och med 1700-talet känns nåbart. Märkligt. För min mormor, född 1895, var tiden med hästdragen vagn högst påtaglig. Jag minns i Stockholm på 70-talet hur en gubbe med häst gick och sopade gatan i Wasastan. Hästen hade tornister - ett utdöende ord. Det måste väl ha varit ett av de sista gatsoparekipagen.

Men tiden med häst och vagn var lång. Avstånden handlade om hästens takt eller den egna förmågan. De blev långa - de som vi idag ser som korta. 

Hästen var status. På nedanstående bild är hästen med - gårdagens BMW...

Här kommer ett till kul vykort med hästekipage på färja.

Båda bilderna är daterade 1902. 110 år sedan och en helt annan värld. Undrar om förändrigarna kommer att vara lika stora mellan 2012 och 2122 som mellan 1902 och 2012. Det får man aldrig veta - synd...