Alla inlägg under augusti 2021
Av Gudrun Lindvall - 30 augusti 2021 11:11
Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor skulle få se om det var hans Docka, som fanns hemma hos Lina. Nej, så länge ville han inte vänta. På rasten tog han mod till sig och frågade Lina.”Kan inte du fråga om jag får följa med dig hem någon dag?” frågade han. Lina såg alldeles förvånad ut. Varför ville han med hem till henne. Men så mindes hon Docka. Det var därför förstås. ”Kan jag väl,” sa hon. Och så kom det sig att Viktor följde med Lina hem en dag. Han fick inte åka skolbussen, så hans mamma skjutsade både honom och Lina med bilen till Ekeberga den dagen. När dom kan fram kom pappa just ut ur lagården.”Oj,” sa han. ”Är ni redan här! Jag har just haft en kalvning och är lite försenad. Det är den gamla Docka som kalvat, en fin kvigkalv blev det.”Viktor for ut ur bilen. Han hann inte ens hälsa. ”Får jag se,” hojtade han och sprang mot lagården. Pappa skrattade och följde efter. Tänk att bli så till sig för en kalv!Kalven låg vid sin mammas huvud och blev slickad. O, vad fina dom var, kvigkalven och hans Docka, tänkte Viktor. Kvigkalven såg precis ut som sin mamma. En kviga, det är en liten tjej det. Hon skulle heta Docka också, som sin mamma. Kor får namn så, samma som mamman med ett nytt nummer efter. Så nu skulle det finnas tre Docka i lagården, gamla Docka, den andra Docka, som Linas föräldrar köpte tillsammans med gamla Docka och som också var dotter till henne och så den nya lilla kalven. Och alla tre var jerseykor. Dom är lite mindre än vanliga kor med gulbeige päls och vackra ögon med mörkt runt. Dom ser ut som om dom sminkat sig. Söta är dom och snälla. Viktor kunde mjölka för hand. Det hade han lärt sig på Docka. En jerseyko ger inte lika mycket mjölk som en vanlig, men mjölken är fetare och det är bra. Det fanns sex Saga och åtta Hjördis också i lagården. Alla Sagorna var röda med lite vitt här och där på. Dom tyckte Lina bäst om. Hjördisarna var svart-vita. Och så fanns det en Kulla-Gulla. Hon var fjällko och den sötaste av alla, vit med svarta prickar på sidorna. Det var Linas mammas ko, som hon fått i födelsedagspresent en gång. ”Jag heter Camilla,” sa Viktors mamma. Hon blev bjuden på kaffe i köket. Hon berättade att hon var född utanför byn och det visste Linas pappa. Han kom ihåg henne från skolan när dom var små. Viktors mamma berättade att hon tröttnat på att bo på landet och flyttat till stan tidigt.”Jag var inte mer än en flicksnärta,” sa hon. Flicksnärta! Vilket kul ord. Lina och Viktor flinade åt det. Det kändes konstigt att ha Viktor här, tyckte Lina, han hörde liksom mer ihop med skolan. Eller macken. ”Jag blev med barn rätt snart,” berättade hon och så hade hon och Oskars pappa flyttade ihop. Men en dag då hon var hemma och hälsade på hos sina föräldrar hade hon träffat Antons och Viktors pappa i macken.”Han bara stod där med sitt kopparröda hår och log som solen,” berättade hon och skrattade. ”Jag föll som en fura och så blev det att flytta tillbaka till byn igen.”Hon skrattade mycket, Viktors mamma. ”Tänk,” sa hon. ”Tre söner har man, men ingen liten gullkicka som du.” Hon kelade med Cecilia. ”Man kanske skulle försöka en gång till.””Nej, gör inte det!” utropade Viktor. ”Det blir bara en rödhårig buskille till. Och såna har vi redan nog av i vår familj.” Alla skrattade. Viktor ville följa med pappa till lagården och mjölka.”Tänk att han alltid varit så tokig i kor, den ungen,” sa Viktors mamma. ”Det har han efter sin morfar. Jag vet nog vem som stod bakom hönshuset och grinade när korna såldes! Min pappa var en riktig kogubbe. Egentligen borde dom ha kvar några kor för sällskaps skull på gården. Man kanske skulle köpa en åt honom i födelsedagspresent framåt våren.” ”Kanske Lill-Docka?” föreslog Lina. ”Ja, det var en bra idé!” sa Viktors mamma. Viktor kom in efter mjölkningen och såg alldeles lycklig ut.”Här kommer en som luktar ko!” hojtade han. ”Nu skulle Monika vara här så fick hon veta vad kolukt är! Får jag komma tillbaka snart?””Vi kanske kan byta,” skrattade Viktors mamma. ”Du kan bo här så kan jag ta Lina eller Cecilia.” ”Det finns redan en pojke här,” sa Ove och såg sur ut. Men han gillade ju inte kor nåt vidare förstås. ”Jag ska fråga om du inte kan få åka med skolbussen,” sa Linas pappa, ”så kan du åka med Lina hem när du vill.”Nästa dag kom Monika fram till Lina. Hon retades inte så mycket längre. ”Är du ihop med Viktor,” frågade hon. ”Jag hörde att han var hemma hos dig igår.”Ihop? Så hade Lina aldrig tänkt. Dom skulle bara veta! Viktor hälsade inte på henne, han hälsade på Docka och dom andra korna. I alla fall så blev det så att Viktor följde med Lina hem ibland, oftast på onsdagar för då slutade dom lite tidigare. Lina tyckte om att ha med honom hem. Dom satt ofta i hennes rum och pratade om allt möjligt, eller spelade spel eller såg på video. Viktor gillade inte bara kor, han gillade katter också. Han la Gustav som en boa runt halsen. ”Ser det ut som att jag har långt hår nu?” frågade han, men det gjorde det inte. Gustav var mer ljusröd liksom och Viktor var mörkröd i håret. Dom skrattade. Det gjorde dom åt allt möjligt. Viktor var lika skrattig som sin mamma.Sista dagen på höstterminen bjöd Linas föräldrar hela Viktors familj på middag. Oskar fick inte följa med. Han fick vara kvar i byn och ta hand om macken, stackarn. Det kan vara lika svårt att vara hemifrån om man har en mack som att ha kor, tänkte Lina. Det var ett väldigt skrattande på den middagen! Tänk att vuxna människor kan skratta så, tänkte Lina. Dom gillade nog varandra, hennes och Viktors föräldrar.”Nej, nu måste korna också ha sitt,” sa Linas pappa. ”Ska du med ut i lagården, Viktor?”Men det skulle inte Viktor. ”Har lovat Ove att titta på hans modelljärnväg,” sa han och reste sig från bordet. ”Kommer du, Lina?”Egentligen skulle han inte alls titta på Oves modelljärnväg. Han ville bara vara med Lina lite till. I morgon började ju jullovet och sen fick han ju inte se henne på flera veckor.
Av Gudrun Lindvall - 9 augusti 2021 22:55
Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och gå som dom ville.En natt vaknade Lina av att något tungt låg på bröstet på henne. Först blev hon rädd, men så hörde hon spinnet. Gustavs spinn. Han kröp upp och buffade henne i ansiktet. Och så la han en tass på hennes kind. Lina blev alldeles full i skratt. En så tokig liten katt!”Du får sova i min säng, men inte ovanpå mig,” viskade hon. Gustav rullade ihop sig bredvid och så somnade dom. ”Har du katten i sängen,” sa mamma nästa morgon.Tänk att han låg kvar! Han var så varm och mjuk.”Det kan jag väl få ha,” bad Lina. ”Han vill sova här.””Ja, det får du väl,” sa mamma. ”Bara jag slipper att ha honom i min säng så.” Nej, det behövde hon inte ha. Lina ville ha Gustav som bara sin. Ingen annans säng skulle han sova i, bara i hennes. Lina kunde skriva ganska bra nu. Hon hade kunnat lite innan hon började i skolan. Nu skrev hon till Märta. MISAN MÅR BRA, skrev hon. KOMER DU HIT I JUL? Ojdå, det skulle ju vara två m i kommer. Hon klämde in ett litet pytte-m på rätt plats. Så här såg det ut. KOMMER DU HIT I JUL? En dag ringde det i Linas mobiltelefon. Det hände inte så ofta, så Lina blev alldeles skakis. Var var det man skulle trycka nu då? Javisst ja, på den gröna luren var det. ”Hej, det är Lina,” sa hon.”Hej, det är Märta,” sa en röst i telefonen.Märta! Var det nån som skojade med henne?”Hallå, är du kvar? Hör du inte, det är jag, Märta!”Oj, det var Märta! Riktiga Sommarmärta! Det sjöng som solsken och myggbett i Lina när hon hörde Märta. ”Jag kommer och hälsar på dig och Misan i jul,” sa Märta. ”Vill du det?”Om Lina ville det!
Presentation
Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.
Kalender
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
| 9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
| 30 | 31 |
||||||||
| |||||||||
Tidigare år
Senaste inläggen
- Kap 12 Viktor kommer - på cykel!!
- Kap 11. Fyrverkeri är häftigt
- kap 10 Äntligen jul!
- kap 9 Får jag följa med dig hem?
- kap 8 Snart är det jul
- kap 7. Viktor gillar Lina lite
- kap 6 En mobiltelefon skulle man ha!
- kap 5 Visst finns Märta!
- kap 4 LITE MER OM VIKTOR
- kap 3 Lina börjar skolan
- kap 2 Kattungar
- Lina och Viktor
- BFK i Folkets Hus.
- GOD JUL
- Rätt fyndigt...