Alla inlägg under september 2021
Av Gudrun Lindvall - 22 september 2021 23:57
Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel station. ”Du får väl ringa henne på mobilen,”sa Linas pappa.Och det gjorde Lina. Jodå, Märta satt på rätt tåg och snart var hon framme. Hon tyckte det var skönt att veta att dom stod på perrongen och väntade.Där var hon! ”Här,” skrek Lina och viftade med armarna. ”Här är vi!” Oh, vad det var roligt att träffa Märta igen. Misan hade fått vara inne hela dagen så att Märta kunde krama om sin lilla katt när hon kom.”Vad stor hon har blivit,” sa hon, ”men vad fin hon är!” Misan sträckte på sig och spann i Märtas knä.”Jag tror bestämt att hon vet att matte har kommit tillbaka,” sa Linas mamma. Märta sken av stolthet. Misan var bara hennes! Märtas föräldrar skulle komma till nyår. Lina, Märta och Linas pappa åkte till stugan för att elda brasor i kakelugnen och sätta på elen, så att det blev varmt till dess. Stugan såg så fin ut på vintern, men kallt var det och Märta bävade lite för att gå på utedasset. Fy, vad kallt om rumpan! Märta och Lina hade så mycket att prata om. Lina berättade om skolan och så fick hon veta att fröken hade varit moster åt Märta.”Hon var gift med min morbror när jag var liten,” sa hon. Jasså, var det därför fröken känt Märta sedan hon var bebis. Men dom var skilda nu och fröken var omgift med prästen i byn. ”Jag har börjat rida på ridskola,” sa Märta. ”En gång i veckan rider jag. Det är jättekul. Vi rider på ponnyer, dom är jättesnälla. Jag har redan galopperat. Nästa termin ska vi hoppa små hinder.”Oj, det skulle Lina också vilja! Men närmaste ridskola låg på andra sidan stan och dit var det långt. Det vore inte så dumt att bo i stan ibland, tänkte Lina. I Lindåsen kunde man bara spela pingis i skolans fritis, men det tyckte inte Lina var roligt. ”Du kanske kan rida på korna,” sa Märta och skrattade. Kanske det ja. Docka var så snäll så hon skulle nog gå med på det. ”Vi provar!” sa Lina. ”Ut i lagården bara!”Korna stod och tuggade hö som vanligt. Lina tog fram en stol och så klättrade hon upp på Dockas rygg. Docka såg förvånad ut, men fortsatte bara att tugga. Vad vass hon var i ryggen! Det gjorde ont i baken på Lina. Märta skrattade så hon kiknade. ”Hoppla,” sa Lina. Då ruskade Docka på sig och Lina gled av, men hon slog sig inte. Det var nog bättre att rida på hästar än kor. Märta ville inte prova. Dom åkte pulka i stora backen. Och en dag åkte dom skidor genom lilla skogen och hälsade på tant Vera. Hon hade kvar sin gamla häst, som hon ridit på förr då hon var yngre.”Hon är gammal nu, Mattan,” sa tant Vera. Mattan, vilket konstigt namn. ”Egentligen heter hon Mata Hari, men det går ju inte att ropa, så det har blivit Mattan till vardags.” Hon var så vacker, Mattan, alldeles vit i pälsen och med världens snällaste ögon. Hon blåste varm luft genom näsborrarna på Lina. ”Varför gör hon så där?” frågade Lina. ”Så hälsar hästar på varandra,” förklarade tant Vera. ”Hon säger ungefär Hej här är jag och jag är en snäll häst. Blås tillbaka lite försiktigt.” Det gjorde Lina och då blåste Mattan tillbaka igen och såg nöjd ut. ”Nu känner ni varandra, ” sa tant Vera. Tant Vera och Märta pratade häst hela tiden när dom var där. Tant Vera hade prisrosetter på väggarna och i pokaler i hyllorna. Hon hade haft många hästar förr och tävlat både i hoppning och dressyr. Tänk, det hade Lina aldrig vetat, hon hade bara tänkt på tant Vera som en tant med katter. ”Min systerdotter tävlar på ponny,” berättade tant Vera. ”Jag brukar åka med på tävlingarna. För några år sedan var dom med på SM i hoppning. Nästa år fyller hon 18 år och då är det slut på ponnytiden.”SM, det var svenska mästerskapet det!”Hennes Sudden börjar bli gammal och kommer hit i sommar för att bli pensionär och sällskap åt Mattan,” sa tant Vera.Oj, tänk om man kunde få rida någon gång, tänkte Lina. Men Sudden var väl alldeles för fin för det och han kanske inte alls var lugn och snäll som Märtas ridskoleponnyer, utan vild och galen. Men kanske.. En dag följde dom med mamma till byn. Hon skulle tanka bilen, så dom gick in på macken för att köpa lite godis. Tänk, då var Viktor där.”Hej Lina,” hojtade han så det hördes i hela macken. Lina blev lite blyg. ”Hej Viktor,” sa hon. ”Det här är min bästis Märta från stan.””Hej Märta-från-stan,” sa Viktor. ”Får det vara en skumbanan, Märta-från-stan.” Vad fick han allt ifrån, den där Viktor.
Presentation
Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.
Kalender
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
||||||
| |||||||||
Tidigare år
Senaste inläggen
- Kap 12 Viktor kommer - på cykel!!
- Kap 11. Fyrverkeri är häftigt
- kap 10 Äntligen jul!
- kap 9 Får jag följa med dig hem?
- kap 8 Snart är det jul
- kap 7. Viktor gillar Lina lite
- kap 6 En mobiltelefon skulle man ha!
- kap 5 Visst finns Märta!
- kap 4 LITE MER OM VIKTOR
- kap 3 Lina börjar skolan
- kap 2 Kattungar
- Lina och Viktor
- BFK i Folkets Hus.
- GOD JUL
- Rätt fyndigt...