Alla inlägg under september 2011

Av Gudrun Lindvall - 29 september 2011 14:47

              


Att hundar förstår ord vet alla hundägare även om vetenskapen tvivlar. Nu har man gjort försök - mer än övertygande. Vet inte riktigt var jag läste det, men hör här:

en hundägare påstod att hans hund kunde mer än 200 ord och man beslöt att testa. Husse fick inte vara med så att inte åthävor och små gester skulle kunna förklara det hela. Försöksledaren la ut en massa saker, som husse påstod att vovven kunde och vovven hämtade hela tiden rätt sak. Kunde.

Så gjorde man om försöket. Man ha ut saker som hunden kunde ordet för och så en pryl som hunden inte visste ordet för. Så bad man hunden hämta - låt oss säga - pennan. Hunden tittade runt, konstaterade vad de andra sakerna var - och hämtade den okända prylen!!! Efter några veckor gjorde man om försöket med nya prylar, bland annat pennan. Den här gången tvekade hunden inte - den kunde det nya ordet och hämtade prylen direkt utan tvekan. 

Slutsats: hundar förstår ord. Som vanligt undervärderar vi djuren.

Här hemma är västgötaspetsen Märta den mest kluriga av våra. Titta på hennes ögon - det finns hjärna där bakom.


             

ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 26 september 2011 13:12


 

Just hemkommen från min första - men absolut inte sista! - resa till Island. En fantastisk upplevelse, även om denna resa bara gick till den södra delen. Jag åkte med en resa arrangerad av reseföretaget Uppleva i samarbete med avelsföreningen Idunn, som jag är med i. Vi besökte många fina avelsgårdar och tittade på fina hästar, men en dag var vi "bara" turister och "gjorde" det man måste första gången på ön - Gullfoss, Geysir och Þingvellir.


            


Den stora Geysir, som fått ge namn åt hela fenomenet, sprutar inte längre, men en mindre i samma område var igång. Inte illa den heller. Uppe på lite högre höjder glödde marken i höstfärger - mycket vackert. 


            


   

Þingvellir (uttalas thingvetlir) var imponerande med en lång hög basaltklippa. Man kan förstå att man valde att träffas här - platsen är unik och lätt att känna igen. Här finns en stor sjö och gott om både dricksvatten, bete för hästarna och plats för alla människor. När tingen startade på 1100-talet kom nämligen alla. 




           


Island vilar på den mittatlantiska ryggen och är dessutom vad geologerna kallar en Hot Spot. Här delar sig den europeiska och den amerikanska plattan åt med ca 2 cm om året. Kan tyckas lite, men det blir jordbävningar... Med Hot Spot menas att magmakammaren ligger ytligt och det är orsaken till alla vulkanutbrott. Pingvellir ligger precis vid riften - sprickan - som man faktiskt kan se.


              


Det måste vara märkligt att bo på en plats som Island. Vi såg både Eyafjallajökel, som orsakade sånt ståhej förra året, och Hekla, som än så länge hållit sig lugn. När människorna kom var ön täckt av träd, men idag finns bara lite fjällbjörk kvar från förr. Att bygga hus, båtar och att hålla sig varma krävde trä. Idag planteras fler miljoner träd för att ön ska få skog igen och man hämtar arter både från den europeiska sidan och den amerikanska. När vi landade var det storm och man kan förstå att man vill försöka stoppa de hårda vindarna med träd. Vi badade i Blå lagunen - ett turistmåste -  i full storm. Det var det en upplevelse man minns - inte helt avspänt om man säger så... 

Nästa års resa med Idunn går till norra delen av ön. Nu är det bara att sätta igång att spara!


               



ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 17 september 2011 12:41

            


När vi flyttade hit för åtta år sedan hade vi bålgetingar i stora eken - husets vårdträd. Jag blev jätterädd och ringde Anticimex, som tog bort dom. Men killen som gjorde det pratade sig varm för dessa snälla djur och efter det har vi accepterat våra "hyresgäster". 

Bålgetingens rykte är alltså negativt överdrivet. Det är väl storleken - ca 3 cm - som skrämmer, men en bålgeting är långsam och fredlig. Angriper aldrig om man inte hotar boet. Sticket är inte giftigare än ett vanligt bis, men det gör ondare en stund, eftersom ämnet acetylkolin, som orsakar smärta, finns i större grad än hos bin och andra getingar. Dessutom är bålgetingen ett rovdjur, som äter andra getingar - inte dumt.. 

Ett år hittade jag ett bo i en fågelholk och i år bor dom - i huset... Vi har inte märkt så mycket av dom, men när det blir kallt vill dom in och en kväll hade vi 6 stycken inne. Eftersom dom söker sig mot ljuset är det lätt att undvika att dom kommer in. Vi har utebelysningen släckt och smyger ut med ficklampa. Och så tänder vi belysningen på gaveln. Det var så vi upptäckte det - dom bor högst upp under spetsen på gaveln.... Kryper in under taket. Har vi klarat det hela sommaren lär vi klara det några veckor till. Kanske det är på grund av bålgetingarna vi inte har haft andra getingar i år. I så fall får man väl tacka.. 

Av Gudrun Lindvall - 14 september 2011 21:07

Kronhjortsbröl. Så här har det låtit på nätterna här några veckor. Häftigt!


Av Gudrun Lindvall - 11 september 2011 15:24

Tycker du som jag att det är lite trist med höst? Alla fåglar drar och mörkret tätnar. Men betänk då att för varje dag kommer vi en dag närmare nästa vår. Och det är inte höst överallt. I Brasilien är det grönt i regnskogen och på nedanstående webkamera kan man se en mängd fåglar ta för sig av bananer. En del har underbara färger - gillar speciellt en blå vacker liten en. Många har gröna nyanser i dräkten och måste vara omöjliga att se i regnskogen. Ovanför bilden kan man klicka till kameror med kolobris. En med stor vit stjärt är bara ljuvlig. 


http://www.wildlifefocus.org/webcam/brazil-cam.shtml


Ännu en hösttröst - trattkantarellsoppa.

Här kommer receptet på den jag gillar bäst: 

1. trattkantareller efter tycke och smak - ca 2 liter renade brukar jag ta.

2. en purjolök skuten i små bitar.

Fräs svampen pch purjolöken i smör el. likn.

Häll ned i en gryta med 1 liter buljong - grönsaks eller kött spelar ingen roll.

Låt småsjuda i ca 10 minuter. 

Häll i en burk creme fraische av den fetare sorten. Låt koka upp. 

Servera och njut.


Det är inte så dumt med höst i alla fall. 


   Foto Wikipedia  


Av Gudrun Lindvall - 7 september 2011 22:46

 

Hittade det här kortet på Tradera - en gammal bild som kan leda till reflektioner. Klicka på bilden så blir den större.

Titta på kvinnan i vagnen - hon har en svepask, som hon visar stolt och är rädd om. Något som ska säljas? Eller en present? Står en lövad kärra till höger.

Tempot var ett annat då. Oxar gick inte så fort och i och med det blev avstånden långa. Om man kör bil i vad man tycker är snigelfart - 60 km/tim - tar det 10 minuter att ta sig 1 mil. Jag undrar hur lång tid det tog med oxar.. Om man är stressad i dag för att allt ska gå så fort tror jag nog att man kunde bli stressad då för att det gick så långsamt. Att köra oxar är en utdöd kunskap - tömmen sitter runt hornen och öronen. 

Titta på vagen - hjulen fram är mindre än hjulen bak. Konstigt! Järnskodda trähjul. Ingen fjädring i den kärra. När vi köpte gården här fanns en massa gammalt jox kvar i lador och prång - harvar med träplugg, en gammal slaga och div skaklar och remtyg. En del grejer är inbyggda och vi kommer inte åt dom. Vi tyckte gott att grejerna kunde få bli kvar här - de är en kulturskatt utan andra värden än att prylarna har använts just här av tidigare brukare. Den här gården kom till i mitten av 1800-talet då byn skiftade, men man tog säkert med sig en hel del prylar.

Vilka männskorna är på bilden lär vi aldrig få veta. Inte heller något om sammanhangen då bilden togs. Men nu har du också sett den. 

Av Gudrun Lindvall - 7 september 2011 08:48

9x7=63

För många år sedan jobbade jag som högstadielärare. Har många trevliga minnen från den tiden - trivdes mycket bra. Här kommer ett sådant:

Jag undervisade bl.a i matematik. Det här var på den tiden då det fanns allmän och särskild kurs i matte - allmän för de inte fullt lika intresserade. På den här skolan var det vanligt att den allmänna kursen var rätt tunn i början på höstterminen i 7:an, men erfarenheten visade att den brukade fyllas på, så den hösten det här handlar om hade jag bara 2 elever från start. Den ena var en söt liten kille med bruna pepparkornsögon - pigg och vaken. Det gick en tid och så en lektion tittade han mig i ögonen och sa:

- Jag har aldrig fattat vitsen med den där multiplikationstabellen.

- Va? Men hur i hela friden räknar du??

Killen kunde nämligen räkna rätt komplicerade tal. Så började han förklara hur han gjorde och jag var förstummad. Han hade hittat på ett system där han plussade och höll ordning på siffrorna i mycket komplicerade beräkningar. Klart imponerande! Inte underligt att det inte var lätt med matte och att han kunnat dölja detta under hela sin skoltid måste betraktas som ett under.

Det var en ren njutning att kunna förklara vitsen med den där multiplikationstabellen och höra killens Jaha! Han tyckte det var fusk - så lätt kunde det väl inte vara.... Behöver jag säga att denne lille sifferkonstnär egentligen hade matte på fel nivå? Men byta till särskild kurs ville han inte! Och glad var jag för det var en fröjd att se den honom ta sig an matten med en helt annan säkerhet - en elev jag minns med värme.   

Av Gudrun Lindvall - 4 september 2011 16:15

Jag var ung under den tiden då kärleken ansågs fri. Det betydde att många hoppade i säng med många.

Hade en kompis, som verkligen tog detta ad notam. En gång raggade hon upp en kille från Sydamerika. Snygg som attan - men totalt hopplös i sängen visade det sig. Det där med erogena zoner på en kvinna hade han noll koll på. I katolska skolor förekommer väl knappast sexualkunskap. Vad göra? Min både frigjorda och tuffa kompis tog saken på största allvar - och bestämde sig för att göra en pedagogisk insats. Hon visade och berättade och han fick testa både det ena och det andra. Killen var en både tacksam och läraktig elev och natten blev riktigt trevlig... 

Så gick något halvår och så damp det ner ett brev från killen i fråga. Han hade återvänt hem och kunde berätta att han gjorde succé bland kvinnorna. Tjejerna fungerade precis likadant i Sydamerika som i Sverige och han var så lycklig över sin nya roll som oemotståndlig Casanova. Hans rykte spreds snabbt och han var sååå omsvärmad. Man kan ju föreställa sig hur de andra männen var som älskare - stackars kvinnor. Den kunskapen min kompis bibringat honom hade varit det absolut bästa med Sverige och han var idel tacksamhet. 

Ibland kan man göra bestående insatser där man minst anar det....


Och historien är helt sann - det svär jag på. 

Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2011 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se