Alla inlägg under mars 2014

Av Gudrun Lindvall - 21 mars 2014 15:51

Vi ska skaffa höns igen. Vi hade höns i Enhörna och dom var med hit för 11 år sedan, men traktens skator var överjävliga och tog både ägg och kycklingar, så efter några år gav vi upp och sålde vi dom. Men nu är ett litet stall tomt och där bygger vi om till hönsen. Två boxar får dom husera i + en inhägnad utegård.  

Men det är inte så lätt att få tag i höns så här års. Vi vill ha Åsbohöns, en fin lantras, som vi hade förra gången. Rasen tillhör de raser som sparas i genbanksprogram och jag hade genbank på mina förra. Det betyder att man följer vissa regler, som Jordbruksverket satt upp för bevarandet. Jag har ringt runt som attan, men i vinter har man haft påhälsning av räv eller duvhök och mångas besättningar har reducerats. Men till slut... 


                      

Åsbohönsen är lite mindre än vanliga höns och man har visat att de inte är nära släkt med dagens värphybrider. Man har funnit den här hönstypen i gravar från vikingatiden. Dom varierar mycket i färg; svart, vitt, spräckligt, gult, grått och med avvikande färg på halskrage och sadel. Så fina! Nu får vi köpa 3 hönor; en gul, en svart och en brunvit, födda förra året från en flock utanför Örebro. Tupparna är stiliga i en mängd färger och man kan ha flera tupper utan att dom slåss. Eftersom man inte vill att tuppen ska vara nära släkt med hönorna köper vi tupp från en annan uppfödare.

                    

   

Åsbohönsen kommer ursprungligen från två byar i norra Skåne och är otroligt tåliga och fodersnåla. Våra klarade sig i hus utan uppvärmning hela vintrarna. Man brukar säga att har man bara en get och några höns så överlever man.

Hönorna i vår förra flock ruvade gärna. En höna låg på ägg 4 gånger under ett år, men det var rekord. Sista kullen kläcktes i november och den fick vi ha i  växthuset där det var varmare än i hönshuset. Man brukar säga att ca hälften av hönorna ruvar. Äggen är lite mindre än vanliga hönsägg, men om hönsen får gå ute och beta gräs så blir gulan mörk och lika stor som i vanliga ägg. Äggen är vackert beiga i olika nyanser. 

Nu återstår en lite detalj - att bygga anläggningen. Nästa helg ska vi hämta våra höns och än så länge finns ingenting - en utmaning att få klart i tid. Det får vi!

Höns sandbadar gärna, men på bilden nedan utnyttjade dom en gammal övergiven myrstack. Hoppas på kycklingar i sommar så vi får många olika färger.

                        





ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 16 mars 2014 09:02

Det finns en fantastisk liten film på FB - tyvärr lyckas jag inte lägga in den här, men ska försöka igen. Den filmen berättar om vad som hände när man introducerade varg i Yellowstones nationalpark. Man kan visa att vargen till och med ändrat flodens lopp. Så här har det gått till:

Vargen jagar sikahjort och andra gräsätare. Det fick till konsekvens att hjortarna ändrade sitt beteende och slutade att gå ut så långt från skogarna på de öppna slätterna runt floden. Det fick till effekt att det bildades buskskikt på flera ställen där istället. Det gjorde att antalet fåglar ökade markant. Även harar och möss fann nya välkomnande biotoper. Buskarna band flodens stränder och gjorde att allt mindre sediment försvann ut till havs. Så småningom när buskarna vuxit till sig kom bäver, som fällde en del träd. Flodens lopp blev lite långsammare och mer låglänt mark översvämmades. Det ökade antalet fisk och andra vattenlevande organismers livsmiljö förbättrades och de blev fler. Fler nedbrytare i vattnet ökade mängden näringsämnen, som blev kvar och mer vattenväxter fick chansen. Floden började meandra som förr och antalet fåglar som är beroende av just våtmarker ökade. Våtmarker och deras växter och djur är hotade och många många våtmarker har dikats ut och försvunnit världen över.

Så slutsatsen är att introduktionen av varg påverkade hela ekosystemet och ökar den biologiska mångfalden rejält - ofta på ett inte förutsett sätt. Visst är det fantastiskt!

    


ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 10 mars 2014 20:34

 En lång vår får vi hoppas att vi får njuta av. För fyra år sedan var det annorlunda – vinter och kallt fortfarande. Då tröstade jag mig med att läsa konstnären och författaren Gunnar Brusewitz böcker och publicerade ett inlägg här på bloggen, värt att upprepa, lite omarbetat. Det handlade om vår förlorade biologiska mångfald och skillnaden blev så tydlig då jag läste böckerna, som handlade om vårarna på 50- och 60-talen. Men även på 4 år har det skett en utarmning. Det är fler arter, som inte finns här längre. Trädlärkan hörs inte som då. Svartmesen ser jag bara någon enstaka gång. Härmsångaren häckade inte förra året och ingen rosenfink om på besök. Betydligt färre näktergalar sjunger i buskarna.


Och så inlägget, lite ändrat, som jag skrev för 4 år sedan:


” Men ju mer jag läser, ju mer förskräckt blir jag. Skillnaderna då och nu blir så påfallande stora. Att den  biologiska mångfalden är en spillra av vad den har varit vet man ju, men att det kunnat gå så fort. Jordbrukets gifter har raderat ut "ogräsen" och därmed insekter och fågel i odlingslandskapet. Det moderna skogsbruket vill ha monokultur av gran. Utdikningar reducerar livsmiljöer för vadare. Och så vidare. Det handlar egentligen inte bara om antal arter - det handlar om antal individer. 

Brusewitz ondgör sig över förändringarna i Roslagen - boken skevs i början av 60-talet. Men han skriver: Klockan var fem på morgonen och det var stark frost. Trädlärkorna hade just anlänt och spelade intensivt  över tallbackarna, från flera håll bubblade orrspelen, bofinkarnas smattrande fanfarer hördes överallt, ringduvorna blåste och spettarna "knarrade basen" i de höga träden.


Så är det inte längre. Jag vandrade Sörmlandleden med elever i början av 80-talet och även då bubblade orrspelen i skogarna, men inte längre. Nu får man leta för att hitta några enstaka orrar. Trädlärkan är ovanlig och rödlistad. Förr vandrade man mellan lövsångarreviren - överallt fanns dom – men inte längre. 1993 var jag i Lettland på fågelskådarresa och fick då återuppleva hur vårarna lät förr. Vilken konsert av massor av fågel! Så minns jag det - så många fåglar att det var svårt att särskilja individerna.  


Förändringarna har gått så fort. Rachel Carson förutspådde i sin bok Tyst vår, som kom ut 1963, att förändringarna skulle komma, men inte ens hon kunde förutse snabbheten. På bara 50 år är skillnaderna enorma.

Ytterligare en jämförelse: År 1887 levererade skogvaktare följande till godset Stora Djulö utanför Katrineholm: 37 tjäder och orre, 10 morkullor, 87 knipor och änder och 16 harar. I dom skogarna finns nästan inga skogshöns kvar alls idag. Det fanns dessutom både ål och lax i vattendragen.


Jag sörjer den biologiska mångfalden och våndas över den snabba förändringen. Sörjer att antal lärkor och tofsvipor minskat så dramatiskt - minns hur det var förr. Vill inte sakna stenskvättan, järnsparven och trädlärkan, vill ha dom kvar.  

Förändringen sker tyst och stegvis. Och den sker överallt. Jag vet att det går att vända trenden, men tyvärr är det så få som verkligen vill förändring. Ett annat jord- och skogsbruk måste till. Ett synsätt där andra arter än människan har rätt att finnas till för sin egen skull och är önskvärda.

Ett samhälle där korta vinstintressen inte styr allt. 

Kan det bli verklighet?”

Av Gudrun Lindvall - 6 mars 2014 16:32

Storkarna i södra Tyskland börjar tillreda boet - ett vårtecken.    


                      

Av Gudrun Lindvall - 5 mars 2014 15:25

När jag började skåda fågel i slutet av 60-talet var korpen en exklusivitet. Den fanns i mörkaste Småland, på några ställen i Norrland och ytterligare några platser i landet. Jag såg min första korp just i Småland. Nu ser det ut så här vid utfodringsplasten på Stora Mosse där..


                         


Svart av korp! Denna stora tätting har verkligen kommit tillbaka och häckar nu allmänt i hela landet. Vi har ett par, som häckar någonstans i vår skog. 

Korpen är stor med ett vingspannen en bra bit över metern och med en riktigt kraftig näbb. Den lever på allt - en intelligent generalist, som tar för sig där det bjuds. Att vara så flexibel är en fördel i ett föränderligt landskap som vårt.


Det är kul med korp - en fågel med så många läten och så skicklig flygare är riktigt underhållande under våren när känslorna svallar och hanen visar upp sig för sin hona. Paren håller ihop hela livet, men viss "otrohet" har observerats. Honan ruvar ensam och om maken då är på annat håll kan en annan hane passa på - det gäller att sprida generna och även för honan kan det vara en genetisk fördel att alla ungar inte är helsyskon.


Korpen har den storsta hjärna man hittat hos någon fågel och man har försökt tyda lätena med viss framgång. De känner igen varandra på på lätet och för att kalla på maken/makan härmas hans/hennes speciella läte. Korpen leker - kanske utmärkande för intelligenta djur. Inte bara flyguppvisningarna med loopar och annat bus förekommer, man har även sett korpar åka kana i snön och försöka leka med andra djur. Legendaren Jan Lindblad hade två tama korpar samtidigt som han hade lejon. För en av korparna blev leken "kom och ta mig om du kan" lite väl dumdristig...

Korpen finns på hela norra halvklotet och är mytologisk på många ställen. Här var Hugin och Munin asaguden Odens fåglar, som såg och hörde allt. Den är nationalfågel i Bhutan som exempel.


                      

En så stor och mäktig fågel drar naturligtvis till sig uppmärksamhet och ibland avsky. Den kan ge sig på tamdjur av det mindre slaget, men idag tror jag att de flesta uppskattar denna smarta svarta luftakrobat. 




Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se