I mitten av december drabbades jag av calicivirus. Ni som haft det vet vad jag pratar om. En bekant beskrev eländet så här: först blir man sjuk, sen blir man sjukare, sedan dör man innan man så småningom återvänder till livet. 

Ungefär så var det... jag svimmade och dråsade in i dörrkarmen. Stor bula i huvudet. Efter några dagar "rann" bulan ner i ögat och jag såg ut som en misshandlad hustru - vågade knappt visa mig på stan. Tänk att man kan anta såna färger! Snacka om färgad! Plats för skratt!

Kallt och elpriset rakar i höjden. Jag är säkert inte ensam om att vilja kunna producera lite egen el – helst vara självförsörjande. Men – i Sverige är det i det närmaste omöjligt….

Men det installeras solpaneler i Tyskland som aldrig förr. Där får man sälja sitt elöverskott till ett högt fast pris nämligen – ett sätt att stimulera installation. Och folk bygger. Man har små solpaneler på balkonger och terrasser. Och större på marken. Alla vill bidra – att producera el har blivit en folkrörelse. Att bidra till elförsörjningen känns riktigt – även i det lilla. Och så har vi ju klimatförändringen att tänka på – bort med fossila bränslen! Dessutom får man sälja överskottsel till ett högre pris än det man köper för – just nu får man 4 kr per kWh. Så skapas ett incitament för den enskilde. Den regeringen vi har här har visat sig helt ointresserad av att skapa samma regler som i Tyskland och stoppar därmed installation av solpaneler. På samma sätt är det med vindkraften. Samma fyrkantiga regler, som hindrar en utveckling.

Så i Sverige ligger vi numer efter. Här kan man – i vissa fall – få koppla på sin solpanel och leverera el – men utan att få betalt för den! Oftast får man nobben på att ansluta och ekonomiska incitament finns inga alls. Det är till och med så illa så att det är svårt att få tag på solpaneler i Sverige – marknaderna på kontinenten tar det som produceras. Vi hittade en solpanel som skulle kunna driva en pump till vår vattentrappa, men när vi försöker köpa den får vi veta att leverantören har svårt att få tag i produkter från Tyskland – Sverige är en så liten marknad att andra länder går före.

Varför vill den regeringen vi har inte skapa förutsättningar för privata initiativ? Varför får vi inte i Sverige som i andra länder möjlighet att sälja el via elnätet? Varför stoppar man den utveckling, som finns i tex Tyskland och som grundar sig i det som borgerliga partier säger sig värna – det egna viljan att göra något och det som så fint brukar kallas entreprenörskap? Varför ges vi svenskar inte samma möjlighet som andra länders befolkning att känna att vi påtagligt bidrar för att ställa om elproduktionen till en hållbar sådan? Är det för att de stora elproducenterna med kärnkraftverk och vattenkraft inte vill ha konkurrens av en massa småfolk? Är det ett sätt att värna Vattenfall?

Tänk om, regeringen! Ge oss möjlighet att bidra – att ta intiativ. Jag tror att många i Sverige skulle börja fundera på egen elproduktion även om bara en nettomätning – dvs dagspriset – skulle vara möjligt att få. Om bra möjligheten finns. Vi har två stora södervända stalltak med bra lutning på vår gård – perfekta för solpaneler - och i byn har det diskuterats gemensamt vindkraftverk. Men med dagens svenska regler går det inte. Det är till och med så illa att man får betala ”straffskatt” på den egna billigare producerade vindkraftselen. Barockt! Sverige halkar efter och talet om att vi skulle ligga före är bara just prat. Före ligger Portugal och Tyskland, vissa regioner i Kina med flera. Där byggs fabriker för den nya tekniken – inte här. Den svenska energipoliken är numer bara ett hinder för enskilda intiativ – sorgligt!  

        GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Min dator strular, så det får bli bloggpaus ett tag.

Det är inte klokt vad beroende man blivit av denna tingest - känner mig frustrerad, irriterad och nästan kränkt när den inte funkar som den ska.

Pyton!!!

Man pratar om boys toys och för många män är en BMW en dröm sedan pojkåren, både i den rika delen av världen och i många i utvecklingsländer. I Sydafrika fick jag höra vad bokstäverna översätts till, nämligen:

Black Mans Wish

Be My Wife

Break My Window

En annan lär väl aldrig ens få provköra en dylik lyxbil...

Södertälje ligger mellan sina stora industrier Scania och Astra – Astra i norr och Scania i söder. Stan var länge helt beroende av dessa industrier. Man kan säga att de styrde indirekt i stan, kanske Scania mest.

Astra startades 1913 av en apotekare Adolf Rising och har genom åren gjort en mängd kända läkemedel – det första var Xylokain lanserat 1948, en smärtdämpande kemikalie, som fortfarande används. Finns i EMBLA, som används på barn före sprutstick, av tandläkare och i salva för privat bruk. Fungerar utmärkt på getingstick – egen erfarenhet.

Mina föräldrar kom till Södertälje 1952 därför att Sven, min far, fått jobb på Astra. Han kom från relativt enkla förhållande – farfar var skräddare. Efter att ha stått på spikfabrik ett tag och insett att ett sånt liv ville han inte ha så började han läsa kvällskurser. Att det blev kemi var en slump – det sades ge jobb i framtiden. Skola hette Tekniska Mellanskolan.

Och han fick jobb. Han blev laboratorieassistent på Wenner-Grens center, en del av Stockholms Universitet. Det gick bra och det visade sig att Sven hade fallenhet för det där med forskning – blev medförfattare till flera artiklar. Men student var han ju inte, så när professorn stoppade vidare karriär pga detta, så sökte sig Sven till industrin. Det ansågs väl inte så ”fint” i de akademiska kretsarna, men för Sven var det bingo. Här fick han en specialtjänst och möjlighet att forska. Och betydligt bättre möjligheter – och lön – än vad universitetet kunnat erbjuda. Jag var 4 år när vi flyttade hit och jag blev Astraunge. En anställd kallades astrait och man var lojal in i märgen.

Min pappa Sven höll mest på med järnmediciner – ett hette Jektofer. I början luktade han Astra när han kom hem. Den lukten fanns ibland i hela stan, men inte numer sedan man installerat kolfilter. Många av hans tidiga arbetskamrater dog tidigt – man var väl inte så noga med kemikalieexponeringen direkt. Blev hos flera cancer. Jag tror mig minnas att pappa och hans forskningvänner testade substanser på sig själva, men det nekar han till..

Som astraunge bjöds man på julgransplundring med artister. Det säger väl hur många anställda det fanns då på 50-talet… Minns Thomas Funck, som gjorde Grodan Boll, Kalle Stropp och Plåt-Niklas. Minns ni dom?

Så småningom växte Astra rejält. Där stod alltid byggkranar och husen stod tätare och tätare. Ett av de senare är ett stort pampigt huvudkontor i gamla Mälarhamnen. Industrin har producerat en mängd doktorer och även min far hjälpte många till examen. Både Scania och Astra är stora arbetsplatser för akademiker – många bor inte i Södertälje, utan pendlar. Ungefär lika många som pendlar ut ur stan på morgnarna pendlar också in.

Numer är Astra Astrazeneca och den lokala förankringen känns väl inte lika tydlig längre. Världen förändras och några julgransplundringar för Astraungar är väl knappast aktuellt längre…

Känner mig som Tore Skogmans jämtgubbe - förkyld med andra ord. Att vakna med sprängvärk i ena örat är ingen höjdare precis. 

Tore Skogman skrev för övrigt inte bara Jämtgubben - han skrev totalt över 1000 låtar - ett världsrekord. Han skrev inte bara hurtiga låtar åt sig själv, utan även åt en mängd andra artister - Fröken Fräken till exempel. Vid slutet av sitt liv skrev han klassisk musik för piano och fiol. Kan väl inte säga att jag varit ett fan direkt, men låtarna sitter i huvudet. Många av dom. Inte en förkylning utan att jag småsjunger på Jämtgubben. Den bara poppar upp.

Förutom förkylning är det köldrekord här i västra Sörmland för november - tror jag i alla fall.  -19° i morse!!!! Hästarnas vattenhinkar fryser och vi tackar .. för varmvattenberedaren, som vi installerade i stallet för några år sedan. Underbart! Bara att hälla på hetvatten och hålla efter isskorpan.

Men nu - varmt te med honung i och nybakade saffransbullar.